Städkvarten

Mamman sitter allt för mycket av sin lediga tid och scrollar på Facebook. En dag fick mamman faktiskt ett väldigt bra tips tack vare denna ovana. Det heter städkvart. Den har kanske inte en direkt koppling till klimatet, utan bara indirekt genom att ge mer tid över till engagemang!

Familjen äter middag eller kvällsmat tillsammans och direkt efter den börjar städkvarten. Vi har ett schema som vi följer på ett ungefär, för att hela huset ska bli städat på en vecka. Rutiner är bra vid NPF. En eller två tar hand om köket; ställer undan maten, fixar disken (det mesta i diskmaskinen på ekoprogram enligt årsbokens tips 54) , torkar bänkar och bord samt torkar av golvet med enbart trasa och vatten. De andra ägnar tid åt andra rum i huset – de större utrymmena dammas en dag och dammsugs nästa. Vi passar på att dammsuga datorernas hårddiskar, så flåsar de mindre och drar mindre el. Badrummen städas ordentligt en gång i veckan under ledning av en förälder. Vi använder bara miljömärkta rengöringsmedel (årsbokens tips 25). Uppgifterna är varierande och anpassas lite efter de yngre familjemedlemmarna, men tanken är att alla lär sig att göra allt. Det måste ju inte bli lika noga gjort varje gång!

För familjen har detta blivit ett stort lyft, då städningen alltid blev lidande tidigare. En kvart om dagen känns dock inte som någonting – och när vi är sex personer innebär det en och en halv timmes städning om dagen eller 7,5 timmar per vecka (vi tar ledigt på helgerna). Det är ungefär lika mycket tid som vi föräldrar brukade lägga på en städdag på helgen – och nu har vi den tiden fri till annat! Småbröderna påminner oss till och med om städkvarten – det är inte så dumt att känna att en hjälper till!

Fem månader sen sist

Plötsligt slutade mamman skriva… Det blev mycket med studier och Corona-virus och livet överhuvudtaget, så mamman tappade bloggandet, tyvärr. Nu gör mamman en försök att kraftsamla och återgå till bloggandet, eftersom det varit en hjälp i familjens klimatarbete.

En effekt av Corona är att mamman i princip bara jobbar över video medan pappan åker bil till jobbet varje dag. Det känns så där att skriva om – vi hade ju lyckats vänja oss av med bilkörandet!

Hur gör vi när vi “misslyckas” med våra ambitioner och måste börja om?

Det är lätt att försöka hitta logiska förklaringar till sina val för att motverka den skaviga känslan som kallas kognitiv dissonans. Som att det ju ändå är rimligt att ta hänsyn till hälsan och undvika smitta genom att åka bil. Det håller ett tag – men inte på lång sikt. Varför inte?

  • Vår hälsa blir bättre om vi rör oss mer. Vi rör oss mer när vi åker kollektivt. Det räcker att kolla mobilens hälsoapp…
  • Klimatet påverkas negativt även när bilkörningen är för något gott ändamål. Vi har inte råd att släppa ut mer koldioxid. Klimatförändringarna kommer påverka vår hälsa negativt.

Det är fler vanor som kommit lite på skam under den här tiden. Vattenkonsumtionen har nog ökat genom fler långa duschar (fast det måste mamman kolla upp). Vi har konsumerat mer snask och godis – dåligt för både hälsa och klimat – men mindre av mycket annat. Vi har suttit otroligt mycket framför olika skärmar – mamman undrar hur elförbrukningen ser ut!

Det mamman också har funderat mycket på under den här tiden av halvisolering är hur budskapet om vad som krävs för att bromsa klimatkrisen ska nå ut. Inte ens i vår familj lyckas vi leva som vi ju vet att vi borde…

Hur kan vi starta en förändring, på riktigt?

Måste vi gå tillbaka till medeltiden i standard?

Mamman ställer flera frågor här, utan tydliga svar. Ett försök att komma igen när vi inte lyckats med våra ambitioner är just att börja om med de goda vanorna igen – den här bloggen är ett sätt.

Hur budskapet ska nå ut och starta en förändring på riktigt är en mycket större fråga som mamman inte har svar på.

Sanningen

Mamman var i vintras och såg en dramatiserad föreläsning Om Sanning med Åsa Wikforss på dramaten. Därefter har mamman läst hennes bok Alternativa fakta – Om kunskapen och dess fiender. Åsa Wikforss är professor i filosofi vid Stockholms universitet. Hennes föreläsning utgår från hennes bok och båda berör klimatkrisen. Åsa Wikforss stora bidrag i ämnet är att förklara att det faktiskt finns en sanning (och inte flera/alternativa) när det gäller vissa klimatförändringarna. Hon bryter ner det till filosofiska resonemang.

Åsa Wikforss pekar på att en farlig tendens i nutiden är att tänka att allt är relativt, allt beror på vilken synvinkel vi har och att vi inte lyssnar till forskning, eftersom vi tycker oss kunna ta reda på allt själva – information finns ju bara en knapptryckning bort! Samtidigt är vi dåliga på att avgöra vad som är sant av allt vi ser och hör.

Fakta, skriver Åsa Wikforss, talar om hur världen ÄR. Det finns många fakta som vi inte har kunskap om, men som ändå är fakta. Åsa Wikforss tar som exempel antalet hårstrån på huvudet och antalet planeter i universum. Det finns ett korrekt svar, men det är omöjligt eller onödigt att ta reda på.

Kunskap, fortsätter Åsa Wikforss, kan delas in i praktisk och teoretisk kunskap och förhåller sig till fakta så att du har kunskap om fakta. Kunskap skiljer fantasi och övertygelse åt. För att ha kunskap om något måste jag vara övertygad om att det är så. Det räcker alltså inte att någon berättar fakta för mig, jag behöver bli övertygad om dem för att få ny kunskap.

Häri ligger en av svårigheterna med det som kallas klimatförnekelse. Det spelar ingen roll hur mycket fakta som presenteras om personen inte blir övertygad. Här är viktigt att hålla i minnet att det finns en sanning – det finns fakta som berättar hur verkligheten (tyvärr) är. Det är inte en fråga om perspektiv eller personlig tro. Grunden för denna sanning är evidens eller belägg för vår övertygelse – bevis eller goda grunder om en så vill.

Mamman vill varmt rekommendera Åsa Wikforss bok Alternativa fakta, då den är relativt lättläst och väldigt intressant för att reda ut olika fallgropar när det gäller förnekelse av fakta. Hon använder bland annat USAs president Donald Trump och klimatkrisen som exempel.

Minskat klimatavtryck

Målet med vår resa är att minska vårt klimatavtryck. Som mamman skrivit i flera inlägg har vi egentligen bara ett utrymme på 1 ton per person och år, eller 83 kg per person och månad. Mamman redovisar och räknar på olika sätt vårt avtryck i våra månadsvisa rapporter. Hela bloggen handlar om hur vi jobbar för att minska vårt avtryck både i det stora (som att minska bilkörandet) och i det lilla (som att laga mat på rester).

Ett annat sätt att titta på förändringen är att göra samma test regelbundet. Mamman har nu gjort Klimatkalkylatorn för tredje gången. Första tillfället var i januari 2019, sen gjorde mamman om den i juni 2019 och nu igen i mars 2020. Här nedan kan ni se förändringen i bilder. Det är fortfarande Bilen – Resor som är vår största post. Samtidigt har vi enligt deras beräkning minskat vårt avtryck från 6,97 till 5,53 ton/person och år. Under samma period har svenskens snitt minskat från 10,7 till 9 ton/person och år – en positiv utveckling!

Tårtdiagram över våra utsläpp. Totalt 6,97 ton.
Våra utsläpp i januari 2019
Tårtdiagram över våra utsläpp. Totalt 5,89 ton.
Våra utsläpp i juni 2019
Våra utsläpp i mars 2020 – en minskning med nästan ett och ett halvt ton per person!

