Utflyktstips – Isbergs eko

Gotlandssemester – utan bil

Hela familjen tog buss och pendel till Gotlandsfärjan i Nynäshamn för en veckas sol, bad och sevärdheter. Att resa till Gotland är nästan som att resa utomlands! Så otroligt vackert ljus – det påminde mamman om Galápagos där mamman var för länge sedan.

Vi hyrde en stuga av Gotlandstugor (med bara ett s när du söker på nätet!) i Tofta en vecka. Dit går utmärkt att ta sig med en halvtimmes bussresa från busstorget i Visby. Det är en trevlig familjeägd liten stugby om sex stugor, med vänliga värdfolket Anne och Lennart, som engagerar sig på en alldeles lagom nivå. De hade solceller på stugan, välorganiserad sopsortering och erbjuder möjlighet att hyra både lakan och handdukar – vilket är praktiskt när vid resa utan bil. Vi rekommenderar dem varmt!

Stuga 3 som familjen hyrde och vårt värdpar.

Omgivningarna runt stugan bjöd på mer än vi trodde vid första åsynen. Den härliga stranden vid Tofta bad, förstås. Vid stora campingen fanns också en liten mataffär för det viktigaste. Vi hittade också Minimalen, ett litet rart krukmakeri strax söder om oss längs vägen och besökte Toftalagrets välorganiserade antikvitets- och fyndmarknad (finns på Facebook och Instagram). En höjdpunkt var Krokstäde tröskvandring; galleri, café, loppmarknad och gårdshandel i ett. Där mötte vi den mycket trevlig ägaren, en äldre herre vid namn Dag Björkqvist. Han visade oss ett fascinerande gammalt tröskverk och rummet där oxarna förr gått sin tröskvandring är nu ett åttkantigt café.

Vi gjorde förstås även utflykter. Småbröderna hade aldrig varit på Gotland tidigare, så de måste ju se Visby med rosor och ruiner, raukar och Lummelundagrottan! Vi tog lokalbussar på alla utflykter – sammanlagt för vår Gotlandsvecka betalade vi 1 250 kr för fem personers resor.

En dag besökte vi Visby, med det intressanta Gotlands Museum. Mellanbror konstaterade att det var givande med det fördjupade fokuset på en specifik plats och dess historia. Vi åt gott på Brödernas strax bredvid och vandrade sedan längs ringmuren och in i de fantasieggande kyrkoruinerna, innan det var dags för bussen hem.

En heldag spenderade vi med att åka tvärs över ön till Ljugarn och Folhammars raukfält. Resan enkel väg tog cirka en och en halv timma med buss, inklusive ett bussbyte. På ditvägen åkte vi söderut via Hemse och hem åkte vi över Roma, så vi fick se en del av södra Gotland. Tyvärr missade vi de små museerna vid Ljugarns hamn, vi var där innan de öppnade och efter stängning… Däremot hittade vi in i ett annat litet museum över fiskeläget Vitvär och vi fick oss ett uppfriskande dopp på stranden. I Ljugarn åt vi på Bruna dörren, ett avslappnat ställe med inredning som också gav mamman sydamerikanska vibbar. Maten var god och vi skulle gärna återvända dit.

Vi hann också med att leta fossiler
vid Ljugarns hamn.

Vi valde Ljugarn för att Folhammar verkade vara det mest bussnära raukfältet och det var en fullträff – både för att Ljugarn bjöd på en hel del annat och för att raukarna verkligen var fina! På en plats påminde naturen om klipporna av lava på Kanarieöarna. Det tog oss ungefär en halvtimme från Ljugarn till raukarna.

En halvdag spenderade vi i och vid Lummelundagrottorna. Vi gick två vandringar en i ljus först och sen mörkerturen. Detta för att NPF-säkra då vi trodde (och hade rätt i!) att mörkerturen var bäst, men gissade (och hade nog rätt i) att det skulle vara en roligare, mer avslappnad upplevelse om alla hade sett grottorna först. Vid grottorna åt vi goda matvåfflor på caféet. Det var ett streck i planeringen att inget av matställena serverade mat just den tiden vi var där på eftermiddagen. Vi passade även på att besöka det lilla vattenhjulsmuseet som faktiskt var värt den lilla entréavgiften för dem som är intresserade av svensk brukshistoria.

