Utmaningar – Sida 2 – Isbergs eko

Resor i vardagen

Det känns inte alls lätt att sluta köra bil och sälja den. Bilen gör livet enklare och mycket bekvämare. Bilen gör att pappan kan sova en halvtimme längre på morgonen och kommer hem en halvtimme tidigare på kvällen. Bilen behövs när någon blir sjuk och behöver åka till läkare – mormor till exempel. Bilen gör att mamman kan ta sig enkelt mellan olika uppdrag och kommer hem tidigare på eftermiddagen. Bilen är bra till transporter av stora och tunga saker.

I Klimatklubben på Facebook återkommer frågan hur människors inställning till bilen ska kunna förändras och fördelar och nackdelar med bensinskatt och liknande styrmedel diskuteras. Där påpekas också att alla vi som har en bensinbil borde skrota den, till förmån för en minskad fossilbilsflotta. Frågan mamman ställer sig är vad som kan få oss som familj att ställa om. Här är en lista med fördelar med att låta bilen stå:

Det är bättre för klimatet eftersom varje inställd bilresa släpper ut mindre koldioxid, vilket är bra för våra barns framtid.
Det är bättre för miljön eftersom bilar både släpper ut avgaser, förbrukar material vid service och bullrar vilket stör djur och natur.
Det är bättre för hälsan, eftersom vi förutom att vi slipper andas in utsläppen rör mer på oss när vi går/cyklar/åker kommunalt.
Det är bättre för ekonomin: familjen lägger 3.900 kr/månaden förutom bränsle och reparationer på bilarna i dagsläget. Det är 46.800 kr/år! Av de pengarna är 24.000 kr lån, så dem får vi ju återbetala, men resterande 22.000 kr skulle vi alltså spara in.
Det kan ge mer tid över om vi ska tro utvärderingen från Energimyndigheten av ett projekt där tre familjer levde bilfritt ett år i Stockholm.

Bilen är sämst korta sträckor. Mammans bil berättar hur mycket den dragit efter varje körning. Kör mamman till centrum (3 km) drar bilen 0,67 liter/milen medan den kommer ner i en förbrukning på 0,43 liter/mil vid längre sträckor – det är en tredjedel mer i förbrukning korta sträckor. Viktigt är att hålla hastigheten och köra mjukt, det är ett sätt att minska utsläppen, enligt Trafikverket. Vi har under vårterminen blivit bättre på att låta bilen stå. Mamman har åkt mer kommunalt till jobbet, vi har promenerat, cyklat eller åkt buss till centrum och handlat mat med vår dramaten. Mamman har också försökt tänka på logistiken, så att när någon av oss är ute och kör gör vi flera bilkrävande ärenden på samma gång. Det sistnämnda är möjligen det som upplevdes ge mer tid över ovan, bättre planering.

Pappan har bestämt sig för att sälja sin bil, så att familjen bara har en bil. Den bil vi behåller är en elhybrid från Toyota som rymmer hela familjen (om än med viss tvekan allt eftersom barnen växer) och har lastutrymme (kombi). Enligt en av alla analyser som gjorts kring miljövänligaste bilen är laddhybrider bättre än rena elbilar vid annat än långfärd.

Mamman har gjort sitt upplägg till hösten för att minimera behovet av bil och behöver den nu bara fyra av 20 dagar. Frågan är om pappan ändå kommer åka buss de dagar bilen finns att tillgå?

Sugen på mer läsning? Naturskyddsföreningen har skrivit ett inlägg om fyra sätt att färdas klimatsmartare. Kanske hittar du nåt du inte redan tänkt på!

Dipp och depp

Nej, det är inte alltid så kul att välja klimatsmart! Ibland känns det extra tungt. En sån vecka har vi just haft…

Mamman har varit förkyld i veckan som gått och inte orkat tänka på bra mat utan ätit snabbt och sött för att orka med. I fredags tog mamman bilen 43 km helt i onödan, för att hon tyckte synd om sig själv.

