Jevons paradox

Rubriken syftar på ett intressant fenomen som har stor betydelse för klimatfrågan. Jevons paradox tillskrivs enligt Wikipedia ekonomen William Stanley Jevons, som redan 1865 upptäckte att teknologiska förbättringar som ökade effektiviteten vid användningen av kol samtidigt ledde till en ökad användning av kol. Hans slutsats var att energisnålare teknik inte automatiskt ledde till minskad förbrukning.

Effektivitet möjliggör tillväxt, ny teknologi gör att vi kan producera mer från en given resurs. Det här är hemligheten bakom industriell kapitalism och tillväxt. Paradoxen är att vi föreställer oss att ju effektivare vi blir desto mindre av resursen kommer vi att förbruka, vilket stämmer i liten skala, som privatpersoner. Det motsatta sker dock på samhällsnivå. (Recilience.org)

Jevons paradox syns även när det gäller exempelvis utbyggnad av vägar för att förbättra framkomligheten. Ju bredare vägar, desto mer trafik. För klimatets skull bör alla motorvägsprojekt som syftar till att “öka framkomligheten” därför läggas ner.

Jevons paradox är skälet till att inte känna någon överdriven optimism när det gäller att klimatet ska räddas av teknologisk utveckling. Som det ser ut nu behöver vi hitta sätt att ta bort koldioxid från atmosfären och behöver därför uppfinna bra teknik för att göra det. Problemet är bara att vi samtidigt måste se till att förbjuda nya utsläpp.

Vi måste förhålla oss till att ALLA resurser på jorden är ändliga. Det innebär som mamman ser det att vi måste hitta hållbara sätt att leva inom planetens gränser. I vår del av världen innebär det att omvärdera vår syn på livets goda, på levnadsstandard och livskvalitet. Vi måste begränsa oss för vår överlevnads skull.

Att vandra

Om du klickar på länken i boktiteln kommer du till Bokus och köper du boken där får familjen provision, vilket vi naturligtvis är tacksamma för. Ännu bättre för klimatet är dock att du lånar den på biblioteket!

Mamman läste nyligen boken Under vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson. Det är inte alls en bok som handlar om klimatet, utan om att vandra Camino de Santiago och hitta sig själv.

I boken beskrivs hur Emma genom att ge sig iväg på vandring får nya perspektiv på sitt liv. Hon har varit inne i karriärssnurren och letat efter kärleken, men tappat energin. Under vandringen möter hon flera personer som ger olika typer av erfarenheter och kloka ord till henne. Emma kämpar också med att läsa Eckhart Tolles Lev livet fullt ut – Din väg till andligt uppvaknande under sin vandring. Hon kommer inte särskilt långt i boken och kämpar med att begripa vad han vill säga. Mamman tycker att den är väldigt svårläst, så hon förstår Emma! Poängen tycks dock vara medveten närvaro, fokus på varande. Författarinnan Camilla Davidsson skriver att hon själv också vandrade Camino de Santiago samma år som Emma, 2006.

Bild av pocketböcker av Davidsson och Coelho.
Två böcker om samma vandring med 20 års mellanrum..

Mamman har även läst Paolo Coelhos Pilgrimsresan om samma vandring, som han gjorde redan 1986. Det är hans första bok, skriven som ett resultat av vandringen. Det blev början på Coelhos andligt utforskande författarskap. Det verkar som att vandringen på Camino de Santiago kan vara en livsomvälvande erfarenhet.

Mamman ville skriva om dessa böcker, eftersom de dels berättar om en inbromsning av tempot i livet och dels drömmer familjen om att ge sig ut och vandra. Att vandra är ett klimatsmart sätt att semestra, som dessutom gynnar hälsan! Just nu i Coronatider är inte Caminon aktuell, utan snarare svenska vandringsleder.

Bild av skogsväg mellan granar.

Mamman hoppas ändå att det går utmärkt längre fram att ta sig till Camino de Santiago med tåg från Sverige och vandra för dem som är sugna! Och vem vet, det kanske kan bli ytterligare en bok om vandringen år 2026?

Städkvarten

Mamman sitter allt för mycket av sin lediga tid och scrollar på Facebook. En dag fick mamman faktiskt ett väldigt bra tips tack vare denna ovana. Det heter städkvart. Den har kanske inte en direkt koppling till klimatet, utan bara indirekt genom att ge mer tid över till engagemang!