Inifrån grottan – Ymers hörntand. Vattenhjulet och ett par av de kvarnhjul det drev.

Gotland är som många förstås redan vet, väl värt ett besök. Vi upplevde att det fungerade jättebra utan bil, även om det som alltid kräver lite mer planering. Mamman hade laddat ner Gotlands kollektivtrafiks app i mobilen, för aktuella tidtabeller. Det gick utmärkt att betala resan för hela familjen med ett betalkort vid påstigningen på bussen.

Skånesemester – och oron för havet

Vi väljer ett alltmer bilfritt liv för att maximera vår koldioxidbantning, så i år åkte mamman och småbröderna tåg till Skåne dit vi var inbjudna till en annan familjs sommarhus i Höllviken. Tyvärr blev tåget tre timmar försenat på grund av ett (eller möjligen två) elfel som hade med värmen att göra… Då tänkte mamman att det var tur att vi åkte tåg som inte släpper ut ännu mer växthusgaser! Även bussen mellan Malmö och Höllviken, som brukar ta 30 minuter blev försenad, på grund av vägarbete. Så resan tog fyra timmar mer än den skulle ha gjort och vi var ganska trötta när vi äntligen kom fram!

Som tur var kom vi fram till en fantastisk semesterort med långa vita sandstränder och till synes oändligt hav – en plats att samla krafter. Vilka pärlor det finns i Sverige!

Höllviken – med sina typiska strandhytter och små växter

Vi vuxna noterade att Vällinge kommun (där Höllviken ligger) bygger nya områden med tanke på framtida översvämningar. De hade gräs och grusavvattning (i stället för asfalt på parkeringen) och planterade träd. Skanör-Falsterbo är bland de områden där havsnivåhöjningen kommer att märkas i Sverige. Vellinge kommun satsar på att skapa skydd mot höga havsnivåer. Hos SMHI finns mycket information om de olika prognoserna för havsnivåhöjningen och hur de kan påverka Sveriges kuster framöver.

En halvdag ägnade vi åt mer kulturella aktiviteter som besök på Foteviken. Foteviken är ett fint utomhusmuseum som visar hur ett samhälle kan ha sett ut på vikingatiden. Veckan vi var där hade de vikingamarknad så hela byn sjöd av aktivitet! Foteviken är ett utflyktstips som rekommenderas varmt för alla historieintresserade – åk till busshållplats Höllviken Östra Halörsvägen. Därifrån tog det en knapp kvart att gå.

Att åka på tågsemester innebar för vår del att åka buss + tunnelbana + tåg + buss + (buss) och tvärt om på hemresan. Sista bussen är i parentes för den missade vi på resan dit. Hemresan gick smidigare än resan dit – endast 30 minuters försening av tåget på grund av ett växelfel. Det var också svalare väder. Småbröderna och mamman åker gärna tåg på äventyr igen!

Sommaren 2021 – utflykterna

Under sommaren 2021 hemestrade vi och var mestadels hemma i vårt hus. Det gör sig väldigt bra på sommaren tack vare egna trädgården och närheten till både skog och bad. Det är lätt att gå ut och vara i sommaren!

I somras gjorde vi en större klimatsmart investering, nämligen en elcykel med tillhörande stadig cykelvagn. Cykeln är en Ortler och vagnen en Roland, båda från Tyskland. Tanken med investeringen var framför allt att ersätta korta resor hemifrån till centrum med cykeln, bland annat för veckohandlingen. Tack vare pappans ihärdighet fungerade denna nya vana jättebra ända till det blev snö och is på vägarna! För oss passar cykel och lös kärra bättre än en lådcykel, eftersom det är mer flexibelt. Cykeln ersätter lätt bilen alla gånger när mamman besöker mormor till exempel – det går lika fort och är mycket enklare dörr till dörr!