Pappan har svurit lite över att han åtagit sig att vara testcyklist för kommunen. Det blir ett extra krav, utöver dem vi ändå måste klara av. Fyra mil (två plus två) är långt att cykla och det tar tid! Dessutom ska det skrivas positiva saker i sociala medier, för tanken är ju att peppa andra att cykla mer…

Klimattävlingen går också sisådär. Vore det inte för mellanbror hade vi nog tappat bort den helt. Alla har innestående vinster, så motivationen dippar då ingen får något för sin ansträngning…

Mamman känner sig också stressad över att odlingarna i trädgården behöver sättas igång. Hon har inte orkat fylla på med jord, så fröer eller bygga ihop det nya miniväxthuset. Däremot har hon testat att göra te för att lindra hosta och förkylningssymptom.

Teet gjordes av citronmeliss, libbsticka och timjan från trädgården som fick dra i hett vatten i 10 minuter, och sen i med lite honung. Det blev gott och lindrade lite!

En positiv sak hände i veckan i alla fall. Pappan tog bussen till jobbet i fredags för han skulle på AW. Och han tyckte att det var så vilsamt att inte behöva ha koll på trafiken eller trampa sig framåt!

Elcyklist

Pappan har av vår kommun blivit utsedd till testcyklist av en elcykel. Kravet är att cykla minst tre kilometer minst tre gånger i veckan under maj månad. Kommunens förhoppning är att de som blir testcyklister ska inspireras att fortsätta cykla och fungera som cykelambassadörer i framtiden. Stockholmsregionen har som mål att 20% av alla arbetsresor år 2030 ska göras med cykel (idag är siffran 5% i länet).

Pappans förhoppning är att elcykeln ska bidra till att minska hans koldioxidutsläpp och samtidigt ett sätt att få hjälp att komma i form. Mamman har hört av en elcyklande väninna att det inte är mycket till konditionsträning att cykla elcykel, men pappan upplever hittills inte att det stämmer. Möjligen beror det på att det finns olika typer av cyklar – de som har motorn vid pedalerna och de som har den i något av hjulen. Eller så har pappan sämre kondis än väninnan? Sportson som sponsrat kommunerna med lånecyklarna har en guide för val av elcykel. Pappan har fått låna en Crescent Ella, med motorn i framhjulet.

Pappan hade en lite trög start på sitt cyklande. Först var det svårt att hitta tid att hämta ut cykeln på kommunkontoret, sen var det röda dagar och åtaganden på kvällarna som gjorde det svårare att få ihop tid till cyklandet. Första dagen pappan cyklade till jobbet, som ligger 2 mil hemifrån, var det en kylig morgon. Sadeln gav skavsår och på vägen hem började det regna och sen snöa! Inte alls den sköna maj vi föreställde oss när pappan anmälde sig till detta i februari 🙂

Pappan tycker trots allt att det går bra att cykla till och från jobbet några dagar i veckan och låta bilen stå hemma. Motorn är en riktig kompis i sega uppförsbackar och jämfört med vanlig cykling innebär det en mer lagom utmaning med tanke på avståndet. Mamman ser fram emot en provtur på Ella framöver.

Hur gick april?

I april har vi bara sänkt elförbrukningen med 14% jämfört med april 2018. Det är en inbromsning jämfört med tidigare månader i år. På Vattenfalls kurvor ser vi en kraftig förbrukning veckan innan påsklovet, medan vi använde mindre el under själva lovet. Sannolikt beror den ökningen på att det var kallare under v. 15 än veckorna innan och efter. Sett över årets första tertial har vår elförbrukning minskat med nästan 15 % jämfört med samma period förra året. Möjligen beror våra framgångar i februari och mars på det jämförelsevis varmare vädret i år – i april ligger vi på snittbesparingen när vi har också har jämförbar utomhustemperatur. Vi fortsätter försöka tänka elsnålt – samtidigt som det är tydligt att det är uppvärmningen som just nu påverkar mest.

Mamman har inte lyckats så bra med att köra mindre bil under april månad. Mamman har kört 1.091 km jämfört med 1.285 km förra året, bara 194 km eller 15% mindre. Det beror troligen på att mamman har kört mer privata ärenden för att handla hem saker bland annat till trädgården under april. Då har föräldrarna ändå försökt att samköra så att pappan exempelvis handlar ny jord på hemvägen från jobbet i stället för att vi kör en extra vända. Mat har vi fortsatt att handla med dramaten – till och med inför påsk! – eller på vägen hem när vi ändå har bil.

