13. Ibland känns det mörkt

En glödande eld

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Bokus.

Fredagen den 13 har sedan gammalt kopplats ihop med otur. Lucianatten räknades förr som årets längsta natt, innan kalendern ändrades. Det var en farlig natt då oknytt och övernaturliga krafter var i farten. Folk trodde också att djuren kunde tala denna mörka natt. Och Sankta Lucia som vi sjunger om idag, hon led ju martyrdöden. Bevare oss väl för denna onda natt!

Mörkt var det också för att belysning var sällsynt förr i världen. Till vardags fick skenet från elden eller brinnande stickor räcka, skriver Lena Kättström Höök i boken God Jul – från Midvinterblot till Kalle Anka.

Målet för familjens klimatresa har varit att skaffa oss nya vanor på olika områden. Vi har testat och mätt och försökt förbättra oss genom att koldioxidbanta, framför allt inom de områden som påverkar klimatet mest: bilen, bostaden, biffen, butiken och börsen. Det är dock inte alla försök som lyckats eller alla gånger det känts enkelt att göra de där rätta valen. Mamman kan också oroa sig över att hennes brinnande (!) engagemang i klimatfrågan får både barn och make att tröttna ibland.

Lillebror var till exempel hemskt besviken på de chips mamman köpte i tanken att de var mer klimatsmarta och undrade ”Måste chipsen vara äckliga?”.

Pappan skulle ju börja cykla till jobbet i våras och vi anmälde honom därför till att bli testcyklist åt kommunen och få prova en elcykel. Maj i år var en kall och blöt månad och pappans kondis och humör var uselt. Mamman var i samma veva sjuk och hängig och orkade inte tänka klimatsmart alls. Det var bara dipp och depp helt enkelt!

I maj drabbades vi också av att vår varmvattenberedare gick sönder helt plötsligt men inte helt oväntat, då den var gammal. Förr i världen hade vi troligen fått en ny inom ett dygn genom någon av alla de VVS-firmor som erbjuder jourbyte av beredare. Nu ville mamman vara klimatsmart och hitta det bästa på marknaden – vilket innebar två veckor med bara kallvatten för hela familjen…

När barnen känner sig drabbade av allt de måste avstå ifrån kostar det på att försöka leva klimatsmart ”för barnens skull”. Storebror önskar få skjuts ibland, särskilt när flickvännen är med. Lillebror vill också resa utomlands som kamraterna gör. Vi kunde ju lika gärna säga som många andra, att vi gör de där sakerna som barnen vill för deras skull… om vi inte på allvar trodde att vi i så fall förvärrar de klimatförändringar som drabbar hela jorden mer och mer. Mamman blev inte mindre oroad när hon läste boken Den obeboeliga planeten, som du kan läsa mer om i inlägget med samma namn – vi riskerar att skapa helvetet på jorden och bokstavligen brinna upp…

Samtidigt brukar Lucia faktiskt sägas komma med ljusare tider – så låt oss hoppas!

Om du klickar på länken i boktiteln kommer du till Bokus och köper du boken där får familjen provision, vilket vi naturligtvis är tacksamma för. Ännu bättre för klimatet är dock att du lånar den på biblioteket!

3
Följ och gilla oss:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *