16. Gå till bibblan

Nästan hela familjen tycker om att läsa böcker. Föräldrarna har samlat på sig många böcker genom åren, som vi förvarar i hemmets bokhyllor. Mamman köper gärna nya böcker medan pappan sedan gammalt gärna fyndat second hand. Det finns jättemånga böcker i second hand affärerna har mamman insett!

Att läsa böcker är en klimatsmart syssla, synnerhet om de läses flera gånger. Det kräver ingen el och går att göra nästan överallt. Det är också en sysselsättning som saktar ner tempot och som hjärnan mår bra av, till skillnad från att läsa på skärm (eftersom skärmens blåa ljus påverkar hjärnan). Hjärnan stimuleras också av att skapa egna fantasimiljöer i stället för att serveras färdiga bilder. Hälsosamt och klimatvänligt alltså! Alla gillar dock inte att läsa. Storebror till exempel vill inte alls läsa böcker – och det är också okej!

En ny vana som mamman har lagt sig till med i år är att gå till biblioteket och låna böcker med barnen. Biblioteket är en riktig guldgruva! Allt som behövs är ett lånekort. Barnen har kommit därifrån med mellan fem och tio böcker varje gång 🙂

Mamman har också lyckats köpa en bok direkt av författarinnan i år – eller pappan har betalat den till mamman i julklapp 🙂 Det är boken Att kunna känna doft av frostrosor som är uppföljare till Mariana Mattssons bok Det som spirar ur snö som vi skriver om i inlägget Spirande förändringstankar. Mamman längtar efter sin jullovsläsning!

I bloggen skriver vi ibland om böcker vi läst och tyckt om. Du hittar dem alla samlade under etiketten Boktips. Då skapar vi också en köplänk, samtidigt som vi skriver att det är en god idé att låna boken på biblioteket. Det är dubbla budskap, vi vet. Mamman ska därför berätta en hemlighet – mammans dröm är att kunna leva på att skriva, så hon försöker hitta sätt att få inkomster av sina ord.

Den nya vanan att besöka biblioteket inriktar sig förstås främst på butiken, i Världnaturfondens kategorisering, då en lånad bok ersätter behovet av att köpa den!

Adventskalender 2019

Vi startade vår klimatresa på julafton 2018. Under advent kommer vi att presentera de nya klimatsmarta vanor vi skaffat oss, genom ett inlägg per dag. Tanken är att både utvärdera året som gått och knyta ihop säcken med de lärdomar vi gjort. Samtidigt hoppas vi förstås inspirera dig som läser med möjliga steg mot ett mer hållbart liv. Du hittar alla publicerade inlägg under etiketten adventskalendern – vi startar den 1 december!

Mamman är förtjust i rutiner och traditioner. Det är därför en extra utmaning att fundera över om det finns saker vi kan ta bort eller minska ner på i familjens advents- och jultraditioner. En sak som mamman har valt bort för i år är barnens radio- och TV-julkalender. Den har vi ändå inte lyckats följa de senaste åren, så det är bara onödigt att köpa den!

Mamman försökte också prata med familjen om ifall vi skulle avstå från julgran i år. Träd är som bekant klimatsmarta, så länge de får stå och växa… Men det gick inte! Ingen jul utan gran. Så i stället har mamman beställt en julgran från Smålandsgran som säljer ekologiska julgranar odlade i Sverige med hemleverans önskat datum. Att välja en grönare gran är tips 295 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv – som ju är vår guide på resan mot just ett hållbart liv. Med grönare gran syftar de på en närodlad rödgran som odlats utan gifter.

Familjen har beställt julgranen från Smålandsgran i år.

Adventskalendern kommer att utgå från de fem stora områden vi framför allt behöver se över för att bromsa klimatförändringarna. Det är enligt Världsnaturfonden Biffen, Bilen, Bostaden, Butiken och Börsen. Vi försöker tydliggöra i inläggen vilken av de fem det gäller. Det finns en sjätte kategori som mamman tycker är viktig, vi kallar den Budbäraren, som handlar om att påverka för större förändringar.

Hoppas ni följer oss varje dag under advent!