Cykel med kärra täckt av presenning med karta på.

Cykeln med kärra använde vi också för att göra en härlig utflykt i skogarna nära vår bostad. Vi fick plats med tält och annan utrustning i vagnen och drog iväg på äventyr! Det är roligt att laga mat utomhus och sedan sitta i skymningen och se fladdermöss flyga fram och tillbaka över huvudet.

Fören av en kanot med en röd paddel på väg i en kanal.

Vi har också paddlat kanot i sommar. Kanotuthyraren finns på cykelavstånd och vi har många fina vattenvägar att utforska. Det är något magiskt med att ljudlöst glida fram över vattnet och smyga in i en liten vik för att pausa och fylla på energi. Det är också spännande att se välkända miljöer, stigar vi brukar vandra, från vattnet. Dessutom skadar det inte att det är så lätt att hoppa i vattnet efter ansträngningen att paddla över mer öppet vatten! Särskilt pappan är glad i att ta sig ett dopp när vi är ute.

En annan oväntat lyckad utflykt var en tur till pappans syster som bor fem mil norr om oss ute på en ö. Vi har alltid tagit bilen dit, vilket tar ett par timmar. Mellansonen tycker att det är oerhört påfrestande med bilresor på grund av åksjuka och mamman vill alltid koldioxidbanta. Därför provade vi att åka turbåt istället. Pappan var skeptisk, då det innebar en längre tids resa och flera byten för att komma till båten – men oj så trevligt det blev! Själva resan blev en utflykt i sig och bröderna kunde hänga i soffor och kolla mobilen medan båten sakta stävade norrut. Mamman njöt i fulla drag av att färdas på vatten och pappan gladdes åt caféutbudet (trots att vi hade matsäck med oss!).

Alla dessa nya sätt att ta oss fram på börjar så sakteliga innebära ett nytt sätt att planera utflykter på. Båtresan kommer vi definitivt att göra om, cykel- och kanot också. Och mamman märker att det blivit en vana att kolla hur vi tar oss fram med kommunala färdmedel hellre än bilen!

Att vandra

Mamman läste nyligen boken Under vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson. Det är inte alls en bok som handlar om klimatet, utan om att vandra Camino de Santiago och hitta sig själv.

I boken beskrivs hur Emma genom att ge sig iväg på vandring får nya perspektiv på sitt liv. Hon har varit inne i karriärssnurren och letat efter kärleken, men tappat energin. Under vandringen möter hon flera personer som ger olika typer av erfarenheter och kloka ord till henne. Emma kämpar också med att läsa Eckhart Tolles Lev livet fullt ut – Din väg till andligt uppvaknande under sin vandring. Hon kommer inte särskilt långt i boken och kämpar med att begripa vad han vill säga. Mamman tycker att den är väldigt svårläst, så hon förstår Emma! Poängen tycks dock vara medveten närvaro, fokus på varande. Författarinnan Camilla Davidsson skriver att hon själv också vandrade Camino de Santiago samma år som Emma, 2006.

Bild av pocketböcker av Davidsson och Coelho. — Två böcker om samma vandring med 20 års mellanrum..

Mamman har även läst Paolo Coelhos Pilgrimsresan om samma vandring, som han gjorde redan 1986. Det är hans första bok, skriven som ett resultat av vandringen. Det blev början på Coelhos andligt utforskande författarskap. Det verkar som att vandringen på Camino de Santiago kan vara en livsomvälvande erfarenhet.

Mamman ville skriva om dessa böcker, eftersom de dels berättar om en inbromsning av tempot i livet och dels drömmer familjen om att ge sig ut och vandra. Att vandra är ett klimatsmart sätt att semestra, som dessutom gynnar hälsan! Just nu i Coronatider är inte Caminon aktuell, utan snarare svenska vandringsleder.