Familjen äter middag eller kvällsmat tillsammans och direkt efter den börjar städkvarten. Vi har ett schema som vi följer på ett ungefär, för att hela huset ska bli städat på en vecka. Rutiner är bra vid NPF. En eller två tar hand om köket; ställer undan maten, fixar disken (det mesta i diskmaskinen på ekoprogram enligt årsbokens tips 54) , torkar bänkar och bord samt torkar av golvet med enbart trasa och vatten. De andra ägnar tid åt andra rum i huset – de större utrymmena dammas en dag och dammsugs nästa. Vi passar på att dammsuga datorernas hårddiskar, så flåsar de mindre och drar mindre el. Badrummen städas ordentligt en gång i veckan under ledning av en förälder. Vi använder bara miljömärkta rengöringsmedel (årsbokens tips 25). Uppgifterna är varierande och anpassas lite efter de yngre familjemedlemmarna, men tanken är att alla lär sig att göra allt. Det måste ju inte bli lika noga gjort varje gång!

För familjen har detta blivit ett stort lyft, då städningen alltid blev lidande tidigare. En kvart om dagen känns dock inte som någonting – och när vi är sex personer innebär det en och en halv timmes städning om dagen eller 7,5 timmar per vecka (vi tar ledigt på helgerna). Det är ungefär lika mycket tid som vi föräldrar brukade lägga på en städdag på helgen – och nu har vi den tiden fri till annat! Småbröderna påminner oss till och med om städkvarten – det är inte så dumt att känna att en hjälper till!

Skärmfri tid

Familjens digitaliserade och uppkopplade verklighet innebär ju att även småbröderna hänger mycket vid skärm: dator, Play Station och mobiler. Föräldrarna har infört skärmfri tid från kl. 19, för att deras hjärnor ska hinna varva ner inför sängdags. Dessutom tänker mamman att det är bra för klimatet om vi alla minskar mängden timmar framför skärmen lite.

Men vad gör en när en inte får kolla på en bildskärm?

Lillebror är kreativt lagd så han kan sysselsätta sig med att rita och att bygga lego eller plusplus. Mellanbror gillar att läsa böcker. Båda tycker om att spela brädspel, men då behöver oftast minst en till person delta för att det ska bli riktigt kul.

De har också hittat på en sorts dataspel på papper som de ibland har stort nöje av. De använder flera ritpapper allt eftersom historien utvecklar sig och det blir nästan som en serieteckning. Mamman ska inte ge sig på att försöka förklara alla detaljer, men spelet innehåller “liv” och “hälsa” och de turas om att göra drag för att slå ut varandra. Samtidigt är det ju kreativt och påverkbart på ett sätt som gör att de kan förhandla kring reglerna och överleva länge båda två, samtidigt som äventyret utvecklar sig.

Här om kvällen hade båda bröderna tråkigt och mamman plockade fram sin whiteboard, som inköptes för distansarbete men knappt använts. På den skrev vi en lista på alla saker som går att göra utan skärm, vilket förstås var väldigt bra. Men bäst var när småbröderna bad att få låna den och några pennor och sen hittade ett helt nytt sätt att spela sitt pappersdataspel på! Mer flexibelt och återanvändningbart – mer hållbart helt enkelt!

Bästa bönorna

Om du klickar på länken i boktiteln kommer du till Bokus och köper du boken där får familjen provision, vilket vi naturligtvis är tacksamma för. Ännu bättre för klimatet är dock att du lånar den på biblioteket!

Mamman har tidigare skrivit om Eat Lancet och deras förslag till en klimatsmart diet i inlägget Klimatsmart mat. Där framkom att vi bör äta 75 g bönor eller ärtor per dag, eller ett drygt halvkilo baljväxter per vecka. Som så ofta kan mamman konstatera att det som är bra för klimatet också är bra för oss!

Mamman läste för en tid sedan boken Låt bönor förändra ditt liv av Lars-Erik Litsfeldt och Patrik Olsson. Den handlar mycket om att bönor kan påverka blodsockret för diabetiker och de hävdar att bönor till varje måltid kan hjälpa oss att nå vår idealvikt. De förklarar hur tarmfloran påverkas av vad vi äter och att den resistenta stärkelsen i bönor har en positiv effekt. Trots att boken har ett nästan missionerande tilltal, så tycker mamman att den är värd att läsa (låna den på biblioteket!).

Mamman är mest förtjust i kikärtor, svarta bönor och bondbönor. Linser (både röda och gröna) är goda och gröna ärtor och sockerärtor är gott. Både ärtor, svarta bönor och bondbönor går dessutom att odla själv!