Goda grannar

Grunden till den cirkulära ekonomin ligger i grannskapet! Här finns också bästa grunden för förändring… Att bli vän med grannarna är tips 70 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv.

Familjen har flera goda grannfamiljer i närområdet. Det som gör dem till så goda grannar är att vi hjälps åt, både i verkligheten och på sociala medier. Vi har fått saker de har för mycket av eller inte längre behöver. Med våra närmsta grannar byter vi tjänster som hus- och djurpassning när vi reser bort. Nyligen fick vi låna en vit slips och en skjorta till en begravning av goda grannar med barn i samma ålder som våra – kläder som en familj förhoppningsvis inte behöver så ofta. De allra närmsta grannarna fick smörgåstårta som blev över från begravningen av oss, så vi slapp slänga mat.

Mamman i en av grannfamiljerna är initiativtagare till områdets köp- och säljgrupp på Facebook, där också årets loppis annonseras. Och här om dagen fick familjen en massa barnböcker via en före detta arbetskamrat till mamman som också bor i området.

I området finns flera olika företagare, sömmerska, fotograf och olika hantverkare. Många av oss i grannskapet – och samfälligheterna – försöker i möjligaste mån utnyttja de resurser detta innebär.

Grannskapet är en god grund för gemenskap och utbyte av tankar och åsikter, förutom tjänster och saker. Här är Facebook till hjälp för att få koll på närområdets resurser och stötta varandra. Vi grannfamiljer utbyter till exempel tankar om skolan och stöttar varandra runt barnen, då fler än vi har barn med NPF.

Höstlov

Familjen har ju turen att bo nära storstaden, så vi kan lätt åka på spännande utflykter hemifrån. Mamman har ledigt på höstlovet med barnen. Hon hittade på två utflykter som hon förberedde dem på att vi skulle göra. Det är nämligen bästa sättet för mamman att inte få barn i baklås – att de vet vad som ska hända! Mellan utflykterna har vi vilodagar hemma, för orkens skull. Det blir roligare så!

På måndagen åkte mamman och småbröderna till Skansen. Det var lite gnöl om att det var långt att åka till Skansen (och hem igen), men resan gick jättesmidigt. Promenaden förbi renoveringen av Slussen var en upplevelse i sig, med de stora lyftkranarna och jättegropen i marken. Tack SL för att det går att åka Djurgårdsfärja med SL-kort! Bröderna älskade båtresan 🙂

Skansen hade tema Fasor från förr som bjöd på koleraepidemi i stadskvarteren, kusliga spökhistorier i kyrkan och ett besök hos kloka gumman. Koleran var riktigt äcklig och kyrkstötens hustru var duktig på att skapa stämning i den svaga stearinbelysningen. (Vet ni vem kyrkstöten var? Det var han som väckte dem som somnade i kyrkan om söndagarna – med en stöt i golvet eller en knuff på armen!) Den kloka gumman tog sig an lillebrors onda ben och högg smärtan med kniv ner i bänken. Det var viktigt att inte tacka efteråt. Vi hoppas boten håller i sig! Sammantaget var det en spännande resa bakåt i tiden till för ungefär 200-150 år sedan.

Bäst var ändå djuren! Vi lyckades se både varg, björn, lo, gråsäl, hackspett, ekorre, påfåglar, småfåglar och älg. Och förstås en massa fler djur på Lill-Skansen och Skansen-akvariet. Dessutom har Baltic Sea Science Center öppnat på Skansen – akvarier värda mer än de 20 minuter vi gav besöket. Där visas det marina livet i vårt eget hav, vilket är riktigt spännande!

Björn, varg och fin ponny på Skansen. Lillebror älskar att rida!

Skansen får minuspoäng för att vi fick äta vår lunch på engångsartiklar. Vi kunde naturligtvis ha tagit med matsäck – det måste förstås bli så nästa gång – men det är ju lättare att köpa på plats. Pumpasoppan var jättegod men papptallriken trist.