Mamman hoppas ändå att det går utmärkt längre fram att ta sig till Camino de Santiago med tåg från Sverige och vandra för dem som är sugna! Och vem vet, det kanske kan bli ytterligare en bok om vandringen år 2026?

Skidsemester

Mamman lydde sitt eget tips och kopplade ner från bloggandet i hela två veckor 🙂 Under den tiden har vi hunnit åka på sportlov till Branäs i norra Värmland, hela familjen plus flickvännen. Dessutom åkte mammas syster och svåger dit. Det var en riktig toppensemester: ”bästa sportlovet” enligt alla bröderna!

Branäs satsar på skidåkning för barnfamiljer, vilket de lyckas riktigt bra med. En del av den fina upplevelsen ska tillskrivas personalen i skidbackarna som var väldigt trevliga och glada hela tiden. Sex av oss åtta har i princip inte har åkt skidor förr, men vi alla åkte hem med känslan av att skidåkning är jättekul! Samtidigt gnager förstås frågan hur det kommer bli med snö framöver när klimatet blir varmare?

Vägen längs Klarälven upp till Branäs var fantastiskt vacker. Flickvännen sa att hon aldrig sett så många björkar förr. Uppifrån toppen av Branäsberget såg vi milsvitt och kunde konstatera att det var mer vår än vinter så här i slutet av februari, utom i de pistade nedfarterna.

Vi hade hyrt en stuga uppe på Branäsberget, i område Björnen. I stugan fanns ett allrum med kamin och sex bäddar fördelade på tre rum. Den hade också bastu, låst skidskåp och torkskåp (som vi inte använde). Stugan var helt perfekt för just två föräldrar, ett par tonåringar och två småbröder! Den var i fint skick och kändes väldigt lyxig efter en dag i backen.

En eftermiddag hade vi bokat en tur med hundsläde, då föräldrarna tänkte att det kanske skulle bli för mycket att åka skidor hela dagarna (eller till och med att ingen skulle vara road av det!). Vi åkte med Hike Huskytours som samarbetar med Branäs och fick en härlig åktur, trots att de också drabbats av det varma vädret, så att deras normala turer inte gick att köra på grund av snöbristen. Innan åkturen fick vi hälsa på de fina hundarna som gärna blev klappade, och efteråt kunde vi värma oss vid en kamin och fika lite i ett militärtält.

Hur klimatvänlig var vår semester?

Vi hyrde all skidutrustning och använde de vinterkläder vi redan hade. Storebror lånade skidbyxor. Det enda vi köpte nytt var ett par skidglasögon till storebror. Att hyra utrustning är tips 252 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv.

Bild från Branäs kartfolder om återvinning av sopor. — Ur Branäs broschyr över området.

Mamman valde Branäs för att de inte hör till Skistar som bygger flygplats i Sälen/Trysil. Dessutom skriver Branäsgruppen på sin hemsida om sitt hållbarhetsarbete. Deras el är fossilfri sedan år 2001 och de har satsat på boenden som ligger nära backarna så att det går att ta sig dit utan bil. De använder sig av digitala möten och undviker flyg. Dessutom ber de sina kunder att sopsortera under vistelsen hos dem. Mamman har en känsla av att de satsar genuint på hållbarhet och inte bara ägnar sig åt så kallad greenwashing (att sälja mer genom att prata fint om miljöhänsyn).

Vi åkte i två bilar dit, fyra i varje bil. Tonåringarna tog pendel emellan, eftersom våra bilar startade cirka nio mil ifrån varandra. Branäs ligger 46 mil från familjens hem och vi körde tyvärr lite även på plats, så vi räknar med 100 mil tur och retur. Det innebär cirka 115 kg koldioxidutsläpp för bilresan – plus då den andra bilens utsläpp.

Vi förbrukade en del extra el under semestern. Bastun i stugan gick varm två kvällar, vilket förstås drar en del elektricitet. Helt onödigt var dock att familjen glömde bort att sänka värmen hemma och att ställa varmvattenberedaren i semesterläge. Det var slarvigt och något vi kan göra bättre nästa gång – en utmaning för oss! Att sänka värmen hemma när du är bortrest är tips 279 i årsboken.