När det gäller maten har vi handlat en väldig massa godis eftersom påsken inföll i april. Godiset motsvarande 5,5 kg CO2e jämfört med 1,4 i mars. Mamman insåg att det är palmolja i det mesta smågodis, vilket gjorde det svårt att undvika. Enligt ICA är vårt avtryck 90 kg CO2e under april. Det är en ökning från tidigare månader och enligt deras staplar handlar det mycket om färdigmat samt ost. Vi borde försöka skapa bättre rutin på att laga matlådor!

Vi har också gjort väldigt mycket mer inköp än föregående månader, eftersom mamman beslutat att utöka trädgårdsodlingarna. Vi har gott om mördarsniglar på tomten, så för att undkomma dem odlar vi allt ätbart i pallkragar med snigelkanter på. I år har mamman varit extra noga med att handla ekologisk jord och gödsel. Vi har också köpt en till 200 liters regnvattentunna i plast eftersom vi försöker skörda så mycket regnvatten vi kan till våra odlingar. Mamman vill gärna se det som investeringar snarare än konsumtion. Alla inköpen bidrar förstås ändå till produktion och utsläpp…

En bra sak som mamman har gjort i april är att hon har sålt och skänkt bort en hel del via närområdets facebookgrupper. Förutom det på bilden nedan har mamman skänkt bort överbliven sättpotatis och i retur fått spetspaprikafrön av en granne. Det ska bli spännande att se hur de tar sig!

Saker som fått nya hem under april genom annonser på Facebook.

Familjen har fortsatt vår dagliga klimatutmaning. Mitt i månaden hade vi en diskussion om ifall det var dags att sluta tävla. Pappan röstade för att sluta, men småbröderna argumenterade för att det var viktigt att fortsätta. De menade att det hjälper dem att välja bättre, något mamman tycker att hon ser – i alla fall vissa dagar, vissa dagar väljer mellanbror att låta någon annan vinna. Lillebror vill vinna varje dag. Just nu har vi flera vinster innestående vilket minskar motivationen lite.

Konsumera mera!?

Mamman läste idag en debattartikel i DN av psykologen Jonas Mosskin från den 13 juni 2016 Vi måste börja leva som lantisar. Den satte fingret i magen på mamman. Artikeln handlar om att rika storstadsbor släpper ut mer koldioxid än andra svenskar, på grund av sin konsumtion. Jonas Mosskin berättar att han som barn växte upp i Jämtland men flyttade med föräldrarna till Stockholm. I Jämtland umgicks människor med varandra utan att samtidigt göra av med pengar och konsumera, medan här i Stockholm var det nästan omöjligt.

Mamman har vänner som likt Jonas Mosskin flyttat till Stockholm och beskriver samma sak. På landsbygden går folk hem till varandra oannonserat och säger hej. Det bjuds på fika och är inte mer med det. (Mamman har förresten hört att i Norge bjuds det inte ens på fika – de kan umgås ändå!). I storstan vill vi gärna veta i förväg om vi får besök och förbereda oss. Förberedelserna kan väl innefatta både en dammsugning extra och införskaffandet av fikabröd, lite snittblommor och kanske en ny duk eller några servetter också? Ni fattar…

Det finger som hamnade i mammans mage handlade dock mest om livsstilen som sådan – konsumtionen. Mamman tycker sig vara miljövän, men liksom mamman lyft tidigare finns det mätningar som visar att just vi medelklassiga miljövänner egentligen inte är så klimatvänliga alls. Familjen hör inte till dem som reser utomlands flera gånger per år. Som familj har vi inte flugit sen 2011. Mamma och storebror flög senast 2013. Vi har heller inga stora bensinslukande bilar och vi har inte renoverat vårt hus invändigt sen vi köpte det (utom lite målarfärg på några väggar). Vi äter huvudsakligen vegetariskt – ännu mer i år än förut eftersom även pappan väljer vego på heltid. Vi komposterar, återvinner och sparar på el och vatten. Vi köper också förhållandevis lite nya kläder. Mamman har sparat storebrors kläder till småbröderna och vi får en del till skänks. Men…

… vi konsumerar ändå en hel del! Mamman och småbröderna älskar att läsa böcker. Först i år har mamman på allvar upptäckt biblioteket. Vilken guldgruva! Tidigare har mamman köpt en massa böcker. Vissa i onödan – det är ju bättre att åtminstone först avgöra om det är en bok värd att äga. Många böcker räcker det med att läsa en gång. Mamman får också en förfärlig massa tidskrifter varje månad, från olika föreningar och för att hon prenumererar. Hon hinner absolut inte läsa alla, de samlas bara på hög… Mamman handlar också gärna till trädgården. I år har mamman exempelvis köpt flera nya pallkragar och jord för att utöka egenodlingen, vilket ju är bra i sig. Samtidigt har mamman dragit upp fler fröer än tidigare, så på sikt är målet att familjen blir mer självförsörjande vad gäller grönsaker på sommarhalvåret.

Vi har också beställt solceller till taket och en kamin i år – det är rejäl konsumtion som kräver produktion av nya varor. Samtidigt kommer solcellerna på sikt generera el till oss och andra konsumenter och även kaminen kommer minska vår elförbrukning. Vedeldning är inte klimatsmart när en som vi köper Bra Miljöval-el. Vi behöver dock en annan värmekälla om det blir strömavbrott mitt i vintern – annars blir vårt hus väldigt fort väldigt kallt.

Mamman förmodar att detta inte är allt vi konsumerar – här handlar det verkligen om att upptäcka sig själv och ändra vanor! Första delmålet är att handla mindre och verkligen överväga varje köp i stället för att bara lägga till saker i varukorgen för att de kan bli bra att ha. Och ni, kära läsare, märker säkert att mamman dessutom försöker försvara sin konsumtion med att den på sätt och vis ändå är motiverad. Klimatförändringarna kräver egentligen att vi slår i bromsen helt. Det tycker mamman är jättesvårt!

Elavbrott på låtsas

I helgen har familjen varit utan el och vatten i 24 timmar. Inspiration fick mamman från Par-i-prepp som gjort ett liknande, fast längre, test. Syftet var att testa hur livet fungerar när det vi tar för givet försvinner. Familjen är inga preppers, men mamman tänker att just elavbrott på grund av olika väderhändelser och generellt minskad tillgång på el om klimatet förändras för mycket kan bli en del av framtiden .

Vi låtsades alltså att elen i hemmet inte fungerade och därmed inte heller vattnet. Mamman stängde av säkringarna, så att det inte gick att tända ljuset. Eftersom det inte var på riktigt fick kyl och frys gå som vanligt, det vore onödigt att förstöra maten. Dessutom tvättade mamman två maskiner tvätt på lördagen, av praktiska skäl.

Det hela började på fredagen när barnen kom hem från skolan och slutade på lördagen 24 timmar senare. Storebror åkte till sin pappa, så han upplevde bara starten av äventyret, när strömmen gick då han stod i duschen. Det tyckte han var tillräckligt jobbigt!

Inför testet frågade mamman övriga i familjen vad de trodde skulle bli den största utmaningen. Själv trodde hon att kylan skulle vara värst. Pappan trodde att det jobbigaste skulle bli att laga mat utan el och småbröderna var oroliga för hur det skulle bli utan rinnande vatten. Mamman berättade att familjen var förberedd genom att hon tappat upp vatten i badkaret, fyllt tre hinkar (10 liter vardera) och ställt kannor och flaskor med vatten i kylen, sammanlagt 7 liter. Totalt hade vi alltså 37 liter vatten plus badkaret i huset.

När vi startade vid fyratiden på eftermiddagen var huset fortfarande varmt och skönt, trots att mamman stängt av elementen vid åtta på morgonen. (Det visade sig på lördag morgon att fyra element fortfarande var på, då de hörde till en annan säkring, vilket mamman missat!). Det var en relativt varm marsdag med +8° ute, vilket säkert också bidrog till att huset höll värmen. Småbröderna satte igång och lekte med sina stenkulor när de inte kunde spela på skärm. Lillebror la mönster av kulorna på golvet.

