Isbergs eko – Sida 13 – En familjs väg mot ett hållbart liv

Bara kallvatten

För snart två veckor sedan gav vår varmvattenberedare från 1973 upp. Den började läcka ut vatten och vi blev tvungna att stänga av den, vilket gjorde att vi inte längre hade tillgång till varmt vatten. Mamman började undersöka marknaden för varmvattenberedare med siktet på energimärkning. Snart stod det klart att det går att få beredaren utbytt snabbt av jourinstallatörer, men att en då får en beredare från Nibe med energimärkning D.

Vi hade konstant en pöl med vatten på golvet under första veckan för golvlutningen visade sig vara åt fel håll… Tack och lov har vi kvar originalplastmattan som skyddar mot vattenskador!

Mamman gjorde research och landade i att beställa en varmvattenvärmepump från Nibe som optimalt installerad har en energimärkning på A+. Den heter Nibe F110. Bäst på marknaden verkar Indol vara, som har en beredare med märkning A++. Problemet med den var att den inte fick plats på den gamla beredarens ställe och installerades via sidan i stället för underifrån. Den nya pumpberedaren kom för en vecka sedan och i morgon kommer VVS-installatörerna och lyckas förhoppningsvis ge oss varmt vatten igen!

Under dessa två veckor med bara kallt vatten har familjen blivit varse några saker. För det första går det mesta riktigt bra att göra med bara kallt vatten i kranen! Det är bara duschandet som blir en utmaning. Föräldrarna och storebror har alla duschat i iskallt vatten. Det innebär att det inte blivit några långa tonårsduschar på två veckor, utan snabbt och effektivt! Pappan har duschat ett par gånger på jobbet och mamman har duschat ett par gånger hos mormor. Småbröderna har duschat ordentligt i skolan efter idrotten. Lillebror tog också ett bad hemma förra helgen med varmvatten kokat i vattenkokaren.

Mamman och storebror är överens om att kallt vatten på kroppen är värre än kallt vatten på knoppen. Mamman tvättar bara sitt hår med bikarbonat löst i vatten (1 msk ren bikarbonat till 1 dl vatten) och passade då på att blanda det med kokat vatten till lagom temperatur. Det gick riktigt bra att blöta med kallvatten, ”schamponera” med ljummet bikarbonatvatten och sen skölja ur med kallvatten. Du kan läsa mer om bikarbonat som hårtvätt i den här artikeln hos Skånska Dagbladet.

Det är en riktig lyx med varmt kranvatten och familjen ser förstås fram emot att få tillbaka denna bekvämlighet. Samtidigt vet vi nu att vi skulle klara oss bra utan, i alla fall så länge det finns kallt vatten i kranen!

Elcyklist

Pappan har av vår kommun blivit utsedd till testcyklist av en elcykel. Kravet är att cykla minst tre kilometer minst tre gånger i veckan under maj månad. Kommunens förhoppning är att de som blir testcyklister ska inspireras att fortsätta cykla och fungera som cykelambassadörer i framtiden. Stockholmsregionen har som mål att 20% av alla arbetsresor år 2030 ska göras med cykel (idag är siffran 5% i länet).

Pappans förhoppning är att elcykeln ska bidra till att minska hans koldioxidutsläpp och samtidigt ett sätt att få hjälp att komma i form. Mamman har hört av en elcyklande väninna att det inte är mycket till konditionsträning att cykla elcykel, men pappan upplever hittills inte att det stämmer. Möjligen beror det på att det finns olika typer av cyklar – de som har motorn vid pedalerna och de som har den i något av hjulen. Eller så har pappan sämre kondis än väninnan? Sportson som sponsrat kommunerna med lånecyklarna har en guide för val av elcykel. Pappan har fått låna en Crescent Ella, med motorn i framhjulet.

Pappan hade en lite trög start på sitt cyklande. Först var det svårt att hitta tid att hämta ut cykeln på kommunkontoret, sen var det röda dagar och åtaganden på kvällarna som gjorde det svårare att få ihop tid till cyklandet. Första dagen pappan cyklade till jobbet, som ligger 2 mil hemifrån, var det en kylig morgon. Sadeln gav skavsår och på vägen hem började det regna och sen snöa! Inte alls den sköna maj vi föreställde oss när pappan anmälde sig till detta i februari 🙂

Pappan tycker trots allt att det går bra att cykla till och från jobbet några dagar i veckan och låta bilen stå hemma. Motorn är en riktig kompis i sega uppförsbackar och jämfört med vanlig cykling innebär det en mer lagom utmaning med tanke på avståndet. Mamman ser fram emot en provtur på Ella framöver.

Ett enklare liv

Mamman har nyligen läst två böcker av David Jonstad som hon fått nys om via Facebooks Klimatklubben. Den första heter Kollaps – livet vid civilisationens slut (2012) och den andra Jordad – ett enklare liv i kollapsens skugga (2016). Båda är väldigt intressant läsning som ger en historisk tillbakablick på människans utveckling från jägare-samlare till nutid, dels ur perspektivet civilisationers uppgång och fall i Kollaps och dels ur perspektivet jordbrukets utveckling och förändrade förutsättningar i Jordad.

David Jonstad håller för sannolikt att vår nuvarande civilisation håller på att kollapsa, likt Romarriket och Mayakulturen före den. Han visar med stöd av andra forskare att det sker när ett samhälle blivit för komplext. De tre stora områden som belyses är energi, ekologi och ekonomi som samverkar för att skapa och fälla civilisationer. David Jonstad lyfter också fram de myter vårt samhällsbygge vilar på och synar dem. Texten blir naturligtvis i viss mån politisk och en del kan provocera dem som tänker på annat vis. Mamman tycker att båda böckerna är läsvärda och stimulerar till många funderingar.

Energi handlar ytterst om förmågan att utföra arbete, skriver David Jonstad. Förr var det energi i form av muskelkraft som förbrukades, idag är det fossil energi. Den lättillgängliga fossila energin håller på att ta slut, och priserna stiger eftersom efterfrågan på energi är fortsatt hög. Ekologin är som bekant hårt ansat nuförtiden, men även förr påverkades samhället av både klimatet och tillgången på mat – som ytterst alltid är beroende av de ekologiska systemen. Energi och ekologi är på kollisionskurs idag och mångas hopp står till nya tekniska lösningar som ska ge massor av ren energi så vi kan fortsätta som förut. Det kräver dock ytterligare komplexitet och ännu mer resurser – och möjligen är gränsen nådd? Vi behöver börja spara in på energiuttagen och låta ekosystemen återhämta sig.

Ekonomin är ett fenomen som idag rusar som av egen kraft. Vi lever i ett samhälle där de ekonomiska spelreglerna kan tyckas ha eget liv, beroende på de föreställningar vi har om dem. David Jonstad pekar på flera faktorer som tyder på att luften kommer gå ur vårt nuvarande komplexa system. En faktor är låneekonomin. Många människor och länder är hårt skuldsatta idag och ekonomin bygger även den på lån från framtida generationer. Det har redan fått konsekvenser för exempelvis Grekland och Island. Det vi ser är kanske början på kollapsen, menar David Jonstad. Ett sätt att förbereda sig är att betala av bostadslån och försöka minska sina utgifter.

I Jordad skriver David Jonstad om jordbrukssamhället förr och hur utvecklingen gått från bysamhället till dagens storjordbruk, där mycket handlat om att jorden fick ett pris. Det blev intressant ur ekonomiskt hänseende att begränsa människors tillgång på jorden, så småningom framför allt för att få arbetskraft till de framväxande fabrikerna. I dag är många människor helt frikopplade från jorden i sin dagliga tillvaro, samtidigt som all vår mat fortfarande produceras ur jorden på ett eller annat sätt. En annan av faktorerna som David Jonstad menar tyder på kollaps och förändring är att företag och länder börjar köpa jordbruksmark där den finns till salu, ofta i fattiga länder. Han tror att tillgång till jord kommer att bli den nya maktfaktorn framöver.

För mamman var det nytt och intressant att all antropologisk forskning enligt David Jonstad överbevisar idén om byteshandel som det som föregått pengarnas uppkomst. Det visar sig i stället enligt forskningen ha varit gåvor och relationer som stod i fokus för samhällets utbyte förut. Människor som kände och litade på varandra såg också till varandras behov. Den som behövde nya kläder fick det av någon som hade. Den som behövde potatis fick det. De som fick var de som gav i någon annan del av hjulet. Mamman har en väninna som redan för många år sedan lärde henne tanken om det stora utbytet. Väninnan framhöll att det jämnar ut sig i det stora perspektivet, även om vi inte håller räkningen på tjänster och gentjänster, gåvor och gengåvor. Mamman tänker idag något liknande om de saker hon kunnat skänka vidare i området – en annan gång får mamman saker vi behöver! I en klimatförändrad framtid är det inte omöjligt att vissa saker får ett högre värde än de har idag och det kan vara klokt att redan nu preppa med tanke på det.

Hur gick april?

I april har vi bara sänkt elförbrukningen med 14% jämfört med april 2018. Det är en inbromsning jämfört med tidigare månader i år. På Vattenfalls kurvor ser vi en kraftig förbrukning veckan innan påsklovet, medan vi använde mindre el under själva lovet. Sannolikt beror den ökningen på att det var kallare under v. 15 än veckorna innan och efter. Sett över årets första tertial har vår elförbrukning minskat med nästan 15 % jämfört med samma period förra året. Möjligen beror våra framgångar i februari och mars på det jämförelsevis varmare vädret i år – i april ligger vi på snittbesparingen när vi har också har jämförbar utomhustemperatur. Vi fortsätter försöka tänka elsnålt – samtidigt som det är tydligt att det är uppvärmningen som just nu påverkar mest.

Mamman har inte lyckats så bra med att köra mindre bil under april månad. Mamman har kört 1.091 km jämfört med 1.285 km förra året, bara 194 km eller 15% mindre. Det beror troligen på att mamman har kört mer privata ärenden för att handla hem saker bland annat till trädgården under april. Då har föräldrarna ändå försökt att samköra så att pappan exempelvis handlar ny jord på hemvägen från jobbet i stället för att vi kör en extra vända. Mat har vi fortsatt att handla med dramaten – till och med inför påsk! – eller på vägen hem när vi ändå har bil.

När det gäller maten har vi handlat en väldig massa godis eftersom påsken inföll i april. Godiset motsvarande 5,5 kg CO2e jämfört med 1,4 i mars. Mamman insåg att det är palmolja i det mesta smågodis, vilket gjorde det svårt att undvika. Enligt ICA är vårt avtryck 90 kg CO2e under april. Det är en ökning från tidigare månader och enligt deras staplar handlar det mycket om färdigmat samt ost. Vi borde försöka skapa bättre rutin på att laga matlådor!

Vi har också gjort väldigt mycket mer inköp än föregående månader, eftersom mamman beslutat att utöka trädgårdsodlingarna. Vi har gott om mördarsniglar på tomten, så för att undkomma dem odlar vi allt ätbart i pallkragar med snigelkanter på. I år har mamman varit extra noga med att handla ekologisk jord och gödsel. Vi har också köpt en till 200 liters regnvattentunna i plast eftersom vi försöker skörda så mycket regnvatten vi kan till våra odlingar. Mamman vill gärna se det som investeringar snarare än konsumtion. Alla inköpen bidrar förstås ändå till produktion och utsläpp…

En bra sak som mamman har gjort i april är att hon har sålt och skänkt bort en hel del via närområdets facebookgrupper. Förutom det på bilden nedan har mamman skänkt bort överbliven sättpotatis och i retur fått spetspaprikafrön av en granne. Det ska bli spännande att se hur de tar sig!

Saker som fått nya hem under april genom annonser på Facebook.

Familjen har fortsatt vår dagliga klimatutmaning. Mitt i månaden hade vi en diskussion om ifall det var dags att sluta tävla. Pappan röstade för att sluta, men småbröderna argumenterade för att det var viktigt att fortsätta. De menade att det hjälper dem att välja bättre, något mamman tycker att hon ser – i alla fall vissa dagar, vissa dagar väljer mellanbror att låta någon annan vinna. Lillebror vill vinna varje dag. Just nu har vi flera vinster innestående vilket minskar motivationen lite.

Ut i skogen

Idag tog föräldrarna med småbröderna ut i skogen. Det är inte ett helt enkelt projekt, för först vägrar den ena och sen vill inte den andra… Storebror vägrar totalt. Till slut hade vi packat ryggsäcken med fika, saft och bullar och peppat barnen med att vi skulle fixa med ett litet olagligt (!) bus i skogen. Att gå ut i skogen är ett bra sätt att spara el, då vi inte spelar PS4 eller dator där 🙂 Det är också tips 359 i Ett hållbart liv att vistas i naturen.

Efter en stund hade båda mellanbror och lillebror tinat upp och sprang glatt uppför bergknallarna. Det finns en skylt längs en stig i vår närskog som upplyser om att det just där varit en havsvik där människor fiskade för 10.000 år sedan. Det är ganska mäktigt tycker vi! Terrängen är kuperad med många mindre berg att bestiga, det som var öar och kobbar i forntiden. På ett av de högsta, där solen sken slog vi oss ner med vår picknick. Och mamman bröt mot lagen…

Mamman klippte med en sekatör av en färsk rönngren (det är förbjudet) och slöjdade två små flöjtar med en täljkniv. Det är något som mammans föräldrar brukade göra när hon var med dem i skogen som barn. Här finns tips på hur det går till. Flöjterna går att spela på, fast ljudet låter mest som svagt fågelpipande. Ett lite trolskt skogsljud som går att ta med sig hem. Vi kallar dem alvflöjter.

Tyvärr fick ena brorsan bråttom hem när fikat var slut, så vi fick skynda oss ut ur skogen. Andra brodern hann dock också med att skapa sig en liten kompis i form av ett kottedjur.

Med hem från skogen hade vi också en annan mindre rolig skörd. Pappan tog det direkt till återvinningen ihop med vårt övriga skräp, när vi kom hem igen. Tänk ändå om alla tog med sig sitt skräp till rätt ställe själva!

Wabi Sabi – stilla skönhet

Vi matas med idéer om att det är bra att förnya oss, köpa nytt, rensa ut gammalt och nött, leva minimalistiskt och så vidare och så vidare. Det blir en stressande ström av krav på det perfekta i livet. Som motpol till detta vill mamman lyfta fram den japanska och zenbuddhistiska filosofin wabi sabi. Mamman har en bok av Agneta Nyholm Winqvist (2011) som handlar om wabi sabi. Hon beskriver wabi sabi som ett sätt att se skönheten i det ofullkomliga och en väg mot ett anspråkslöst och ödmjukt liv.

När mamman nyligen läste om boken insåg hon att wabi sabi handlar om att leva hållbart. Filosofin handlar både om att vara medvetet närvarande i det du håller på med, att leva i samklang med naturen och att följa livets flöde i både med- och motgångar. Det sista handlar om att välja kärleken framför allt, även om det ibland drabbar vårt ego, och att stå ut i känslan även om den övermannar oss i stunden. Wabi sabi kan vara ett ramverk för att hjälpa oss att göra nya val i tillvaron.

Agneta Nyholm Winqvist beskriver wabi sabi som den kvinnliga kraften, lik moder jord. Hon påtalar att vi alla, män och kvinnor, har den kvinnliga kraften i oss. I österländsk filosofi är den kvinnliga kraften yin förknippad med lugn, mörker, väntan och växande, medan den manliga kraften yang förknippas med driv, ljus, utveckling och framåtanda. Wabi sabi är ödmjukt varande i stället för målmedveten prestation. Många kämpar så mycket idag och mamman tilltalas av tanken på en större närvaro och förtröstan i stället för ständig kamp och strävan efter mer.

Wabi sabi handlar också om tingen. Filosofin hyllar de enkla tingen, de nötta vardagsföremålen och de saker vi verkligen älskar. Hur många av de saker du har i ditt hem älskar du på riktigt?