Att semestra i Sverige är i de flesta fall mer klimatsmart än att åka utomlands. Vi mår alla bra av att slappna av och byta miljö ibland, men det krävs inte långa utlandsresor för att uppnå det!

Höstlov

Familjen har ju turen att bo nära storstaden, så vi kan lätt åka på spännande utflykter hemifrån. Mamman har ledigt på höstlovet med barnen. Hon hittade på två utflykter som hon förberedde dem på att vi skulle göra. Det är nämligen bästa sättet för mamman att inte få barn i baklås – att de vet vad som ska hända! Mellan utflykterna har vi vilodagar hemma, för orkens skull. Det blir roligare så!

På måndagen åkte mamman och småbröderna till Skansen. Det var lite gnöl om att det var långt att åka till Skansen (och hem igen), men resan gick jättesmidigt. Promenaden förbi renoveringen av Slussen var en upplevelse i sig, med de stora lyftkranarna och jättegropen i marken. Tack SL för att det går att åka Djurgårdsfärja med SL-kort! Bröderna älskade båtresan 🙂

Skansen hade tema Fasor från förr som bjöd på koleraepidemi i stadskvarteren, kusliga spökhistorier i kyrkan och ett besök hos kloka gumman. Koleran var riktigt äcklig och kyrkstötens hustru var duktig på att skapa stämning i den svaga stearinbelysningen. (Vet ni vem kyrkstöten var? Det var han som väckte dem som somnade i kyrkan om söndagarna – med en stöt i golvet eller en knuff på armen!) Den kloka gumman tog sig an lillebrors onda ben och högg smärtan med kniv ner i bänken. Det var viktigt att inte tacka efteråt. Vi hoppas boten håller i sig! Sammantaget var det en spännande resa bakåt i tiden till för ungefär 200-150 år sedan.

Bäst var ändå djuren! Vi lyckades se både varg, björn, lo, gråsäl, hackspett, ekorre, påfåglar, småfåglar och älg. Och förstås en massa fler djur på Lill-Skansen och Skansen-akvariet. Dessutom har Baltic Sea Science Center öppnat på Skansen – akvarier värda mer än de 20 minuter vi gav besöket. Där visas det marina livet i vårt eget hav, vilket är riktigt spännande!

Björn, varg och fin ponny på Skansen. Lillebror älskar att rida!

Skansen får minuspoäng för att vi fick äta vår lunch på engångsartiklar. Vi kunde naturligtvis ha tagit med matsäck – det måste förstås bli så nästa gång – men det är ju lättare att köpa på plats. Pumpasoppan var jättegod men papptallriken trist.

Mamman ägnade tisdagen åt att vinterfixa i trädgården. Det innebar bland annat att skörda det sista, att ta in alla övervintrande växter i förrådet och att ta bort de solcellsdrivna bevattnings- och ljusanordningarna. Mellanbror är bäst i familjen på att plocka blåbär. Ingen är så snabb och noggrann som han! Han fick därför i uppgift att plocka rent vår blåbärsbuske av sorten Emil, som har gett oerhört mycket bär i år. De sista bären räckte till en paj tillsammans med det sista Aroma-äpplet från trädgården.

Mamman tog också vara på de för sent sådda rödbetor som inte utvecklat mer än blast. Blasten är supergod att woka med vitlök, lite chilipulver från de egna chiliplantorna, en halv tesked sesamolja, peppar och salt.

På onsdagen åkte mamman och småbröderna till Sky View på Globen. En riktig toppen-upplevelse tyckte lillebror, som fotade mer än någonsin. Vi hade tur med vädret och det är verkligen häftigt att se Stockholm med söderort i 360°!