När bönorna är blötlagda och kokade går det att äta dem kalla, i sallad exempelvis. Mamman brukar hälla lite olivolja på kikärtorna, salta och pressa en vitlöksklyfta över. Det blir faktiskt väldigt gott! Av kikärtor är det också enkelt att göra hummus. Linssoppa finns det ju mängder av goda recept på och soppa är en av våra vardagsfavoriter. Storebror gör en väldigt matig Sydamerikansk variant med både potatis, ris och gröna linser i.

Svarta bönor är perfekt om du har exempelvis ris eller couscous över – stek gul lök, ris/couscous och tillsätt svarta bönor efter en stund. Krydda efter smak – mamman gillar curry till detta. Det är dessutom klimatsmart att ta vara på rester! Läs mer om restmat i inlägget Man tager vad man haver…

Det finns ju en mångfald bönor, så prova dig fram till egna favoriter. Familjen gillar verkligen inte alla sorter!

Fem månader sen sist

Plötsligt slutade mamman skriva… Det blev mycket med studier och Corona-virus och livet överhuvudtaget, så mamman tappade bloggandet, tyvärr. Nu gör mamman en försök att kraftsamla och återgå till bloggandet, eftersom det varit en hjälp i familjens klimatarbete.

En effekt av Corona är att mamman i princip bara jobbar över video medan pappan åker bil till jobbet varje dag. Det känns så där att skriva om – vi hade ju lyckats vänja oss av med bilkörandet!

Hur gör vi när vi “misslyckas” med våra ambitioner och måste börja om?

Det är lätt att försöka hitta logiska förklaringar till sina val för att motverka den skaviga känslan som kallas kognitiv dissonans. Som att det ju ändå är rimligt att ta hänsyn till hälsan och undvika smitta genom att åka bil. Det håller ett tag – men inte på lång sikt. Varför inte?

  • Vår hälsa blir bättre om vi rör oss mer. Vi rör oss mer när vi åker kollektivt. Det räcker att kolla mobilens hälsoapp…
  • Klimatet påverkas negativt även när bilkörningen är för något gott ändamål. Vi har inte råd att släppa ut mer koldioxid. Klimatförändringarna kommer påverka vår hälsa negativt.

Det är fler vanor som kommit lite på skam under den här tiden. Vattenkonsumtionen har nog ökat genom fler långa duschar (fast det måste mamman kolla upp). Vi har konsumerat mer snask och godis – dåligt för både hälsa och klimat – men mindre av mycket annat. Vi har suttit otroligt mycket framför olika skärmar – mamman undrar hur elförbrukningen ser ut!

Det mamman också har funderat mycket på under den här tiden av halvisolering är hur budskapet om vad som krävs för att bromsa klimatkrisen ska nå ut. Inte ens i vår familj lyckas vi leva som vi ju vet att vi borde…

Hur kan vi starta en förändring, på riktigt?

Måste vi gå tillbaka till medeltiden i standard?

Mamman ställer flera frågor här, utan tydliga svar. Ett försök att komma igen när vi inte lyckats med våra ambitioner är just att börja om med de goda vanorna igen – den här bloggen är ett sätt.

Hur budskapet ska nå ut och starta en förändring på riktigt är en mycket större fråga som mamman inte har svar på.

Ruttna bananer?

Inför skidresan köpte mamman bananer, för det finns väl inget mer praktiskt mellanmål till resan? Vi kom hem med nästan lika många bananer i packningen som vi rest iväg med. Sedan låg de på köksbänken och mognade och mognade och mognade…

Bananer är enligt en Sifoundersökning den matvara vi slänger tredje oftast (efter bröd och gurka). Oj så dåligt samvete mamman fick! Bananerna måste ju tas tillvara. Matsvinn är ett stort klimatproblem och bananer transporteras ju dessutom lång väg. De mamman köper är alltid ekologiska och i möjligaste mån fair trade. Bananer är en av de grödor som det är absolut viktigast att köpa ekologiskt (tillsammans med kaffe och choklad), för att de besprutas så hårt att plantagearbetarna blir sjuka av giftet. Föreningen Svensk mat- och miljöinformation och Naturskyddsföreningen har båda skrivit mer om detta. Det är också tips 116 i Naturskyddsföreningens årsbok att köpa ekologiska bananer.

Genom en snabb googling hittade mamman flera recept på banankaka. Valde ett som verkade gott med ingredienser som familjen hade hemma och satte igång.

