Utmaningar – Isbergs eko

Fem månader sen sist

Plötsligt slutade mamman skriva… Det blev mycket med studier och Corona-virus och livet överhuvudtaget, så mamman tappade bloggandet, tyvärr. Nu gör mamman en försök att kraftsamla och återgå till bloggandet, eftersom det varit en hjälp i familjens klimatarbete.

En effekt av Corona är att mamman i princip bara jobbar över video medan pappan åker bil till jobbet varje dag. Det känns så där att skriva om – vi hade ju lyckats vänja oss av med bilkörandet!

Hur gör vi när vi ”misslyckas” med våra ambitioner och måste börja om?

Det är lätt att försöka hitta logiska förklaringar till sina val för att motverka den skaviga känslan som kallas kognitiv dissonans. Som att det ju ändå är rimligt att ta hänsyn till hälsan och undvika smitta genom att åka bil. Det håller ett tag – men inte på lång sikt. Varför inte?

Vår hälsa blir bättre om vi rör oss mer. Vi rör oss mer när vi åker kollektivt. Det räcker att kolla mobilens hälsoapp…
Klimatet påverkas negativt även när bilkörningen är för något gott ändamål. Vi har inte råd att släppa ut mer koldioxid. Klimatförändringarna kommer påverka vår hälsa negativt.

Det är fler vanor som kommit lite på skam under den här tiden. Vattenkonsumtionen har nog ökat genom fler långa duschar (fast det måste mamman kolla upp). Vi har konsumerat mer snask och godis – dåligt för både hälsa och klimat – men mindre av mycket annat. Vi har suttit otroligt mycket framför olika skärmar – mamman undrar hur elförbrukningen ser ut!

Det mamman också har funderat mycket på under den här tiden av halvisolering är hur budskapet om vad som krävs för att bromsa klimatkrisen ska nå ut. Inte ens i vår familj lyckas vi leva som vi ju vet att vi borde…

Hur kan vi starta en förändring, på riktigt?

Måste vi gå tillbaka till medeltiden i standard?

Mamman ställer flera frågor här, utan tydliga svar. Ett försök att komma igen när vi inte lyckats med våra ambitioner är just att börja om med de goda vanorna igen – den här bloggen är ett sätt.

Hur budskapet ska nå ut och starta en förändring på riktigt är en mycket större fråga som mamman inte har svar på.

Coronakrisen

Plötsligt fick de flesta människor ett nytt stort hot att förhålla sig till – Coronaviruset som orsakar sjukdomen Covid-19. Det har förstås påverkat även familjen. Vi har blivit en fler, då flickvännen bor hos oss och båda tonåringarna har distansundervisning. Även mamman och pappan har varit hemma mer, på grund både av symptom och färre uppdrag till följd av smittrisken. Småbröderna har fortsatt gå i skolan, men stannat hemma någon vecka var på grund av förkylningssymptom. Mamman känner sig mycket tacksam över att vi inte har drabbats värre!

Coronavirusets effekter är omfattande. Människor dör och många är rädda. Vårdpersonal går på knäna och vädjar till oss andra att vara försiktiga. Väldigt många sitter instängda i hemkarantän världen över. Den globala ekonomin krymper och det blir tydligt att samhället inte är förberett för den här typen av kriser.

Moder Jord mår samtidigt bättre än på länge, då luftföroreningarna minskat tack vare att samhällena bromsar in. Här har vi kanske en oväntad möjlighet att påbörja omställningen till ett mer hållbart samhälle. Inte så att krisläget ska bli det nya normala, men kanske kan vi välja lite smartare lösningar framöver?

När alla är hemma behövs tydliga signaler om att inte störa varandra 🙂

För mammans del har krisen exempelvis inneburit att utforska nya sätt att jobba med de grupper hon träffar – via videolänk. Det är fler än mamman som provat detta sätt att träffas, vilket förstås innebär färre resor. Det är förmodligen en omställning som snabbats på genom Coronakrisen. Samtidigt är det förstås många som inte kan distansarbeta – att kunna göra det är också något att vara tacksam över!