Det är positiva nyheter att vi tillsammans i Sverige lyckas minska våra utsläpp med cirka 1,5 ton på ett år. Samtidigt ligger samhällsutsläppen enligt testet kvar på 2,14 ton CO2e per person och år. Här finns mer att göra!

Att bli vän med sina grannar och att stötta engagemang är två av tipsen (70 och 104) i Naturskyddsföreningens årsbok. Mamman har via Facebook hittat en mycket drivande och klimatengagerad kvinna som bygger nätverk av likasinnade i vår kommun. Mamman träffade henne för att prata om att starta en lokal Klimatklubb med bokcirklar för omställningsprat. Spännande!

Vi behöver fortsätta visa våra politiker att vi önskar förändring. Demonstrera, skriva medborgarförslag och samverka i stort och smått. Sök på Klimatklubbens hemsida och se om du hittar en lokalklubb i ditt närområde!

Bra men ensam?

Vi fortsätter år 2020 med vår klimatresa. Vi känner oss ofta ganska duktiga och medvetna. Därför är det bra med såna som flickvännen som påpekar att vi inte är så jättebra på att släcka lampor. Det har blivit den nya klimattävlingen i familjen i januari – småbröderna mot oss vuxna. Alla lampor de släcker och alla apparater åt sig själva ger en pinne och alla lampor de släcker som vi vuxna glömt ger fem pinnar. Det visar också på att det ständigt finns förbättringar att göra!

Mamman hittade en artikel via Klimatklubben på Facebook, om forskning som visar att en majoritet tror att de är mer miljövänliga än genomsnittet. Det är samma tendens som att de flesta tror att de är bättre bilförare än snittet och liknande självöverskattningar. Tyvärr kan överskattningen leda till att vi gör mindre för klimatet än vi egentligen borde och skulle kunna.

Rebellerna vinner på skogsmånen Endor i episod sex

Familjen var och såg Star Wars IX The rise of Skywalker på jullovet. Familjens samlade betyg på sista filmen är 9/10. Filmen är sorglig och hoppfull på samma gång. Vi tycker mycket om alla Star Wars filmerna och den alternativa galaxen långt, långt borta. Filmerna skildrar förstås kampen mellan gott och ont i form av rebellerna mot imperiet. Men Star Wars hänvisar också till Kraften som finns överallt, som kan ses som en parallell till kraften i naturen på jorden. Kraften i sig är inte ond eller god. Klimatstörningarna är kanske Kejsaren som fått för mycket makt?

Roligt nog hittade pappan en text i Aftonbladet där kolumnisten drog paralleller mellan filmen och klimatengagemanget. Poängen i artikeln är att klimatengagerade brottas med samma problem som motståndsrörelsen i Star Wars, de mäktiga vinner genom att få oss att tro att vi är få och ensamma. Lösningen är att börja prata mer om de viktiga frågorna. Förmodligen hittar vi fler likasinnade än vi tror.

Ett fint initiativ som bygger på behovet av att prata mer är Klimatprata. De har tips och idéer på sin hemsida om hur vi kan föra samtalen och fakta om klimatet. De har tips på engagerande, kunskapande, existensiella och flera andra typer av klimatsamtal. En guldgruva för den som vill ha idéer kring konstruktiva samtal för klimatet!

May the Force be with you!

6. Påverka och visa vägen

Idag är det St. Nikolaus dag. Han var ett helgon som sågs som skolbarnens beskyddare och delade ut gåvor till barnen. Många säger att han är jultomtens upphovsman, men då åtföljd av julbocken som risade de stygga barnen. Hur det än är med det passar det bra att Fridays For Future valt dagen idag för stor strejk / skolstrejk för klimatet! Det är ju barnens framtid vi vill skydda.