Strikt enligt zenbuddismen gäller att släppa taget om föremålen och att skala bort allt överflöd. Tankarna kan föras över till ett förhållningssätt som hyllar enkelheten och de lite kantstötta bruksföremålen framför de stylade, nyköpta saker vi tror att vi inte kan leva utan. Vi lockas ju att handla genom att vi övertygas om att ”jag blir lycklig om jag bara köper en sån där” (valfri sak), i stället för att vi bara köper saker som vi verkligen har behov av. Fråga dig själv nästa gång du vill köpa något ”är detta något jag verkligen behöver, eller är det något jag bara vill ha?”. Mamman försöker själv att lära sig att fundera mer innan hon handlar. Det kräver ett annat sätt att tänka…

Det finns mer att läsa om wabi sabi – och för att vara i samklang med filosofin rekommenderar mamman dig att kolla på ditt bibliotek!

Konsumera mera!?

Mamman läste idag en debattartikel i DN av psykologen Jonas Mosskin från den 13 juni 2016 Vi måste börja leva som lantisar. Den satte fingret i magen på mamman. Artikeln handlar om att rika storstadsbor släpper ut mer koldioxid än andra svenskar, på grund av sin konsumtion. Jonas Mosskin berättar att han som barn växte upp i Jämtland men flyttade med föräldrarna till Stockholm. I Jämtland umgicks människor med varandra utan att samtidigt göra av med pengar och konsumera, medan här i Stockholm var det nästan omöjligt.

Mamman har vänner som likt Jonas Mosskin flyttat till Stockholm och beskriver samma sak. På landsbygden går folk hem till varandra oannonserat och säger hej. Det bjuds på fika och är inte mer med det. (Mamman har förresten hört att i Norge bjuds det inte ens på fika – de kan umgås ändå!). I storstan vill vi gärna veta i förväg om vi får besök och förbereda oss. Förberedelserna kan väl innefatta både en dammsugning extra och införskaffandet av fikabröd, lite snittblommor och kanske en ny duk eller några servetter också? Ni fattar…

Det finger som hamnade i mammans mage handlade dock mest om livsstilen som sådan – konsumtionen. Mamman tycker sig vara miljövän, men liksom mamman lyft tidigare finns det mätningar som visar att just vi medelklassiga miljövänner egentligen inte är så klimatvänliga alls. Familjen hör inte till dem som reser utomlands flera gånger per år. Som familj har vi inte flugit sen 2011. Mamma och storebror flög senast 2013. Vi har heller inga stora bensinslukande bilar och vi har inte renoverat vårt hus invändigt sen vi köpte det (utom lite målarfärg på några väggar). Vi äter huvudsakligen vegetariskt – ännu mer i år än förut eftersom även pappan väljer vego på heltid. Vi komposterar, återvinner och sparar på el och vatten. Vi köper också förhållandevis lite nya kläder. Mamman har sparat storebrors kläder till småbröderna och vi får en del till skänks. Men…

… vi konsumerar ändå en hel del! Mamman och småbröderna älskar att läsa böcker. Först i år har mamman på allvar upptäckt biblioteket. Vilken guldgruva! Tidigare har mamman köpt en massa böcker. Vissa i onödan – det är ju bättre att åtminstone först avgöra om det är en bok värd att äga. Många böcker räcker det med att läsa en gång. Mamman får också en förfärlig massa tidskrifter varje månad, från olika föreningar och för att hon prenumererar. Hon hinner absolut inte läsa alla, de samlas bara på hög… Mamman handlar också gärna till trädgården. I år har mamman exempelvis köpt flera nya pallkragar och jord för att utöka egenodlingen, vilket ju är bra i sig. Samtidigt har mamman dragit upp fler fröer än tidigare, så på sikt är målet att familjen blir mer självförsörjande vad gäller grönsaker på sommarhalvåret.

Vi har också beställt solceller till taket och en kamin i år – det är rejäl konsumtion som kräver produktion av nya varor. Samtidigt kommer solcellerna på sikt generera el till oss och andra konsumenter och även kaminen kommer minska vår elförbrukning. Vedeldning är inte klimatsmart när en som vi köper Bra Miljöval-el. Vi behöver dock en annan värmekälla om det blir strömavbrott mitt i vintern – annars blir vårt hus väldigt fort väldigt kallt.