Skype, Teams och Zoom är tre olika plattformar för videosamtal.

Mamman funderar också mer över detta med downshifting som vi skrivit om tidigare. Att leva enklare, med lägre inkomster och minskade utgifter. Helst skulle mamman vilja jobba mer hemifrån, så videosamtal är förhoppningsvis en del av lösningen!

Pappan för sin del drömmer mest om att kunna gå tillbaka och jobba som vanligt. Vi är olika – och tur är väl det!

Skidsemester

Mamman lydde sitt eget tips och kopplade ner från bloggandet i hela två veckor 🙂 Under den tiden har vi hunnit åka på sportlov till Branäs i norra Värmland, hela familjen plus flickvännen. Dessutom åkte mammas syster och svåger dit. Det var en riktig toppensemester: ”bästa sportlovet” enligt alla bröderna!

Branäs satsar på skidåkning för barnfamiljer, vilket de lyckas riktigt bra med. En del av den fina upplevelsen ska tillskrivas personalen i skidbackarna som var väldigt trevliga och glada hela tiden. Sex av oss åtta har i princip inte har åkt skidor förr, men vi alla åkte hem med känslan av att skidåkning är jättekul! Samtidigt gnager förstås frågan hur det kommer bli med snö framöver när klimatet blir varmare?

Vägen längs Klarälven upp till Branäs var fantastiskt vacker. Flickvännen sa att hon aldrig sett så många björkar förr. Uppifrån toppen av Branäsberget såg vi milsvitt och kunde konstatera att det var mer vår än vinter så här i slutet av februari, utom i de pistade nedfarterna.

Vi hade hyrt en stuga uppe på Branäsberget, i område Björnen. I stugan fanns ett allrum med kamin och sex bäddar fördelade på tre rum. Den hade också bastu, låst skidskåp och torkskåp (som vi inte använde). Stugan var helt perfekt för just två föräldrar, ett par tonåringar och två småbröder! Den var i fint skick och kändes väldigt lyxig efter en dag i backen.

En eftermiddag hade vi bokat en tur med hundsläde, då föräldrarna tänkte att det kanske skulle bli för mycket att åka skidor hela dagarna (eller till och med att ingen skulle vara road av det!). Vi åkte med Hike Huskytours som samarbetar med Branäs och fick en härlig åktur, trots att de också drabbats av det varma vädret, så att deras normala turer inte gick att köra på grund av snöbristen. Innan åkturen fick vi hälsa på de fina hundarna som gärna blev klappade, och efteråt kunde vi värma oss vid en kamin och fika lite i ett militärtält.

Hur klimatvänlig var vår semester?

Vi hyrde all skidutrustning och använde de vinterkläder vi redan hade. Storebror lånade skidbyxor. Det enda vi köpte nytt var ett par skidglasögon till storebror. Att hyra utrustning är tips 252 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv.

Bild från Branäs kartfolder om återvinning av sopor. — Ur Branäs broschyr över området.

Mamman valde Branäs för att de inte hör till Skistar som bygger flygplats i Sälen/Trysil. Dessutom skriver Branäsgruppen på sin hemsida om sitt hållbarhetsarbete. Deras el är fossilfri sedan år 2001 och de har satsat på boenden som ligger nära backarna så att det går att ta sig dit utan bil. De använder sig av digitala möten och undviker flyg. Dessutom ber de sina kunder att sopsortera under vistelsen hos dem. Mamman har en känsla av att de satsar genuint på hållbarhet och inte bara ägnar sig åt så kallad greenwashing (att sälja mer genom att prata fint om miljöhänsyn).

Vi åkte i två bilar dit, fyra i varje bil. Tonåringarna tog pendel emellan, eftersom våra bilar startade cirka nio mil ifrån varandra. Branäs ligger 46 mil från familjens hem och vi körde tyvärr lite även på plats, så vi räknar med 100 mil tur och retur. Det innebär cirka 115 kg koldioxidutsläpp för bilresan – plus då den andra bilens utsläpp.