Mamman reflekterar över att småbröderna, trots att de är ganska stora (9-10 år), tycker att det mest är spännande och roligt att åka på små utflykter i stan. Kanske är det för att vi inte åker iväg så ofta som det blir något extra? Kanske är det också så att barn generellt har förmågan att njuta av det som sker här och nu utan att jämföra med en massa annat?

I morgon är det dags för Halloween och vi har laddat med våra pumpor, godis och smink. Varning för de odöda zombierna som kommer…

Vårt höstlov var ett exempel för vår familj på hur vi kan leva ganska bra utan bil och butiksbesök, med hjälp av kollektiv trafik och fina upplevelser.

Ölandssemester

Familjen valde i år att åka på semester till Öland en vecka. Vi hyrde som vi brukar ett stugboende på en campingplats. I år hamnade vi på Sonjas camping på norra Öland, vid Löttorp.

Familjens samlade betyg på campingplatsen var 4/5. Vi var inte så nöjda med själva boendet i en villavagn. Den var inte särskilt fin, utan kändes sliten och hade många tvestjärtar på besök. Rummen var små, så små att storebror fick sova på soffan i allrummet.

Campingen som sådan var däremot väldigt fin, med både butik öppen till kl. 22 varje dag, minigolf, pool, cykeluthyrning, aktiviteter, flera lekplatser och bara 500 meter till en väldigt fin sandstrand där campingen sålde glass! Enda problemet var deras wifi som de tar betalt för, men som inte fungerade. Det löste de smidigt åt oss. Vi blev vid flera tillfällen betjänade av Sonja själv, vilket ju är lite extra charmigt. Om en har eget boende så kan denna campingplats rekommenderas!

Familjen passade på att besöka så många sevärdheter som möjligt på Öland, vilket gjorde att vi använde bilen en del. Favoriten för hela familjen var besöket på Ölandsoasen där vi klappade och red på kameler! De hade även grisar, kaniner och getter att klappa samt lamor och kor att beskåda. En väldigt trevlig liten bondgårdspark där temat var väl genomfört. De hade höbalar att klättra på, traktordäck att leka i, en höskrinda att sitta i, olika bord och stolar att ha picknick vid samt liten försäljning av glass och passande souvernirer. Rekommenderas för alla som gillar djur!

Fantastisk utflykt till Ormöga kamelranch på Öland. Landskapet för tankarna till öknen… men Öland ligger närmre än norra Afrika!

Familjens topp fem på Öland efter kamelridningen var:

Långe Erik – för de vackra omgivningarna
Borgholms slott – stort och spännande presenterat
Långe Jan – vacker utsikt trots regn och god mat
Skäftekärr – intressant och personligt, en ny bild av järnåldern
Trollskogen – magisk natur

Långe Erik och Trollskogen hamnar båda på listan tack vare den vackra naturen och klapperstensstränderna. Långe Jan tyckte småbröderna särskilt mycket om, trots en lång bilresa under en regnig dag. De tyckte om att stå uppe i den höga fyren och de gillade maten på restaurang Fågel Blå. Dessutom fick de varsitt nytt gosedjur som minne.

Heimdal vaktar ingången till långhuset, där pappan står med konungahjälm.
Bilden under visar Borgholms slott.

Borgholms slott och Skäftekärr var intressanta och väl presenterade platser. På Skäftekärr, som inte är en by utan ett långhus, hade vi turen att träffa två engagerade guider samtidigt som vi var ensamma på plats. Det blev en upplevelse av ett mindre bekvämt men samtidigt fint utsmyckat liv. I samma sammanhang finns även ett fossilmuseum som vi inte hann titta på och ett arboretum. På platsen finns också ett café och Thujaskogen ligger en promenad bort.

Vi besökte även Byarums raukar, Eketorps borg, Sandviks kvarn, Neptuni ängar, Thujaskogen och Lådbilslandet (i popularitetsordning). Lådbilslandet blev ett bottennapp för familjen, då lillebror skadade armen i en hoppborg, så att vi också fick besöka sjukhuset i Kalmar. Mamman noterade att bilarna drevs på bensin, så ur klimatsynpunkt är det inget bra besöksmål. Ekonomiskt var det inte heller med sina 400 kr i entré per barn.