Lillebror har gjort som sin vana under året att prata med sina vänner om klimatet. En av kamraterna har valt att bli vegetarian efter lillebrors tips. Mamman har märkt att hon också har påverkat sina kamrater, genom bloggen och inlägg på Facebook bland annat. Mammans bekanta har nämligen hört av sig i olika sammanhang och bett om tips och idéer eller velat diskutera olika vanor, vilket mamman tycker är väldigt roligt! Tips 102 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv är att peppa och utmana varandra, bland annat genom att skriva på sociala media om vår resa.

Mamman har under året skrivit motioner, medborgarförslag till kommunen och mail till politiker och företag. Det finns mycket att göra för att försöka påverka. Det är också årsbokens tips 87 att kontakta en politiker.

Här finns berättelserna om hur vi försökt att påverka andra för klimatet. Den här nya vanan handlar också främst om området Budbäraren som inte finns med i WWF:s kategorier. Vi behöver hjälpas åt att påverka samhället i en hållbar riktning.

5. Demonstrera!

En ny vana som familjen fått under det här året är att demonstrera och manifestera. Mamman har deltagit i tre större demonstrationer, pappan i två och småbröderna i en. Att demonstrera är tips 95 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv. De lyfter fram kraften att vara många som tillsammans visar sina åsikter.

Demonstrerande människor
Människor i Kungsträdgården demonstrerar för klimatet

Vi har berättat om demonstrationerna i våra inlägg här på bloggen. Första stora klimatdemonstrationen mamman deltog i var den 15 mars, Global Strike for Future. Familjen demonstrerade mot bränderna i Amazonas den 7 september och pappan och mamman deltog i den stora klimatdemonstrationen den 29 september. Mer och mer har vi börjat inse att det inte räcker med våra egna förändringar – det krävs att politikerna världen över gör krafttag. Därför är vi glada att Europaparlamentet utlyste klimatnödläge den 28 november i år. Äntligen!

Den här nya vanan handlar främst om området Budbäraren som inte finns med i WWF:s kategorier. Vi behöver hjälpas åt att påverka samhället i en hållbar riktning.

“Men Kina då…”

“… de släpper ut mycket mer än vi, så det är meningslöst att vi försöker göra något här i lilla Sverige!” Det är inte ett helt ovanligt argument i samband med diskussioner om att koldioxidbanta. Hur är det egentligen, spelar det någon roll vad vi gör? Familjen tror uppenbarligen det, annars skulle vi ju inte hålla på.

När det gäller den globala uppvärmningen är det växthusgaser vi vill minska på. Den globala utsläppsligan ser ut som följer:

  1. Kina leder med 25% av världens totala utsläpp, dryga 13 miljoner kiloton koldioxidekvivalenter per år. Kina är världens fjärde största land.
  2. USA är tvåa, men är världens tredje största (efter Ryssland och Kanada).
  3. EU kommer på tredje plats i utsläppsligan globalt, men är storleksmässigt sjua.

USA släpper tillsammans med Kina ut enorma mängder koldioxid, men ändå inte ens hälften av de totala utsläppen på jorden. Kina leder omställningsligan när det gäller solenergi, men har en oerhört smutsig basindustri och efterfrågan på energi ökar i takt med att ekonomin går bra, enligt Sveriges Natur. En del av Kinas utsläpp beror på att de producerar enorma mängder varor som sedan exporteras.

För att jämförelserna ska bli rimliga behöver vi titta per capita, inte per land. Från OECD:s lista över utsläpp per capita (listan består av 41 länder, OECD:s länder plus tre andra stora utsläppare, se Ekonomifakta 2019):

  • Plats 3 Australien: 16,4 ton koldioxid (25,4 ton växthusgaserer) per person och år (första plats för de totala utsläppen). Till ytan det sjätte största landet.
  • Plats 5 USA: 15,7 (19,6). Till ytan det tredje största landet.
  • Plats 23 Kina: 7,7 ton koldioxid per person och år (inklusive de utsläpp som drivs av vår konsumtion). Till ytan det fjärde största landet.
  • Plats 36 Sverige: 5,1 (7,2) ton koldioxid per person och år (tack vare vår koldioxidfria energiproduktion genom huvudsakligen vatten- och kärnkraft). Till ytan är Sverige det 56 största landet i världen.
  • Världssnittet är 4,9 respektive 6,5 ton.