Vi förbrukade en del extra el under semestern. Bastun i stugan gick varm två kvällar, vilket förstås drar en del elektricitet. Helt onödigt var dock att familjen glömde bort att sänka värmen hemma och att ställa varmvattenberedaren i semesterläge. Det var slarvigt och något vi kan göra bättre nästa gång – en utmaning för oss! Att sänka värmen hemma när du är bortrest är tips 279 i årsboken.

Att semestra i Sverige är i de flesta fall mer klimatsmart än att åka utomlands. Vi mår alla bra av att slappna av och byta miljö ibland, men det krävs inte långa utlandsresor för att uppnå det!

Bra men ensam?

Vi fortsätter år 2020 med vår klimatresa. Vi känner oss ofta ganska duktiga och medvetna. Därför är det bra med såna som flickvännen som påpekar att vi inte är så jättebra på att släcka lampor. Det har blivit den nya klimattävlingen i familjen i januari – småbröderna mot oss vuxna. Alla lampor de släcker och alla apparater åt sig själva ger en pinne och alla lampor de släcker som vi vuxna glömt ger fem pinnar. Det visar också på att det ständigt finns förbättringar att göra!

Mamman hittade en artikel via Klimatklubben på Facebook, om forskning som visar att en majoritet tror att de är mer miljövänliga än genomsnittet. Det är samma tendens som att de flesta tror att de är bättre bilförare än snittet och liknande självöverskattningar. Tyvärr kan överskattningen leda till att vi gör mindre för klimatet än vi egentligen borde och skulle kunna.

Rebellerna vinner på skogsmånen Endor i episod sex

Familjen var och såg Star Wars IX The rise of Skywalker på jullovet. Familjens samlade betyg på sista filmen är 9/10. Filmen är sorglig och hoppfull på samma gång. Vi tycker mycket om alla Star Wars filmerna och den alternativa galaxen långt, långt borta. Filmerna skildrar förstås kampen mellan gott och ont i form av rebellerna mot imperiet. Men Star Wars hänvisar också till Kraften som finns överallt, som kan ses som en parallell till kraften i naturen på jorden. Kraften i sig är inte ond eller god. Klimatstörningarna är kanske Kejsaren som fått för mycket makt?

Roligt nog hittade pappan en text i Aftonbladet där kolumnisten drog paralleller mellan filmen och klimatengagemanget. Poängen i artikeln är att klimatengagerade brottas med samma problem som motståndsrörelsen i Star Wars, de mäktiga vinner genom att få oss att tro att vi är få och ensamma. Lösningen är att börja prata mer om de viktiga frågorna. Förmodligen hittar vi fler likasinnade än vi tror.

Ett fint initiativ som bygger på behovet av att prata mer är Klimatprata. De har tips och idéer på sin hemsida om hur vi kan föra samtalen och fakta om klimatet. De har tips på engagerande, kunskapande, existensiella och flera andra typer av klimatsamtal. En guldgruva för den som vill ha idéer kring konstruktiva samtal för klimatet!

May the Force be with you!

15. Släck ljuset, spara el

I advent tänder vi levande ljus – och även många elektriska ljus här i vårt mörka land. En ny vana som mellanbror och pappan har tänkt extra mycket på under det här året, är att släcka onödiga lampor som lyser i skolan och på jobbet. Mellanbror är noga även hemma med att inte tända mer än nödvändigt och släcker liksom mamman lampor när det blivit tillräckligt ljust på dagen. Att släcka och stänga av är tips 16 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv. Storebrors flickvän har dock kommenterat att vi i familjen är väldigt noga med vattnet men dåliga på att släcka lampor, så det räcker visst inte hela vägen…

Tyvärr är vi också dåliga på att släcka våra skärmar och apparater. Mamman har därför placerat ut grenkontakter med strömbrytare där det är lämpligt för att stänga av olika apparater, som TV och spelkonsoler. Mamman har månadsvis mätt vår elanvändning och tyvärr tycks den enbart ha påverkats av utomhustemperaturen. Våra ansträngningar att spara el har inte synts, även om mamman tror att vi kan ha sparat in en del på uppvärmning av varmvatten. Vi behöver uppenbarligen fortsätta jobba med området att spara elektricitet framöver!

