Rubriken syftar på ett intressant fenomen som har stor betydelse för klimatfrågan. Jevons paradox tillskrivs enligt Wikipedia ekonomen William Stanley Jevons, som redan 1865 upptäckte att teknologiska förbättringar som ökade effektiviteten vid användningen av kol samtidigt ledde till en ökad användning av kol. Hans slutsats var att energisnålare teknik inte automatiskt ledde till minskad förbrukning.
Effektivitet möjliggör tillväxt, ny teknologi gör att vi kan producera mer från en given resurs. Det här är hemligheten bakom industriell kapitalism och tillväxt. Paradoxen är att vi föreställer oss att ju effektivare vi blir desto mindre av resursen kommer vi att förbruka, vilket stämmer i liten skala, som privatpersoner. Det motsatta sker dock på samhällsnivå. (Recilience.org)
Jevons paradox syns även när det gäller exempelvis utbyggnad av vägar för att förbättra framkomligheten. Ju bredare vägar, desto mer trafik. För klimatets skull bör alla motorvägsprojekt som syftar till att ”öka framkomligheten” därför läggas ner.
Jevons paradox är skälet till att inte känna någon överdriven optimism när det gäller att klimatet ska räddas av teknologisk utveckling. Som det ser ut nu behöver vi hitta sätt att ta bort koldioxid från atmosfären och behöver därför uppfinna bra teknik för att göra det. Problemet är bara att vi samtidigt måste se till att förbjuda nya utsläpp.
Vi måste förhålla oss till att ALLA resurser på jorden är ändliga. Det innebär som mamman ser det att vi måste hitta hållbara sätt att leva inom planetens gränser. I vår del av världen innebär det att omvärdera vår syn på livets goda, på levnadsstandard och livskvalitet. Vi måste begränsa oss för vår överlevnads skull.