Baden i havet och poolen kommer på en särskild plats och är inte med i omröstningen. I sanningens namn var de storebrors favoriter. Han tycker inte om att åka runt och röstade bara på kamelridningen och Trollskogen.

Underbar sandstrand och ett levande hav med fiskar, räkor och maneter.

Hur klimatsmart var vår semester?

Vi åkte bil från Stockholm till Öland och tillbaka, samt bil på de utflykter vi gjorde. Anledningen var dels att det var krångligt att resa på annat sätt och dels att familjens barn med NPF har svårt att anpassa sig till att åka kommunalt. Vi åkte sammanlagt ungefär 1.625 km under semestern och bilen drog 0,44 liter/mil i snitt under resan. Det blir 72 liter bensin, vilket motsvarar ett utsläpp av 166 kg koldioxid – eller 33 kg/person i familjen. Avståndet hemifrån till campingen var 50 mil så våra utfärder på Öland stod för 625 km.

Sidan klimatsmartsemester.se som hjälper till att beräkna utsläpp av olika alternativ för både färdmedel och boende, beräknar att tåg och buss skulle ha givit utsläpp motsvarande 19 kg koldioxid/person, lite mindre än 2/3 av våra faktiska utsläpp. Att bo i stuga beräknas släppa ut cirka 13 kg koldioxid/person under en vecka. Bilden visar deras uppskattning av våra utsläpp per person för vår semester. Det blir sammanlagt 260 kg koldioxid i utsläpp för vår Ölandssemester om vi använder vår faktiska bensinförbrukning.

Resultat från klimatsmartsemester.se. De räknar dock med att vi släppte ut 47 kg CO2 på bilresan, vilket ju inte stämmer. Faktisk summa blir 46 kg CO2 per peson, inte 59 kg.

I bilden ovan ser vi att vår semester står för 3% av vad vi kan släppa ut på ett helt år (fast maten är inte inräknad)… Det är 52 veckor på ett år och en vecka motsvarar alltså 1,9% av ett år, så det blir till att leva snålare än på semestern resten av året! Det är därför tur att vi hade en så härlig semester 🙂

Semestertider

Det är sommar och sol! Mamman läste just att värmerekord slagits i Frankrike där en ort haft 45,9° varmt igår och deras infrastrukturminister uppmanat folk att undvika vägar eller tåg då dessa inte fungerar i värmen. Även hur vi väljer att semestra har effekter på klimat och miljö. Ingen har väl missat det senaste årets debatt om flygresandet. Till dem kommer vår miljöpåverkan väl framme på olika semesterorter. Turistanläggningar använder exempelvis väldiga mängder vatten, som inte sällan är en bristvara för lokalbefolkningen, och producerar stora mängder sopor som inte alltid tas omhand.

Familjen har sedan flera år som vana att hemestra (semestra hemma). Hemester är årsbokens tips 269. Mamman har förmånen att kunna vara ledig hela sommarlovet med barnen. När pappan har semester reser vi bort i någon vecka. Anledningarna till detta val är flera. Dels har vi katter som kräver passning och det är alltid svårt att hitta någon som kan ställa upp som kattvakt. Dels har barnen med NPF olika svårigheter med semesterresor, som att åka långt, byta miljöer och äta främmande mat. Dessutom spelar förstås hänsyn till miljö och klimat roll för vårt val att inte resa långt och ofta.

Vi har ju förmånen att bo i ett hus med trädgård. Det underlättar mycket för semesterkänslan! Vi kan äta ute på verandan och har en studsmatta i trädgården som barnen älskar. Tack vare att området byggdes på 1970-talet är det trafikseparerat vilket innebär att barnen tryggt kan cykla omkring i grannskapet. Dessutom bor vi nära både sjöar, havet, skogen och storstaden. Idealiskt för hemester med andra ord!