I stället för elbelysning kan vi tända levande ljus. Det är både stämningshöjande och bidrar lite till värmen inomhus.

Värmeljus är inte sällan gjorda av paraffin (som är en oljebiprodukt) och själva koppen av resurskrävande metall. På senare år har det börjat säljas värmeljus av stearin och återanvändningsbara plastkoppar. Mamman har just upptäckt Ljusbringaren som ersätter värmeljus. Det är en liten vekeshållare i lera som sätts i en värmeljushållare och fylls på med vanlig matolja. Den brinner lika länge som ett värmeljus (cirka 5 timmar) på 1/4 dl matolja. Hela Ljusbringaren är komposterbar när den tjänat färdigt (enligt uppgift efter drygt 100 timmar). En fantastisk produkt 🙂 som trots att det initialt innebär shopping att köpa dem sparar in resurser på sikt.

Ljusbringaren är lite större än en kastanje och passar i de flesta värmeljushållare.

Den nya vanan att släcka lampor inriktar sig främst mot området Bostaden i Världnaturfondens kategorisering. Vi behöver hushålla med resurser som el och vatten i våra hem. Att leta efter mer hållbara produkter är en ny vana som tillhör kategorin butiken. Som vanligt är det förstås bäst att inte shoppa alls.

Tips! När det gäller de övriga ljusen vi tänder under advent bör vi tänka på att köpa Svanen-märkta stearinljus. Det finns även vaxljus, men eftersom bivax är en bristvara som främst behövs till biodlingen bör vi avstå från att elda upp det.

13. Ibland känns det mörkt

Fredagen den 13 har sedan gammalt kopplats ihop med otur. Lucianatten räknades förr som årets längsta natt, innan kalendern ändrades. Det var en farlig natt då oknytt och övernaturliga krafter var i farten. Folk trodde också att djuren kunde tala denna mörka natt. Och Sankta Lucia som vi sjunger om idag, hon led ju martyrdöden. Bevare oss väl för denna onda natt!

Mörkt var det också för att belysning var sällsynt förr i världen. Till vardags fick skenet från elden eller brinnande stickor räcka, skriver Lena Kättström Höök i boken God Jul – från Midvinterblot till Kalle Anka.

Målet för familjens klimatresa har varit att skaffa oss nya vanor på olika områden. Vi har testat och mätt och försökt förbättra oss genom att koldioxidbanta, framför allt inom de områden som påverkar klimatet mest: bilen, bostaden, biffen, butiken och börsen. Det är dock inte alla försök som lyckats eller alla gånger det känts enkelt att göra de där rätta valen. Mamman kan också oroa sig över att hennes brinnande (!) engagemang i klimatfrågan får både barn och make att tröttna ibland.

Lillebror var till exempel hemskt besviken på de chips mamman köpte i tanken att de var mer klimatsmarta och undrade ”Måste chipsen vara äckliga?”.

Pappan skulle ju börja cykla till jobbet i våras och vi anmälde honom därför till att bli testcyklist åt kommunen och få prova en elcykel. Maj i år var en kall och blöt månad och pappans kondis och humör var uselt. Mamman var i samma veva sjuk och hängig och orkade inte tänka klimatsmart alls. Det var bara dipp och depp helt enkelt!

I maj drabbades vi också av att vår varmvattenberedare gick sönder helt plötsligt men inte helt oväntat, då den var gammal. Förr i världen hade vi troligen fått en ny inom ett dygn genom någon av alla de VVS-firmor som erbjuder jourbyte av beredare. Nu ville mamman vara klimatsmart och hitta det bästa på marknaden – vilket innebar två veckor med bara kallvatten för hela familjen…

När barnen känner sig drabbade av allt de måste avstå ifrån kostar det på att försöka leva klimatsmart ”för barnens skull”. Storebror önskar få skjuts ibland, särskilt när flickvännen är med. Lillebror vill också resa utomlands som kamraterna gör. Vi kunde ju lika gärna säga som många andra, att vi gör de där sakerna som barnen vill för deras skull… om vi inte på allvar trodde att vi i så fall förvärrar de klimatförändringar som drabbar hela jorden mer och mer. Mamman blev inte mindre oroad när hon läste boken Den obeboeliga planeten, som du kan läsa mer om i inlägget med samma namn – vi riskerar att skapa helvetet på jorden och bokstavligen brinna upp…

Samtidigt brukar Lucia faktiskt sägas komma med ljusare tider – så låt oss hoppas!