Mamman förmodar att detta inte är allt vi konsumerar – här handlar det verkligen om att upptäcka sig själv och ändra vanor! Första delmålet är att handla mindre och verkligen överväga varje köp i stället för att bara lägga till saker i varukorgen för att de kan bli bra att ha. Och ni, kära läsare, märker säkert att mamman dessutom försöker försvara sin konsumtion med att den på sätt och vis ändå är motiverad. Klimatförändringarna kräver egentligen att vi slår i bromsen helt. Det tycker mamman är jättesvårt!

Scener ur hjärtat

Boken Scener ur hjärtat som familjen Ernman Thunberg skrivit om vägen fram till Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet är otroligt naken. Familjen berättar hur deras tillvaro rämnar när först Greta och sedan hennes lillasyster Beata får svårigheter att hantera livet. Båda döttrarna får så småningom diagnoser inom NPF, vilket även deras mamma Malena Ernman får. Samtidigt uppmärksammar Greta Thunberg familjen på klimatkrisen och föräldrarna beslutar sig för att använda sin position som kändisar för att försöka göra skillnad. Föräldrarna noterar också att Greta Thunberg mår bättre när hon engagerar sig konkret för klimatet, samtidigt som de är oroliga för att hon ska fara illa av det.

Mamman beundrar hur utelämnade familjen beskriver sin verklighet, eftersom det känns inpå huden hur otroligt jobbigt det är. Samtidigt är kärlek och medkänsla med sig själva och varandra hela tiden närvarande och det blir därför inte gränslöst. Boken lyfter fram kända fakta om klimatkrisen varvat med väldigt personliga betraktelser över tillvaron som familj med NPF. Mamman känner igen sig i mycket.

Stundtals, i synnerhet mot slutet, skiner familjen Ernman Thunbergs frustration fram över att inget på allvar görs åt klimatkrisen. Vi fortsätter som förut, fast vi närmar oss stupet. Egentligen borde vi sluta släppa ut mer koldioxid över huvud taget. Det är också anledningen att familjen Ernman Thunberg helt slutat att flyga och köpt en elbil. De lyfter fram vikten av att minska konsumtionen över hela linjen och talar om att lösningen på klimatfrågan inte ligger i framtida teknik utan måste komma nu i form av skärpta regler och förändrade beteenden.

Mamman tycker att Greta Thunberg är en av samtidens viktigaste personer eftersom hon faktiskt har lyckats sätta ljuset på klimatfrågan. Att hon har nominerats till Nobels fredspris säger något om den betydelse hennes ställningstagande har.

I en varmare värld kommer konflikterna med största sannolikhet att öka. Anledningen är både att resurserna blir knappare (mat, vatten, drägliga livsmiljöer) och att många av oss blir retligare när det är varmt. Att kämpa för klimatet är därför att kämpa för fred.

Det är en viktig bok att läsa tycker mamman, som vi rekommenderar att låna på biblioteket, då det nog för de flesta inte är en bok att gå tillbaka till utan mer en bok att ha läst. Den har verkligen fått mamman att fundera ännu mer över våra val och koldioxidutsläpp.

Tid är pengar…

… sägs det. Mamman grunnar mycket på förhållandet mellan tid och pengar. Det hänger ihop med det engelsmännen kallar work-life balance och vi här benämner livspusslet. Mamman är medveten om att det är medelklasslyx att kunna fundera över detta så som mamman gör. Många har inte valet att jobba mindre för mindre pengar, då vardagen ändå inte går ihop. Det finns också något lätt provocerande i att klimatfrågan reduceras till våra vardagsval och vår hushållsekonomi – det borde ju vara en i högsta grad nationalekonomisk och företagsekonomisk överlevnadsfråga egentligen!

Faktum är ju att de som har mer pengar också ofta driver på klimatförstöringen mer. Ju mer vi konsumerar desto mer växthusgaser släpper vi ut. Därför blir mammans fråga; hur mycket pengar behöver vi som familj och skulle vi kunna göra annat med vår tid än att arbeta? Saker som kanske får oss att må bättre och bli mer lyckliga och harmoniska som personer. Mamman inspireras av berättelsen om Åsa som lämnade ekorrhjulet. Nu är vi inte i närheten av så spendersamma som den familjen var, men tanken är ändå lockande.