Är Kina ett problem som vi inte kan påverka?

Kinas regering satsar på förnybar energi, parallellt med kolkraft, för att ekonomin ska växa. De exporterar tyvärr även kolkraft till utvecklingsländer. Klart är att Kinas utsläpp ökar, men det är de redan utvecklade länderna i väst som både orsakat och fortsätter att orsaka problemet… och där ingår Sverige. Vår livsstil blir ett mål för människor i fattigare länder och det är orimligt att hävda att de inte ska få sträva mot att få det vi redan har om vi inte själva är beredda att minska vår bekvämlighet.

Naturvårdsverket har räknat ut att våra totala utsläpp i Sverige snarare ligger runt 10 ton koldioxid per person och år. Vår konsumtion i Sverige bidrar till Kinas utsläpp (och till utsläppen i Tyskland som är vår största handelspartner). Och ju bättre konjunktur desto mer handel och desto högre utsläpp. Det är alltså viktigt att i vardagen minska inköpen av nya saker! Bilden nedan är från Naturvårdsverkets hemsida:

För familjen är detta en ytterst en moralisk fråga. Faktum är att om alla människor på jorden levde som vi svenskar gör, överlevde vi människor inte på jorden. Det är nödvändigt att någon går före och visar att en omställning är möjlig, annars kan ingen följa efter. Även om vi relativt sett är ett litet land har vi stora möjligheter att göra skillnad. Det enda som någonsin har gjort skillnad är just enskilda människor och de val vi gör!

En och en blir vi till slut många tillsammans

För att klara Parisavtalets mål att hålla uppvärmningen under 2° är samtidigt varje människas årsbudget under två ton koldioxidekvivalenter totalt per år. Det finns inte en lösning på det hot vi står inför just nu, utan vi behöver kombinera alla lösningar vi kan hitta för att lyckas.

PS: Om allt detta bara är hysteri så bygger vi en mer hållbar värld i onödan. Om det å andra sidan är sant och vi struntar i att ta det på allvar, blir det katastrof.

Avstå från att flyga

Mamman har gått med i uppropet Flygfritt 2020 eftersom flyget är en stor källa till utsläpp för oss svenskar. Flygfritt 2020 är ett löfte att om 100.000 svenskar lovar att att hålla sig på jorden nästa år så gör även mamman det. (Fast mamman gör nog det oavsett hur många eller få andra som väljer att göra det!) Om du också väljer att stanna på marken nästa år kan du gå med i Flygfritt 2020. Tanken är att sprida evenemanget så mycket som möjligt för att visa att det faktiskt är möjligt att stanna på jorden och göra skillnad.

Att avstå från flyget är tips 266 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv. Enligt boken står flyget för 5% av de klimatpåverkande utsläppen globalt – och för Sveriges del hela 10% av våra utsläpp. Det kanske låter lite, men fundera på hur nödvändigt det är att flyga. Visst finns det nödvändiga flygresor, men handen på hjärtat så kanske vi inte måste flyga utomlands på semester? Om det faktiskt handlar om vår överlevnad.

Om flyget vore ett land skulle det hamna på plats sju i utsläppsligan. Klädindustrin är värre och hamnar på andra plats. Det beror dock på att alla människor använder kläder, men de allra flesta flyger inte. I Sverige flyger vi fem gånger mer än det globala snittet – det är alltså ett område där just vi svenskar bör kunna minska vårt avtryck. Utsläppen från svenskarnas flygresor har enligt Naturvårdsverket ökat och motsvarade år 2017 hela 10 000 000 ton koldioxidekvivalenter, vilket blir cirka ett ton per person och år. Det motsvarar de totala utsläppen för vår personbilstrafik varje år. Ett ton koldioxid motsvarar en resa till södra Spanien per år.