Det kostar på…

Det är inte alltid roligt och lätt att leva klimatsmart… Särskilt inte när barnen känner sig drabbade. Storebror har träffat en flickvän som bor en dryg timme från oss med kommunaltrafik, medan det tar runt 30 minuter att köra dit med bil. Ungdomarna vill gärna ha skjuts för att slippa kuska runt på olika bussar och tåg. När mamman säger ”tänk på klimatet” svarar storebror att ”det är det enda du tänker på” med bedrövad stämma 🙁

I Klimatklubben på Facebook reflekterade någon över att argumentet ”för barnens skull” används både av människor som vill leva klimatsmart och dem som väljer att flyga på semester utomlands. Småbröderna har många kamrater som flyger till exotiska resmål och naturligtvis är de avundsjuka. Lillebror drömmer om att åka till Thailand och vill gärna se Eiffeltornet! De köper föräldrarnas förklaringar att vi inte flyger för klimatets skull, men tycker ändå att det är tråkigt.

Mamman känner sig ibland extrem och ensam i sitt engagemang. Pappan har lättare att göra undantag och tänka att det inte spelar så stor roll. Mamman vill förstås inte att barnen ska känna sig drabbade av familjens val – det minskar ju chansen att de väljer att fortsätta leva klimatsmart när de själva blir stora…

Mellanbror gjorde en reflektion som gladde mamman här om dagen. Han sa att fastän vår klimattävling ligger lite på is (vi glömmer bort den) så märker han att han ändå fortsätter att göra de saker han lärde sig var bra. Så i hans fall har han faktiskt fått nya vanor tack vare klimatprojektet 🙂

Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt.

Hur gick oktober?

Under oktober månad har föräldrarna åkt väldigt lite bil till jobbet. Pappan har till och med sålt sin bil! Däremot har vi kört lite mer privat. Totalt har vi kört 670 km i oktober, jämfört med 1.550 km för mamman och cirka 800 för pappan förra året. I år har vi bara kört 29% av förra årets bilresor, vilket sparat in 194 kg CO2e. Svalna beräknar våra transportutsläpp till 219 kg CO2e under oktober. Då är 14 kg CO2 för en taxiresa mamman gjorde hem från jobbet en kväll när mamman inte orkade åka kommunalt.

De privata bilresorna har varit för att göra större inköp (mamman månadshandlade mat, djurmat och hushållsartiklar), för att hjälpa mormor som har svårt att röra sig och för att storebror har träffat en flickvän som bor på krångligt avstånd med kommunaltrafiken, så mamman har ibland fallit till föga och skjutsat tonåringarna. Vi pratar mycket om när vi väljer att åka bil och inte. Mamman försöker komma ifrån tankarna att ”unna sig” och att ”vara värd” att åka bil – eftersom det helt enkelt inte är hållbart!

Mamman har haft anledning att fundera över detta med bilåkande i samtal med olika personer. Det är inte enkelt att avstå från bil, dels förstås för att det är bekvämt, men framför allt för dem som av olika orsaker har svårt att klara sig utan. Det kan vara på grund av sjukdom, där bilen blir skillnaden mellan att kunna och inte. Det kan vara för att det är dåligt utbyggt med kollektivtrafik där en bor. Det kan också vara på grund av svårigheter relaterade till familjesituationen, som för en kompis till mamman som måste åka hem från jobbet flera gånger i veckan när skolan inte klarar av hans barn med NPF. Det bästa att göra då är att satsa på den energieffektivaste bilen som är möjlig att köpa och att köra mjukt eftersom det sparar bensin. Och även om det finns en bil är det bra att köra så lite som bara är möjligt!