Mellan kl. 17 och 18 blev både mamman och småbröderna irriterade och retliga. Pappan kom hem kl. 18 och satte då genast igång att laga mat på de båda stormköken som mamman plockat fram ur campinglådan. Det blev couscous med sojakorv, morötter och kall sås. Sammanlagt gick det ungefär 1,5 deciliter t-röd till kvällens varma mat och tevatten. Alla tyckte att det var mysigt att äta med tända ljus och humöret steg snabbt när maten kom i magen.

Vid sjutiden satt bröderna i soffan och berättade spökhistorier vid ett par tända ljus medan föräldrarna satt kvar vid bordet med varsin kopp te. Pappan konstaterade över tekoppen att det var lugnt och vilsamt när han inte kunde spela eller kolla på tv, samt att han blev sömning av bristen på ljus. Stearinljusen fokuserar och skapar ett tydligt varande. Det tyckte han i slutänden var den bästa erfarenheten som testdygnet gav.

Kl. 20 var det +2,5° utomhus och i föräldrarnas sovrum var det 17,4°. Det rummet har tre ytterväggar och vi valde att ha stängda dörrar till alla sovrum för att minska ytan som vi försökte hålla varm. I vår del av huset var det hela 21° varmt efter matlagningen! Vi la oss tillsammans i vardagsrummet för att sova. Föräldrarna i hörnsoffan och barnen på tältsängar i våra sovsäckar. Det var väldigt mysigt! Småbröderna tyckte att det bästa med hela testet var att somna alla tillsammans. Mamman stod dock inte ut med trängseln eller tältsängarnas knirkande och knarrande – så hon tog en madrass och flyttade en bit bort mitt i natten. Hela familjen vaknade vid sju på lördag morgon.

Vid sjutiden var det 5,6° utomhus och bara 14,8° i föräldrarnas avstängda sovrum. I vårt utrymme hade vi 18° varmt. Det var inga större problem att göra frukost, både havregrynsgröt och ägg lät sig kokas på spritköket. Kaffet gjorde pappan med filterhållaren och tevatten fanns i en termos. Temperaturen steg en halv grad när vi lagade frukost – stormköken sprider värme!

Vid elvatiden spelade pappan och mellanbror ett långt parti RISK, medan mamman läste en bok och lillebror byggde lego. Lunchen lagade mamman på stormköken eftersom hon aldrig tidigare hanterat dem. Det gick utmärkt och mamman sträckte lite på sig när hon klarat av att hantera sprit och eld! Kl. 13:30 uppstod ett mindre sammanbrott på grund av bristen på skärm och tristessen. Föräldrarna bestämde att vi alla skulle promenera till vårt centrum (cirka 3 km bort). Där lånade vi böcker på biblioteket och handlade mat och lite belöningssnask till oss som klarat testet så bra. När vi kom hem igen var strömmen tillbaka och livet återgick till det normala med tillgång till el och skärm igen.

Strategispelet Risk kan ta flera timmar…

Slutsatser

Vi gjorde av med totalt 13,5 liter vatten på fyra personer under dessa 24 timmar (samt halva badkaret till att spola toaletterna). Vi lärde oss att vi absolut klarar ett dygn utan el – men att det nog vore bra med en alternativ värmekälla om strömavbrottet sker mitt i smällkalla vintern… Det skulle ha blivit kallare i huset om inte de fyra elementen hade varit på.

Det jobbigaste tyckte lillebror var att hitta en bekväm sovposition i sovsäcken och mellanbror tyckte att det var värst att inte ha något att göra. Mamman tyckte att det jobbigaste var att hålla humöret uppe och pappan tyckte att spritköken var besvärliga på grund av all smuts som blir på kokkärlen. Vinsterna var att tempot saktade in och att vi spenderade mer tid tillsammans, sov ihop och umgicks på ett annat sätt. Småbröderna ser fram emot att berätta om sin helg i skolan i morgon!