När vi reser på semester gör vi det oftast med bilen. Ofta åker vi till västkusten där mamman har släkt och vänner. Förra året var vi i Halland, som var ett fantastiskt semestermål! En härlig kombination av sandstränder, vackra landskap med intressanta utflyktsmål och närhet till både Skåne och Göteborg. Vi bodde i en stuga på en camping, vilket vi kommit fram till passar familjen utmärkt. Barnen älskar campingplatser och stugor är tillräckligt bekväma för föräldrarna 🙂 Dessutom är campingstugor förvånansvärt lika på olika campingar – en liten extra bonus för barn med behov av igenkänning!

I år ska vi lära känna Öland. Mamman har undersökt möjligheten att ta tåg och buss till Öland och den campingstuga vi hyrt, men det var helt enkelt inte möjligt. Så det blir en semesterresa med bilen i år igen. Storebror åker dessutom på semester med sin pappa till Gotland med färjan och i vinter kommer han att flyga till Sydamerika för att hälsa på släktingar för första gången på fem år.

Med anledning av alla dessa smutsiga färdmedel bestämde sig mamman för att klimatkompensera familjens semesterresor via Vi-skogen. De erbjuder möjligheten att kompensera specifika utsläpp för till exempel resor eller en större fest (som ett bröllop), eller hela sitt årsutsläpp. Vi-skogen planterar träd i östra Afrika tillsammans med lokalbefolkningen. Människor får på så vis både virke, bättre odlingsmarker och skyddande skugga åt odlingarna. Vi-skogen kommer kunna plantera 125 träd som kompensation för våra resor i år. Flygresans utsläpp motsvarar de flesta av de planterade träden och valet att kompensera gjorde att kostnaden för flygresan ökade med 16%. Det tycker mamman är fullt rimligt med tanke på läget i världen.

Uppdatering i december: varken storebrors resa till Gotland med färja eller hans resa till Sydamerika med flyg blev av av olika orsaker. Mamman är ändå glad åt att hon satsat på att plantera rejält med träd! Nu blir det ju dessutom en positiv effekt, då träden växer före eventuella utsläpp.

Ut i skogen

Idag tog föräldrarna med småbröderna ut i skogen. Det är inte ett helt enkelt projekt, för först vägrar den ena och sen vill inte den andra… Storebror vägrar totalt. Till slut hade vi packat ryggsäcken med fika, saft och bullar och peppat barnen med att vi skulle fixa med ett litet olagligt (!) bus i skogen. Att gå ut i skogen är ett bra sätt att spara el, då vi inte spelar PS4 eller dator där 🙂 Det är också tips 359 i Ett hållbart liv att vistas i naturen.

Efter en stund hade båda mellanbror och lillebror tinat upp och sprang glatt uppför bergknallarna. Det finns en skylt längs en stig i vår närskog som upplyser om att det just där varit en havsvik där människor fiskade för 10.000 år sedan. Det är ganska mäktigt tycker vi! Terrängen är kuperad med många mindre berg att bestiga, det som var öar och kobbar i forntiden. På ett av de högsta, där solen sken slog vi oss ner med vår picknick. Och mamman bröt mot lagen…

Mamman klippte med en sekatör av en färsk rönngren (det är förbjudet) och slöjdade två små flöjtar med en täljkniv. Det är något som mammans föräldrar brukade göra när hon var med dem i skogen som barn. Här finns tips på hur det går till. Flöjterna går att spela på, fast ljudet låter mest som svagt fågelpipande. Ett lite trolskt skogsljud som går att ta med sig hem. Vi kallar dem alvflöjter.

Tyvärr fick ena brorsan bråttom hem när fikat var slut, så vi fick skynda oss ut ur skogen. Andra brodern hann dock också med att skapa sig en liten kompis i form av ett kottedjur.

Med hem från skogen hade vi också en annan mindre rolig skörd. Pappan tog det direkt till återvinningen ihop med vårt övriga skräp, när vi kom hem igen. Tänk ändå om alla tog med sig sitt skräp till rätt ställe själva!