Familjen fryser hemma, då vi håller 19° inomhus. Vi får klä på oss både ylletröjor och filtar – mamman har till och med vantar ibland! Mamman har nu bytt till varmare täcken för att vi ska slippa frysa om natten. Det är inte en helt populär uppoffring, trots vår kamin som värmer ordentligt om kvällarna… Vi har nog redan gjort av med en kubikmeter ved, vilket tyvärr kan innebära utsläpp motsvarande ytterligare 750 kg CO2e. Visserligen inte fossil koldioxid utan ”grön” som ingår i det nutida kretsloppet – men koldioxid är koldioxid… Vi får se om vi håller ut med kylan!

När det gäller elektriciteten har vi köpt 969 kWh av Vattenfall och skickat ut 50 kWh i deras nät under oktober. Solar Edge säger att vi totalt producerat 242 kWh under oktober. Totalt har vi alltså använt 1.161 kWh under oktober. Förra året förbrukade vi 1.473 kWh. Tydligen var oktober ovanligt varm förra året och det lutar åt en mer normal oktober i år, så här verkar skillnaden faktiskt bero på våra försök att hushålla med elen! Vi har genom det lyckats spara 44 kg CO2e. Svalna säger att vi släppt ut totalt 376 kg CO2 från bostaden under oktober.

Mamman fortsätter att samla vatten i duschen och använda till att spola toaletten med. Det känns inte så motiverat när dagarna är grå och regniga, men tydligen är grundvattennivåerna fortfarande mycket under de normala i våra trakter, enligt SGU. För att få en normal nivå krävs mer nederbörd än normalt för årstiden.

Nu i oktober upptäckte mamman och lillebror på riktigt vilken fin second hand affär vi har i vår kommun, när vi letade kläder till begravningen. Vi kom hem med både kavajer, byxor, en ny isbjörns-gose och lite saker till köket! Till och med en ny lampskärm hittade mamman, fast den hade fel sorts fäste tyvärr… Svalna beräknar ett utsläpp av 9,2 kg CO2e för inköpen på second hand. Totalt har mamman lagt 97 kg CO2e på shopping under oktober (då innefattas vård, apoteksvaror, husdjuren och allt annat som inte är mat).

Familjens matinköp under oktober motsvarar enligt Svalna 284 kg CO2e. Sammanlagt har vi orsakat utsläpp på 976 kg koldioxidekvivalenter under oktober – plus de inköp som pappan och storebror gjort. Det blir under 200 kg/person, vilket ändå motsvarar 2,3 ton på ett år…

Snabbmaten och klimatet

För vår familj fungerar det välkända bäst, utifrån barnens neuropsykiatriska svårigheter. Det gör att vi ofta äter på samma snabbmatskedja när vi åker någonstans eller behöver vara ute och göra ärenden under en dag. Vid ett tillfälle under en kortare resa blev vi tvungna att stanna vid en konkurrerande kedja. Det fick mamman att reagera.

Kedjan vi föredrar är Max, som ju gör reklam för att vara klimatsmarta. De berättar på sina brickunderlägg att de kompenserar sina utsläpp till 110% genom att plantera träd. Viktigare är dock att de har flera olika vegetariska alternativ på menyn, som är riktigt goda. Även pappan satsar på vegetariskt när vi äter där. En studie av Lovisa Ekdahl från Göteborgs universitet 2013 visar att Max redan då låg ganska bra till med både sociala hänsyn och miljöarbetet. På utresan åt vi på Max, där storebror lärde sina yngre bröder ett klimatsmart trick: han tar inte mer dricka ur automaten än han faktiskt dricker upp. Standard numera är ju medium-muggar som är 0,4 liter, men det är ju inte nödvändigt att fylla dem!