Kvarstående frågor efter testet: Hur göra rent stormköken? T-röd sotar förfärligt! Hur sköta den personliga hygienen om vattnet försvinner ur kran? Nu använde vi våtservetter och massor av hushållspapper – men även det tar ju slut. Hur mycket vatten krävs egentligen för att diska upp? Vi fuskade och väntade med disken till elen var tillbaka och diskmaskinen kunde sköta det mesta…

Det här testet var mammans första vinst i vår lilla klimatutmaning och hon är väldigt glad att hela familjen ställde upp och deltog.

Förbered dig…

… för det värsta, men hoppas på det bästa. Så kan vi sammanfatta hur många så kallade preppers tänker. En prepper förbereder sig på att klara av olika katastrofscenarier. Pappan har länge varit intresserad av preppers och nu har även mamman blivit nyfiken. Det ligger delvis i linje med engagemanget för ett hållbart samhälle. Vad behöver vi egentligen och hur gör vi om tillgången till el upphör en längre tid? Var hittar vi vatten, mat, ljus och värme?

Vatten är livsnödvändigt. Kranvattnet försvinner dock vid ett längre elavbrott.

Elavbrotten efter stormarna Gudrun och Alfrida påminner oss om hur sårbart det moderna elberoende samhället är. Människor tvingades då vara utan el i upp till en månad i höst- och vinterkyla. Enligt ellagen är vi alla skyldiga att klara 24 timmar utan el, men det kan uppenbarligen bli längre vid extrema väderhändelser. Hur väl förberedda är vi för det det idag?

Preppers finns av alla kategorier, från de mest extrema i USA till lite mer sansade. Mamman har hittat en svensk man som heter Andreas Karlsson och driver bloggen Urvaken där han bland annat ger tips om grundläggande prepping. Han delar generöst med sig av sina tankar i hopp om att fler ska klara sig bra i kriser. Ett av hans tips är att lära känna folk i närområdet för att kunna stötta varandra när det behövs. Ett annat tips är att ha förråd – särskilt av färskvatten! – för att klara åtminstone den närmaste tiden efter större kris. ”Närmaste tiden” kan vara allt mellan tre och 14 dagar. I en ny totalförsvarsberedning föreslås att vi som inte har särskilda behov av samhällets hjälp ska klara oss i en vecka på egen hand. Mammans favorit på Urvakens blogg är en spännande följetong som han kallar Alla veckorna som gått.

Mormor säger ofta ”man ska inte oroa sig, utan förbereda sig på vad som kan ske”. Mamman tror att det är minst lika viktigt att förbereda sig mentalt som praktiskt på en kris av något slag. Att ha tänkt igenom hur vi ska göra hjälper oss när vi ställs inför något oväntat och det vi tar för givet inte längre fungerar som vanligt. Andra spännande prepp-bloggare är Par-i-prepp. De skriver enkelt om sin egen resa till att bli preppers och dessutom bjuder de på en berättelse om en test-helg där de simulerade ett långvarigt strömavbrott hemma. De beskriver hur de upplever det när det blir kallt hemma och hur det är att inte kunna spola toaletten, tvätta sig som vanligt och alla andra små och större bekymmer som uppstår.

Mamman köper prepperkonceptet och ser paralleller när det gäller klimatkrismedvetenhet, som ett syskon som också talar om vikten av att förbereda sig för ett annorlunda samhälle än det vi vant oss vid. Samtidigt noterar mamman att preppervärlden också kan bjuda in till ökad konsumtion – prylar som ska klara krisen (elaggregat, vevradioapparater, specialknivar…). Som Andreas Karlsson påpekar är det dock inte prylarna som gör störst skillnad, utan medvetenheten.

Läs gärna inlägget om vårt lilla test, ett elavbrott på låtsas, också.

Förändring är tufft

Det är en utmaning att förändra sin livsstil. Familjen försöker ta till sig budskapen om vad som krävs, men ibland uppstår starkt motstånd alternativt upptäcker vi ”blinda fläckar” som vi överhuvudtaget inte tänkt på. Det finns en modell som kan hjälpa oss att förstå hur vi människor fungerar i förändring.

Bilden visar vad vi går igenom när vi ställs inför krav på att förändra våra vanor. Naturligtvis är alla modeller förenklingar och alla går inte igenom alla faser från början till slut. En del hoppar över vissa och andra pendlar fram och tillbaka. Modeller är till för att åskådliggöra – inte några facit.