Det finns två delar av frågan – hur stor del av våra inkomster går till våra utgifter och hur mycket kan vi minska våra utgifter? Våra utgifter förbrukar i dagsläget 70% av våra inkomster. Det ger ju ett visst utrymme för att gå ner i arbetstid, i synnerhet om vi kan dra ner ytterligare på utgifterna. Vi jobbar ju i uppdraget med att minska förbrukningen av el, köpa smartare mat och att inte handla så mycket alls. Det sparar förhoppningsvis pengar. Den enskilt största posten vi skulle kunna spara på är bilarna – vi borde kunna klara oss med en bil, eller helt utan!

Vi behöver pengar så vi också kan ta hand om vårt hus, så det är också en prioriteringsfråga. Vi funderar över flera investeringar som både kan vara klimatsmarta (solceller, kamin) och resurssmarta på andra sätt (badrummet, för att undvika fuktskador).

Frågan är vad vinsterna skulle vara – hur motiverar vi oss själva att dra ner på utgifterna? Det är ju rätt behagligt att fortsätta som nu, när vi ändå har råd…! Samtidigt har vi ju inte råd ur klimatperspektiv. Sanningen är att mer tid över är en starkt motiverande faktor att dra ner på utgifterna. Ju mindre vi konsumerar, ju mindre inkomster krävs, ju mindre tid måste vi lägga på att tjäna pengar och sim salabim: desto mer tid får vi över till annat!

Man tager vad man haver…

… sa Kajsa Varg sägs det. I mammans uppdrag ingår det att fundera över maten familjen äter. Mamman har därför börjat experimentera med olika recept och letat runt på nätet efter idéer. Varje svensk slänger cirka 81 kg mat per år och ungefär 35 kg av det är ätbart (alltså inte skal eller andra restprodukter). En viktig aspekt av matlagningen är alltså att se till att minska svinnet!

Mamman har hittat några bra sätt att ta tillvara rester på. Ett väldigt uppskattat sätt att omvandla torrt vörtbröd efter julhelgerna var att steka krutonger av det. Mamman skar brödet i små kuber och stekte i matolja med salt. Krutongerna serverades till en soppa. Vips var det vörtbrödet slut! Det går att göra med alla sorters bröd och du kan tillsätta olika örtkryddor om brödet i sig inte är så smakrikt.

Ris är ju en matrest som sägs bli ohälsosam fort. Ris är dessutom relativt sett klimat-osmart, det vill säga släpper ut mer koldioxidekvivalenter än potatis och pasta. Mamman hittade dock ett helt okej sätt att hantera överblivet ris, nämligen små risbiffar. Blanda minst en dryg deciliter kokt ris med ett ägg, salt och curry eller rejält av någon örtkrydda som basilika eller persilja. Stek biffarna gyllenbruna. De smakar inte så mycket i sig, så de passar bra som tillbehör.

Bästa tipset alla kategorier är dock att frysa in (över)mogna bananer i skivor. Dessa kan sedan mixas frysta, ganska länge, så får de glasskonsistens helt utan andra tillsatser! Småbröderna älskar bananglassen – storebror gillar inte smaken av mogna bananer så hos honom går det inte hem.

Pytt-i-pannor och omeletter är andra bra sätt att omvandla matrester till maträtter. Det vi inte lyckas återanvända återvinner vi i form av kompost som vi har glädje av i våra odlingar.

Matkedjan Willys har fångat upp det här temat och både samlat information om vilka rester vi slänger mest och utifrån den informationen skapat rest-recept som du hittar på Willys svinnsmart.

Mamman har lämnat in en motion till områdets samfällighet om att ansluta oss till kommunens matavfallsinsamling. Då kan matsvinnet bli biogas, vilket egentligen är bättre än kompost ur klimatperspektiv. Tyvärr avslogs motionen med hänvisningen att det är upp till kommunen att lösa frågan om plats för insamlingen. Mamman tycker att lite samarbete mellan kommun och samfällighet hade varit fint, då vi behöver hjälpas åt att göra klimatsmarta saker!