När vi i stället hamnade på jätten Mc Donald´s på hemresan blev det uppenbart att det är stor skillnad. Deras brickunderlägg berättar att de använder 100% svenskt nötkött, vilket var det enda relativt klimat- och miljösmarta mamman kunde upptäcka. Uträkningar visar dock att sojabaserade hamburgare är 50 gånger mer klimatsmarta än nötköttsbaserade. Mc Donald´s hade betydligt färre vegetariska alternativ. Den vegetariska burgare båda föräldrarna valde var god, men falaflarna som mellanbror fick smakade sågspån…

Maten på Mc Donald´s var framför allt paketerad i många fler förpackningar – inte nog med en kartong till hamburgaren, den hade också en liten påse. Alla drickor (i och för sig milkshakes) levererades med lock och sugrör. Och vi kunde välja shaker-kryddning, vilket storebror rekommenderade. Det visade sig vara en extra papperspåse med en kryddpåse i, som vi skulle hälla ner våra pommes i och skaka runt. Så dumt och slösaktigt!

Brickor med skräp från Mc Donald´s — Väldigt mycket skräp efter måltiden på Mc Donald´s.

Naturligtvis är snabbmat i sig inte något att rekommendera för ett hållbart liv – det är varken hälsosamt, klimatsmart, resurssnålt eller miljövänligt. De få gånger vi ändå äter ute kommer vi att försöka se till att välja Max även framöver.

Husdjuren och klimatet

Familjen blev med en ny medlem efter Ölandssemestern, en två år gammal holländsk dvärgkanin. Vi har sedan tidigare tre katter och två akvarier – fast den långsiktiga planen är att minska till ett akvarium. Husdjur påverkar naturligtvis också klimatet. Katter och hundar, som äter kött, påverkar till och med rätt mycket enligt en amerikansk studie. De står för 30% av köttets totala klimatpåverkan. Mamman har läst någonstans att en katt kan jämföras med en liten bil i årsutsläpp… Kaniner är mer klimatsmarta då de huvudsakligen äter hö.

Ett sätt att minska husdjurens klimatpåverkan är att välja produkter från Sverige. Det leder nämligen till minskade transporter. Leta också efter djurfoder med mindre mängd rent kött (då det hellre kan användas till människoföda) och ord som ben- eller fjädermjöl, biprodukter och spannmål.

Rödvit katt under täcke — En av familjens katter.

Familjen har två akvarier, ett på 60 liter och ett på 180 liter. Akvarier drar el, så det gäller att välja Bra Miljöval-märkt el. Det lilla akvariet drar cirka 14 watt och det stora drar cirka 57 watt. Det blir totalt 626 kWh/år och miljömärkt el sparar då motsvarande cirka 23 kg CO2-ekvivalenter/år i utsläpp jämfört med nordisk elmix. Akvarier kräver dessutom rent vatten och dessutom en del kemikalier och filtermaterial. Mamman har dragit ner på vattenbytena till akvarierna, från varje till varannan vecka, utan att det verkar påverka fiskarna negativt. Det använda akvarievattnet använder mamman att vattna kruk- och trädgårdsväxter med. Tanken är också att avveckla det lilla akvariet så snart som möjligt. Akvarier är vackra om de är väl skötta, men bäst är som vanligt att avstå.

Akvariefiskar. — Fina fiskar – akvarium är vackra men inte så klimatsmarta.

Det tål också att tänka på att vissa fiskar fångas i det vilda, medan andra föds upp i akvarium. Det är inte helt lätt att veta vilket som är bäst egentligen, för som Gabriella Ekström (2010) påpekar i Från Arapaima till Ögonfläcksrasbora – en grundbok i akvaristik så kan det faktum att det finns åtråvärda akvariefiskar i vissa vatten skydda området från annan, kanske sämre, exploatering. Det gäller som vanligt att skaffa sig kunskaper!

Sanningen är väl den att det inte är så klimatsmart att ha husdjur. Mammans förhoppning är samtidigt likt många föräldrars, att djuren ska utveckla barnens förmåga till empati med och intresse för att värna om djur och natur. Än så länge ligger nog kaninen bäst till i alla kategorier, då han både är mysig, landlevande och växtätare! En annan bra sak med Olof är att han är ett Blocket-fynd, liksom alla hans tillbehör 🙂