Här framgår tydligt hur väldigt mörkbruna skalen hunnit bli. Bananerna var till och med lite torra inuti, så mamman mosade dem med havremjölk.

Efter att hela familjen älskade kakan, vågar mamman rekommendera det här receptet på banankaka! Det är dessutom otroligt pedagogiskt med steg för steg bilder. Till och med storebror, som avskyr bananer som är det minsta bruna, gillade verkligen kakan! Ett riktigt, riktigt bra sätt att använda bananer som legat alldeles för länge!

Banankakan tog snabbt slut! Bra betyg 🙂

Testa gärna denna kaka och berätta vad du tyckte!

Växla ner

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Bokus.

Vintertid är boktid. Det är härligt att ligga i soffan under yllefilten och läsa och bli inspirerad, tycker mamman!

Mamman har på sista tiden hittat många texter som handlar om att ställa om livet och sakta ner, eller “downshifting” som det kallas. Tidningen Land har en hel artikelserie om downshifting, en amerikansk rörelse från 1990-talet som går ut på att leva enklare. Exakt vad leva enklare betyder är upp till var och en. En artikel i tidningen Land handlar om en kvinna i Småland som valt att leva utan förvärvsinkomst. Hon lever på 27.000 kr – per år! Hennes man arbetar, men de har delad ekonomi så hon vet vilka utgifter hon orsakar. Samma upplägg hade gymnasielärare Åsa Axelsson, som mamman tidigare länkat till en artikel i tidningen Land om.

Nu har mamman läst Åsa Axelssons bok Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete. Boken är intressant för att hon både beskriver hur hon reflekterar över hur vi “får” leva (enligt normen), ger räkneexempel på hur stor skillnad nya vanor gör och berättar om sina olika steg mot ett liv fullt av meningsfullhet. Eller så uppfattar i alla fall mamman hennes text!

Mamman har också läst andra delen av Mariana Mattssons berättelse om fjällbyn Akkatjärn, Att kunna känna doft av frostrosor, där människor gör motstånd och odlar hopp. Mamman fick boken i julklapp, direkt beställd från författarinnan, vilket gör det hela lite extra värt. Det var roligt att möta alla personer från första boken igen. De var mer uttalat radikala i den här boken och hade mycket tankar om svensk byråkrati och myndigheter långt från deras verklighet. Samtidigt beskriver den ett fantastiskt samhälle där alla verkligen hjälps åt och hittar sin nisch i helheten. Du kan läsa mer om boken på Bokus.

Bloggen Ett annat liv skriver också en artikelserie om downshifting och tankarna på vad vi unnar oss respektive egentligen är värda. Detta att unna sig är ett bedrägligt begrepp som egentligen är skapat av smarta reklammakare. Del tre i serien handlar om Marcus som hoppade av storstadslivet till förmån för ett mer hållbart liv i ett mikrohus. Han beskriver fint den skillnad han ser i sin livskvalitet. Han reflekterar också över att vi konsumerar mer när vi tjänar mer, vilket inte är bra för klimatet, medan ett deltidsarbete möjliggör en annan livsstil. Mamman tycker att det känns tilltalande och viktigt att fundera över värdet av tid respektive pengar, hur vi vill leva våra liv och vad som är viktigt på riktigt. Hur kan vi leva fullt ut och i harmoni med vår omvärld?

Om du klickar på länken i boktiteln kommer du till Bokus och köper du boken där får familjen provision, vilket vi naturligtvis är tacksamma för. Ännu bättre för klimatet är dock att du lånar den på biblioteket!

Hoppfullt

2040-framtidsfilmen och boken “Det smarta landet

Familjen tittade för några dagar sedan på dokumentären 2040 – framtidsfilmen. Den är gjord av Damon Gameau, en australiensisk pappa som vill hitta hopp inför sin fyraåriga dotters framtid, i klimatförändringarnas tid. Föräldrarna och småbröderna såg den tillsammans och alla tyckte att den var bra och hoppingivande.

I filmen 2040 lyfter Damon Gameau fram olika innovationer som ger hopp inför framtiden. Han visar oss micro-elnät i Bangladesh, regenerativt jordbrukande i Australien, marin permakultur i form av sjögräsodling vid USA:s kust och stadsträdgårdar i New York samt självkörande bilar i Singapore. Just brunalgsodling är hoppfullt, då de binder koldioxid, skapar livsmiljöer för vattenlevande djur, går att äta och växer 50 cm om dagen!

Klicka på bilden för att länkas till filmen!