I vår familj är vi på olika steg i kurvan

Mamman är ofta i den högra delen av kurvan, från acceptans upp till förbindelse att handla. Ibland pendlar mamman tillbaka till oro och sorg. Hon vill inte riktigt ta till sig att det inte går att köra bil som förut till exempel: ”Måste vi verkligen avstå från det även på semestern? Vi kanske behöver bilen då.”

Pappan är mer i den vänstra delen av oro, apati och sorg, men hoppar plötsligt över till inspiration och hittar konstruktiva förändringsmål. Sedan årsskiftet har pappan exempelvis dragit ner på sitt köttätande ännu mer och väljer nu som regel vegetariskt till lunch och när vi äter ute tillsammans. Även för pappan är det svårt att avstå från bilen – det väcker viss ilska att prata om det. Kanske för att pappan förstår behovet men blir skamsen över att inte vilja förändra beteendet?

Storebror är den i familjen som är mest i förnekelse och ibland i apati. Han tycker att klimatfrågorna är viktiga, men fortfarande mer på ett teoretiskt plan än så att de måste förändra hans eget liv. Han tror att han i framtiden, om katastrofen blir verklighet, kommer vara nöjd med att ha ”levt livet” (rest, ätit god mat etc) snarare än ångra sig när han ser konsekvenserna. Ibland är han mer i acceptansfasen och försöker göra det bästa av situationen. Han är beredd att välja bättre kött om han får chansen, men måste då i sin tur påverka sin pappa eftersom det är där han äter kött.

Mellanbror pendlar mellan oro, sorg och acceptans/omställning. Han förstår ganska väl vad som händer med världen. Däremot möter förslaget att inte sitta vid skärmen ibland motstånd. Hans eget klimatavtryck är ganska litet fortfarande och han engagerar sig i familjens projekt för att mäta vår påverkan. Han kommer ofta med bra förslag på förbättringar vi kan göra i vardagen. Ett exempel var förslaget att återanvända de små plastpåsar som han får med sig en smörgås till skolan i. Det förslaget fick mamman att börja leta efter bättre alternativ att lägga smörgåsarna i. Nu får han dem i en plastburk i stället.

Lillebror drabbas då och då av stor oro och sorg över situationen. Han är mån om isbjörnarna (bli gärna fadder!). Han hänger på alla förslag på saker som kan göras bättre och försöker ibland att inspirera sin mellanbror till att göra annat än skärmsaker. Lillebror leder Lilla klimatutmaningen hemma. I skolan pratar han klimat och smarta val med kamraterna när han får möjlighet.

Vår koldioxidbudget

Vi vänder på det och funderar på vad vi har råd att göra med hänsyn till våra 1.000 kg CO2e (koldioxidekvivalenter) per år och person i familjen. Enligt klimatkalkylatorn.se släpper vi ut 740 kg/person på boendet, 1.060 kg/person på maten och 800 kg/person på prylar och aktiviteter, förutom de 1.800 kg per person vi släpper ut för bilresorna. Det innebär att vi med 4.400 kg CO2e/person och år ligger rejält över våra 1.000 kg/person och år!

Tittar vi på frågorna gällande boendet i klimatkalkylatorn så handlar de om energiförbrukning (uppvärmning, typ av belysning, typ av elavtal och om vi hushållar med el). Vi använde förra året cirka 21.000 kWh miljömärkt el. Det motsvarar 273 kg CO2e i utsläpp räknat på svensk elmix, som beräknas ge 13 g CO2e/kWH (en del säger att Bra Miljöval el innebär nollutsläpp). 273/5 = 54,6 kg per person. Det är en väldigt stor skillnad mot Klimatkalkylatorns uppgift på 740 kg per person och år! Mamman förstår inte riktigt varför skillnaden blir så stor.