Stanna på jorden för att stanna på jorden…

Här i Sverige har ju flygskam lanserats som begrepp. En stor del av mammans bekanta flyger mycket – och framhåller att de inte tänker ha dåligt samvete för det. Många vill unna sig det lilla extra, vilket i och för sig är fullt begripligt. Problemet är dock att vi måste minska alla utsläpp för länge sedan (från fem eller tio ton som medelsvensson släpper ut till under två) och då har vi egentligen inget utrymme att flyga alls.

Många fingrar pekas mot de stora företagen, med rätta. Relativt få multinationella företag står för enorma utsläpp och det känns lätt som att en semesterflygning spelar ingen roll sammanhanget. Många av de värsta företagen är inom fossilindustrin, men även bekämpningsmedel, palmolja och pappersindustrin finns med. Det kan kännas hopplöst, men glöm inte att grunden för marknaden är vi konsumenter – vi kan alltså påverka företagen till att ställa om!

Vi kan rösta fram politiker som stiftar lagar och regler som begränsar företagens möjligheter att förstöra jorden. Vi kan se över hur våra pengar arbetar när vi inte själva använder dem (alltså var bankerna investerar och var våra pensionspengar finns). Vi kan också ställa krav vid varje inköp vi gör. Det är jobbigt, absolut. Och för många finns det enklare sätt att snabbt minska sina egna koldioxidutsläpp.

Att sluta flyga är som sagt ett utmärkt sätt att koldioxidbanta på. Samtidigt finns det andra sätt, om en flygresa per år känns livsnödvändigt. Att ställa bilen och ta sig fram på andra sätt minskar också utsläppen kraftigt (personbilstrafiken per person motsvarar flygets utsläpp såg vi ovan). Att bli vegan eller åtminstone sluta äta allt utom naturbeteskött och vilt reducerar ens personliga utsläpp ordentligt. Att undvika att köpa nytt och fundera över varje inköp är också ett sätt att koldioxidbanta, liksom att återanvända, reparera och återvinna. Observera att “klimatkompensation” för flygresor bara är önskedrömmar, tyvärr. Den koldioxid som släpps ut påverkar klimatet och inget projekt som vill kompensera förändrar det. Vill du ta reda på hur du själv bäst sänker dina utsläpp finns det flera kalkylatorer, bland annat klimatkalkylatorn.se.

Varför händer inte mer fortare?

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Bokus.

Mamman läste i somras boken What we think about when we try not to think about Global Warming av Per Espen Stoknes. Den är klart läsvärd och stimulerar till tankar, även om den var lite tuff att ta sig igenom för mamman som sällan läser på engelska.

Bokomslag Per Espen Stoknes What we think about...

Stoknes börjar med att beskriva varför människor inte tar till sig informationen om klimatförändringarna, trots alla larmrapporter. Vi hamnar i förnekelse, som ju är ett känt begrepp inom psykologin. Förnekelse syftar till att upprätthålla vår självbild och skydda oss mot sådant som hotar. Det beror förenklat på fem saker:

  • Distans – de flesta av oss befinner oss fortfarande på avstånd från de stora förändringarna. Det är inget vi ser dagligdags, även om vi blir oroligare när sommaren är ovanligt varm, eller vi drabbas av hårda stormar.
  • Domedag – diskussionen om klimatförändringarna handlar mycket om vad vi kommer att förlora, uppoffringar som måste göras och höga kostnader. När budskapet dessutom saknar praktiska lösningar, känner vi oss hjälplösa och slutar lyssna. Ni känner till sagan om pojken och vargen…
  • Dissonans – när det jag gör inte stämmer överens med hur jag tänker om saker uppstår dissonans. Jag kan exempelvis tycka att det är viktigt att vara miljövän och bekvämt att åka bil, men till slut blir det uppenbart att dessa två inte går ihop. Det skaver och uppstår dissonans inom oss. Tvärt emot hur vi tror, så är det då mina principer som får ge sig och jag väljer att omförhandla hur jag ser på saker samtidigt som jag fortsätter köra bil… Här i bloggen går det att se hur mamman försöker göra detta när det gäller bland annat bilkörning och shopping…
  • Förnekelse – när vi förhandlar, undviker eller ignorerar fakta om klimatförändringarna slipper vi rädsla och skuld. Genom att driva med dem som larmar återupprättar vi oss själva. Förnekelse är självförsvar, inte brist på information eller dumhet.
  • Identitet – vi söker efter sådant som bekräftar vilka vi är. Vi tar lättare till oss fakta från människor vi kan relatera till och skjuter ifrån oss den om budbäraren står långt ifrån oss själva. Om ny information förutsätter att vi ändrar vår livsåskådning är det mer troligt att vi inte tar den till oss. Den blir för annorlunda.

