Klimatpolitik – Isbergs eko

Hetta och polarisering

När mamman skriver detta är det närmare 40° på vissa platser i norra Frankrike och i England. Det brinner i London, Aten och Spanien. Människor dör i hettan. Det är valår i år, 2022, och det parti som haft störst inflytande på svensk klimatpolitik, Miljöpartiet, verkar vara på väg ur riksdagen. Det verkar som att vi har väldigt svårt att enas om krafttag som faktiskt skulle spela roll för att vända skutan bort från Hot House Earth.

I The Guardian skriver George Monbiot att det är dags att sluta försöka lösa krisen genom stegvisa förändringar, det är dags att förändra systemet. Han säger att vi vet vad vi vill ha: tillräckligt gott ställt privat, välfärd, doughnut ekonomi, demokrati och en ekologisk civilisation. Men idag är systemet byggt på ohållbar tillväxt och ojämlika levnadsvillkor.

Reuters Institute Digital News Report har publicerat en rapport om hur folk tar till sig nyheter om klimatförändringarna. Den är intressant på flera sätt, men bland annat för att det framkommer att Sverige är ett av världens mest polariserade länder politiskt när det gäller klimatfrågan. Här är det en tydlig höger-vänsterfråga medan det inte alls är på samma sätt i de flesta andra (38) länder de studerat (bara i USA). Det framkommer att svenskar är bland de minst oroliga för klimatförändringarna, medan chilenare och kenyaner ligger i topp.

Mamman har fört en del diskussioner i olika forum om klimatåtgärder. Den största vattendelaren är kärnkraftsfrågan. För konservativa är klimatkrisen i stor utsträckning omtolkad till en energikris – vi behöver ju sluta med fossilt bränsle. Att satsa på kärnkraft ses som en möjlighet att upprätthålla en god livskvalitet och säkra fortsatt förmåga att producera det vi behöver. Invändningarna mot kärnkraft som inte går att resonera bort är säkerhetshoten – dels slutförvarets osäkerhet och dels att kärnkraftsverk är intressanta terrormål och olyckor blir allvarliga. Det går heller inte att blunda för att uranbrytningen är riskfylld och påverkar miljön.

I övrigt har mamman förstått att de konservativa väljarnas största invändning mot klimatfrågan har att göra med tidsperspektivet – att det anses vara så bråttom vilket ses som ”alarmism” och slår till deras broms. De reagerar mot att tvingas till snabba och eventuellt ogenomtänkta omställningar av samhället – vilket väl är just vad ”konservativ” betyder. I viss mån reagerar de som väntat även på begreppet ”klimaträttvisa”. Däremot är de måna om miljön och intresserade av att bevara den.

Vi svenskar kan inte heller luta oss tillbaka och tycka att vi gjort vårt. Argumentet att någon annan måste, bemöts av bland andra Maria Wolrath-Söderberg i den här DN-artikeln ”Är Sverige för litet för att göra skillnad i klimatomställningen?”

För att komma vidare tänker mamman att vi behöver hitta gemensamma nämnare och vara beredda att kompromissa i planetens intresse. Vi får heller inte alltför enögt fokusera på klimatet så att vi missar de andra viktiga parametrarna för ett hållbart liv; så som att bevara ekologisk mångfald.

Politiska tankar

Mamman funderar mycket på hur framtiden ska bli, med all oro inför den som självklart finns. Politik är en väg för att skapa gemensamma framtidsvisioner och idéer om hur vi ska nå dit. Mamman har nyss läst Birger Schlaugs bok Vad ska vi ha samhället till och funnit den tänkvärd. Han citerar i varje kapitel författaren Elin Wägner som tydligen var väldigt framsynt när det gällde både jämställdhet och hushållning med naturresurser.

Birger Schlaug presenterar genomtänkt kritik mot att marknadsekonomin tillåts att styra alla livets områden och att globaliseringen gått så långt att det finns mycket vi inte kan besluta om demokratiskt. Tilltron till evig tillväxt får sig självklart en känga av en grön politisk tänkare, det är en omöjlig ekvation. I naturliga sammanhang är ständig tillväxt lika med en cancer, tänker mamman.

Birger Schlaug ifrågasätter på ett intressant sätt arbetslinjen och den rådande heltidsnormen. Mamman arbetar sedan länge inte egentlig heltid, utan styr sina arbetstider själv i egna företaget. Pappan har gått ner i arbetstid och arbetar för tillfället 60% då studierna är på halvtid. Och visst mår vi bättre av det! Schlaug visar hur arbetslinjen ställer till det för livet på många sätt, exempelvis försvårar den att vara hemma med våra barn. Arbetslinjen hänger ihop med kravet på ständig tillväxt – det är idag produktionsarbete som ger tillväxt. Men vad händer när allt mer produktion automatiseras? Heltidsarbete är en norm som behöver förändras för att vi ska kunna ställa om samhället. Ett alternativ är någon form av medborgarlön.

En sista stor fråga som Birger Schlaug adresserar i boken är militarismen och det faktum att krigsindustrin står för stora utsläpp, miljöförstöring och stora risker för ofred i våra liv. Det är egentligen självklart att fredsrörelsen är en del av klimatkampen och tvärt om!

Don’t look Up

Mamman bad en klimatengagerad vän med Netflix att få se filmen Don’t look Up tillsammans med henne här om dagen. Tydligen är den julhelgernas mest sedda film!

Filmen Don’t look Up med Leonardo Di Caprio är en film om klimatet, fast i allegoriform. Den börjar med att astronomer upptäcker en komet – en klimatdödare – på väg mot jorden. Filmen väcker en obehaglig krypande ångest, samtidigt som mamman skrattar åt absurditeten. Det finns många paralleller att dra mellan forskarnas försök att få politiker att agera på komethotet och verklighetens forskare och andras försök att få till handlingskraft för att möta klimatkrisen.

Vi diskuterade efter att ha sett filmen hur sannolikt det är att mänskligheten skulle vara lika handlingsförlamad inför ett komethot som vi är inför hotet mot vårt klimat. Mamman vill inte tro att vi inte skulle klara att agera om hotet var så specifikt, tidssatt och tydligt – men vem vet!?

Mamman vill gärna älska filmen eftersom den har som ambition att väcka samtal om klimatet. I sociala media den senaste veckan har det varit tydligt att det inte lyckas fullt ut, då vissa nyhetsprogram följt vinkeln komethot fullt ut. Hur som helst vill nog mamman bara ge filmen 3 isberg av 5. Den är klart sevärd, särskilt om du gillar humoristiska katastroffilmer med en mörk underton.