Enligt Icas hemsida orsakar våra matinköp runt 125 kg CO2e för mamman i december, vilket ger motsvarande 1.500 kg CO2e i utsläpp på ett år. December är inte en representativ månad, då de flesta nog handlar mer mat då än en vanlig månad. Klimatkalkylatorn räknar med 1.060 kg/person och år för vår familj, vilket är lägre än snittet. Frågorna i kalkylatorn handlar om hur mycket pengar vi lägger på mat i veckan, om vi köper närodlat, årtidsanpassat och ekologiskt samt hur vi tar hand om avfallet. Vi är noga med att källsortera våra förpackningar och undviker att slänga mat. Den mat vi slänger komposterar vi, vilket innebär återanvändning men släpper ut koldioxid.

Så här ser vår fördelning ut idag – bilresorna står för absurda hälften av våra totala utsläpp…

Mamman och pappan kör cirka 2.500 mil med bil varje år sammanlagt. Det motsvarar ett utsläpp på 2.875 kg CO2 per år (våra bilar drar runt en halv liter per mil, en liter bensin orsakar 2,3 kg CO2 i utsläpp). Om vi låter våra barn bära en del av vår börda innebär det 575 kg/person och år. Om vi bara räknar utsläppen på oss vuxna får vi 1.437 kg CO2 per förälder. Klimatkalkylatorn räknar med 1.800 kg CO2 per person och år, vilket ju då stämmer relativt väl. Frågorna räknar också med kollektivtrafikresor.

Att minska våra matinköp till hälften, bli självhushållande på frukt och grönsaker och inte äta ute alls skulle enligt kalkylatorn ge utsläpp på 440 kg CO2e per person och år. Om vi skulle göra alla våra arbetsresor med kollektivtrafik skulle vi enligt kalkylatorn hamna på 330 kg koldioxidekvivalenter per person och år. Vi skulle alltså klara 1.000 kg per person och år om vi utgår från vår beräkning av elen/boendet, minskar matinköpen, blir självhushållande och gör oss av med bilarna. Då har vi cirka 170 kg CO2e kvar till övriga inköp (enligt kalkylatorn lägger vi idag 800 kg CO2e – vilket bland annat beror på inköpet av ny kyl och frys).

Mamman har följt diskussioner på Facebooks Klimatklubben där det har konstaterats att det är oerhört svårt att faktiskt nå målet max 1.000 kg CO2e i utsläpp för oss i Sverige – även om vi helt avstår från bil och äter vegansk kost. Det finns en artikel från Vattenfall om att försöka sänka sin förbrukning till ett ton koldioxidekvivalenter per person och år. Familjen i artikeln fick mycket hjälp med boende och transporter, men lyckades inte riktigt hela vägen. Det är ändå ett intressant experiment!

Ett stort problem är också att våra gemensamma (samhällsproducerade) utsläpp står för drygt två ton koldioxidekvivalenter per person och år. Vi vill ju ha god samhällsservice, som vård, skola, ordningsmakt och omsorg – men det är viktigt med klimatsmarta val även i de sektorerna! Våra individuella val är betydelsefulla, men det blir väldigt viktigt att samtidigt försöka påverka på samhälls- och företagsnivå. De riktigt stora utsläppen sker där och klimatfrågan får inte reduceras till enbart varje individs eget ansvar. För att nå i mål måste alla människor i världen samarbeta!

Jag har inget att göra!

Ett bra sätt att minska klimatpåverkan är ju att spara på el. Men – allt roligt drivs ju med el: PS4, datorn, läsplattan… Dessutom erbjuder skärmarna en vila från social interaktion och krav. Så när vi föräldrar ber barnen att göra något annat blir det ibland svårt. Eftersom lillebror gillar att lösa problem funderade han ut en lista på saker de kan göra när de ska ha skärmfri tid:

Spela pingis
Bygga lego
Rita
Rubiks kub
Brädspel
Kortspel
Bollaktivitet
Öva jonglering
Styrketräna
Kurragömma
Kull
Dansparty
Utelek (beroende på årstid) snöbollskrig, pulka, studsmatta, lövhög
Hjälpa föräldrarna med något

Vi föräldrar märker förstås att barnen mår bättre när de gör annat än skärmaktiviteter. De blir gladare och tröttare. Dessutom blir de mer sociala – utifrån sin förmåga förstås!

I uppdragslådan fanns också boken Aldrig mer tråkigt-boken från Tukan förlag med 124 tips på aktiviteter att prova på. Barnen kommer att utvärdera den under uppdragets gång.