TIPS! Lyssna vidare på Per Espen Stoknes själv. Här är en länk till Vetenskapsradions program Klotet, där Stoknes på ett lättbegripligt sätt sammanfattar bokens huvudbudskap, i synnerhet problemdelen – varför folk inte lyssnar!

Stoknes beskriver tack och lov också olika sätt att ta oss förbi dessa hinder och nå fram med informationen, utifrån ovanstående.

  • Gör klimatfrågan nära, aktuell och personlig. Använd gärna dig själv som positivt exempel, berätta om saker du har upplevt och hur du påverkats. Du kan lättast påverka i ditt eget sociala sammanhang – till exempel genom en blogg om din familjs klimatresa 😉
  • Skapa stöttande ramar runt beskrivningarna. Försök beskriva vad vi vinner på att ställa om, omformulera kostnader som försäkringar inför framtiden och fokusera på goda berättelser med möjliga lösningar. Måla upp bilder som skapar positiva känslor.
  • Gör det lätt att göra rätt. Det finns en hel vetenskap kring begreppet nudging numera, som går ut på att göra positiva val enklast för oss. Det kan handla om så enkla saker som att e-faktura är förval och du får anstränga dig för att få den på papper.
  • Undvik att trigga skuld och rädsla. Den här är svår, för media älskar ju att koppla ordet “skam” till allting. Det ska vara flygskam och bondeskam och allt möjligt dumt. Dessutom lever ju massmedia på larmrapporter av olika slag. Det är svårt att nå ut med andra, mer sansade eller positiva budskap. Larmen behövs dessutom samtidigt, för att vi ska se allvaret…
  • Minska polariseringen i frågan. Tyvärr har klimatfrågan blivit en vänsterfråga för många. Det gör att högerorienterade automatiskt blir skeptiska, vilket gör att vi förlorar viktiga supporters för mänskligheten! Polariseringen sker dessutom i mindre frågor inom rörelsen, i stället för att vi säger “samtidigt som” och “tillsammans med”. Det är ju så enkelt och samtidigt så svårt att vi kommer att behöva en mångfald av olika lösningar, det finns inte ett svar eller ett rätt val.

I sista delen av boken lyfter Stoknes fram behovet av känslomässig anknytning till klimatfrågan. Han framhåller att vi måste tillåta oss att sörja och att återknyta till naturen. Stoknes påtalar risken med den kristna inställningen att människan är skapelsens herrar. Han tecknar fram en ny form av andlighet, i anknytning till urbefolkningars uråldriga tro på en besjälad natur. Han föreslår att vi föreställer oss luften som ett väsen och funderar kring hur vi skulle förhålla oss om vi valde att se atmosfären på det sättet. Det är spännande och både bildlikt och bokstavligen högtflygande tankar. Mamman blev varse deras kraft i en diskussion på Fridays For Future med en kvinna uppvuxen i religiösa sammanhang, som påtalade att många troende människor tenderar att ge upp inför klimatkatastrofer. Hon sökte ett nytt sätt att knyta an.

Om du klickar på länken i boktiteln kommer du till Bokus och köper du boken där får familjen provision, vilket vi naturligtvis är tacksamma för. Ännu bättre för klimatet är dock att du lånar den på biblioteket!