Det är en utmaning att förändra sin livsstil. Familjen försöker ta till sig budskapen om vad som krävs, men ibland uppstår starkt motstånd alternativt upptäcker vi ”blinda fläckar” som vi överhuvudtaget inte tänkt på. Det finns en modell som kan hjälpa oss att förstå hur vi människor fungerar i förändring.
Bilden visar vad vi går igenom när vi ställs inför krav på att förändra våra vanor. Naturligtvis är alla modeller förenklingar och alla går inte igenom alla faser från början till slut. En del hoppar över vissa och andra pendlar fram och tillbaka. Modeller är till för att åskådliggöra – inte några facit.
I vår familj är vi på olika steg i kurvan
Mamman är ofta i den högra delen av kurvan, från acceptans upp till förbindelse att handla. Ibland pendlar mamman tillbaka till oro och sorg. Hon vill inte riktigt ta till sig att det inte går att köra bil som förut till exempel: ”Måste vi verkligen avstå från det även på semestern? Vi kanske behöver bilen då.”
Pappan är mer i den vänstra delen av oro, apati och sorg, men hoppar plötsligt över till inspiration och hittar konstruktiva förändringsmål. Sedan årsskiftet har pappan exempelvis dragit ner på sitt köttätande ännu mer och väljer nu som regel vegetariskt till lunch och när vi äter ute tillsammans. Även för pappan är det svårt att avstå från bilen – det väcker viss ilska att prata om det. Kanske för att pappan förstår behovet men blir skamsen över att inte vilja förändra beteendet?
Storebror är den i familjen som är mest i förnekelse och ibland i apati. Han tycker att klimatfrågorna är viktiga, men fortfarande mer på ett teoretiskt plan än så att de måste förändra hans eget liv. Han tror att han i framtiden, om katastrofen blir verklighet, kommer vara nöjd med att ha ”levt livet” (rest, ätit god mat etc) snarare än ångra sig när han ser konsekvenserna. Ibland är han mer i acceptansfasen och försöker göra det bästa av situationen. Han är beredd att välja bättre kött om han får chansen, men måste då i sin tur påverka sin pappa eftersom det är där han äter kött.
Mellanbror pendlar mellan oro, sorg och acceptans/omställning. Han förstår ganska väl vad som händer med världen. Däremot möter förslaget att inte sitta vid skärmen ibland motstånd. Hans eget klimatavtryck är ganska litet fortfarande och han engagerar sig i familjens projekt för att mäta vår påverkan. Han kommer ofta med bra förslag på förbättringar vi kan göra i vardagen. Ett exempel var förslaget att återanvända de små plastpåsar som han får med sig en smörgås till skolan i. Det förslaget fick mamman att börja leta efter bättre alternativ att lägga smörgåsarna i. Nu får han dem i en plastburk i stället.
Lillebror drabbas då och då av stor oro och sorg över situationen. Han är mån om isbjörnarna (bli gärna fadder!). Han hänger på alla förslag på saker som kan göras bättre och försöker ibland att inspirera sin mellanbror till att göra annat än skärmsaker. Lillebror leder Lilla klimatutmaningen hemma. I skolan pratar han klimat och smarta val med kamraterna när han får möjlighet.