Lillebror fastnade mest för odlingarna av sjögräs. Han tyckte om filmen för att den “inte sa att allt är hemskt och alla kommer att dö, utan den gav hopp“. Mellanbror tyckte att det regenerativa jordbrukandet var mest intressant. Pappan fastnade för micro-elnäten. De skapar både större motståndskraft mot olika väderhändelser och ger makten tillbaka till folket.

Mamman tyckte att det som var mest intressant var att det som skulle göra absolut störst skillnad för framtiden och mot klimatförändringarnas negativa effekter är: jämlikhet! Rättvisa förhållanden för kvinnor och flickor och tillgång till utbildning även för flickor, leder till att kvinnor föder färre barn och att barns och kvinnors hälsa generellt blir bättre. Detta har vi skrivit om tidigare i inlägget Kvinnor kan.

Jämlikhet är viktigaste faktorn mot klimatförändringarna!
Bild från 2040 – framtidsfilmen.

Om du vill göra en insats för en mer rättvis värld kan du exempelvis stötta Action Aid, som arbetar för en rättvis, jämlik och hållbar värld.

Mamman har även läst boken Det smarta landet – Perspektiv på ett hållbart Sverige som Anders Källström och Maria Soxbo redigerat (2019) i samarbete med LRF. Boken lyfter genom 13 olika svenskar fram den svenska landsbygdens mångfacetterade och rika möjligheter och hur kombinationen stad och land kan bli vinnande i stället för konkurrensbetonad.

Mamman blev lite provocerad av den klämkäcka tonen i boken till en början. Dessutom finns det en viss tendens att framhålla lösningar som passar oss snarare än lösningar som kanske måste till. Samtidigt är det en hoppingivande och positiv bok. Och budskapet att inte bara fokusera på städerna när det gäller att bygga hållbarhet är jätteviktigt!

Även i Det smarta landet lyfts självkörande bilar som en del av en hållbar framtid. Tanken är att vi inte längre kommer äga bilar, men att förarlösa fordon kan beställas för att föra oss direkt dit vi vill och möjliggöra att vi umgås eller arbetar under tiden.

Boken lyfter vårt lands resurser i form av skog och jordbruksmark, vilka har stora möjligheter att bidra till Sveriges koldioxidbantning, men också att vi ligger i framkant när det gäller innovationer. Det talas om att Sverige har möjlighet att visa på en hållbar utveckling för hela världen tack vare dessa förutsättningar. Budskapet är att vi inte ska backa på grund av vår relativa litenhet utan vara föregångare när det gäller omställningen!

23. Ät upp maten

Dagen före dopparedagen – nu står julen för dörren. Familjen firar sedan många år jul ihop med goda vänner. Vi gör ett vegetariskt knytkalas-julbord. Flera av rätterna känns igen, då de är gjorda för att likna vanliga kötträtter, som “skinka”, “korv” och “köttbullar”. Vi har förstås även rödbetssallad och grönkål/långkål, men även olika gratänger och inläggningar.

Vi äter ofta mycket och gott under jul, men ibland kanske vi dukar upp för mycket? Det är begränsat roligt att äta julmat i flera veckor. Bäst är att tänka efter före och fixa lagom med mat. Vilka favoriter har du – och kan något faktiskt tas bort ifrån julbordet? Mattraditioner kan inte vara alltför heliga om vi ska rädda klimatet – ingen av dem är ju från Jesu tid i alla fall!

Vegetariskt julbord

Ett projekt för mamman under året har varit att bli bättre på att använda rester i matlagningen. Krutonger på vörtbröd var en stor succé i familjen exempelvis. Både pappan och mamman försöker använda upp resterna så mycket vi kan och det som inte går att äta hamnar i komposten och blir jord till nästa år.

Mamman gläds åt att vanan att ta vara på mat tycks sippra ner till barnen. Småbröderna uppger alltid i samband med klimattävlingen att de ätit upp all mat i skolan. Storebror överraskade för inte länge sedan med att ta med sig överbliven kycklingsallad från ungdomsgården hem: “Hon skulle precis slänga den, så jag sa att jag kunde ta hem den i stället!”

Den nya vanan att äta upp maten och motverka matsvinn inriktar sig främst mot området Biffen i Världnaturfondens kategorisering. Vi måste alla äta, men ska alla människor på jorden kunna äta sig mätta behöver vi vara måttfulla. Att sträva mot en vegansk kost är ett sätt att göra en insats för att både koldioxidbanta och mätta fler människor. Mamman har skrivit mer om detta i inlägget klimatsmart mat.