Mamman ägnade tisdagen åt att vinterfixa i trädgården. Det innebar bland annat att skörda det sista, att ta in alla övervintrande växter i förrådet och att ta bort de solcellsdrivna bevattnings- och ljusanordningarna. Mellanbror är bäst i familjen på att plocka blåbär. Ingen är så snabb och noggrann som han! Han fick därför i uppgift att plocka rent vår blåbärsbuske av sorten Emil, som har gett oerhört mycket bär i år. De sista bären räckte till en paj tillsammans med det sista Aroma-äpplet från trädgården.

Mamman tog också vara på de för sent sådda rödbetor som inte utvecklat mer än blast. Blasten är supergod att woka med vitlök, lite chilipulver från de egna chiliplantorna, en halv tesked sesamolja, peppar och salt.

På onsdagen åkte mamman och småbröderna till Sky View på Globen. En riktig toppen-upplevelse tyckte lillebror, som fotade mer än någonsin. Vi hade tur med vädret och det är verkligen häftigt att se Stockholm med söderort i 360°!

Mamman reflekterar över att småbröderna, trots att de är ganska stora (9-10 år), tycker att det mest är spännande och roligt att åka på små utflykter i stan. Kanske är det för att vi inte åker iväg så ofta som det blir något extra? Kanske är det också så att barn generellt har förmågan att njuta av det som sker här och nu utan att jämföra med en massa annat?

I morgon är det dags för Halloween och vi har laddat med våra pumpor, godis och smink. Varning för de odöda zombierna som kommer…

Vårt höstlov var ett exempel för vår familj på hur vi kan leva ganska bra utan bil och butiksbesök, med hjälp av kollektiv trafik och fina upplevelser.

Spirande förändringstankar

Så här i oktober tycker mamman att det är väldigt mysigt att krypa upp i soffhörnet med en bra bok, tända ljus och en sprakande kamin. Att det är en klimatsmart sysselsättning att läsa är förstås en bonus!

Oktobermys – fortfarande glädje från trädgården med extra värme från kaminen.

En sån tur att mamman via Facebook råkat hitta två riktigt mysiga böcker att läsa under mörka regniga höstkvällar! Den ena boken dök envist upp i mammans flöde till hon bestämde sig för att läsa den: David Erikssons Höjden av förändring. Den andra boken hittade mamman då favoritkrönikören i tidningen Hemträdgården, Mariana Mattsson är med i Klimatklubben liksom mamman. På så vis fick mamman veta att hon skrivit Det som spirar ur snö.

Boken Det som spirar ur snö av Mariana Mattsson

Mariana Mattssons bok Det som spirar ur snö var en väldigt mysig bok med ett trevligt persongalleri. Vi möter bland andra den unga trädgårdsingenjörs-studenten Mina, den odlingsintresserade nunnan Anna-Maria och den egensinniga trädgårdsdesignern Sara-Kajsa. Dessa tre sammanstrålar i en by i fjällvärlden ”där vägen börjar”. Det är en feelgoodbok som samtidigt adresserar frågorna om ett alternativt liv utanför konsumtionshets och ständig ekonomisk tillväxt. Mamman uppskattar också att det kommer in ett andligt perspektiv i form av ett oväntat kloster och en grupp trevliga nunnor i boken! Mariana Mattsson är en svensk trädgårdsprofil av rang, så det är inte särskilt förvånande att boken handlar väldigt mycket om växter. Kanske lite för mycket för genomsnittsläsaren, men mamman tyckte att det fick boken att blomstra lite extra. Det är roligt att perspektivet är odling på gränsen (i zon 8) och visar författarens kunskap om möjligheterna. Det lär finnas en fortsättning på boken, som mamman absolut vill läsa!

Boken Höjden av förändring av David Eriksson

Både pappan och mamman läste Höjden av förändring med stort nöje. Även den handlar om ett liv bortom storstaden och det förväntade. Vi följer en man som lämnar karriärhetsen, stänger ner all kontakt via telefon och internet och köper ett hus ute i ingenstans (eller långt ut på landet i alla fall). Han har inga särskilda ambitioner om självhushållning eller liknande, utan bara ett behov av att lämna stressen i storstan. Han kan lämna allt bakom sig då han lyckats bli ekonomiskt oberoende. Oberoende vill säga att om du väljer att köpa ett billigt hus utan lån i obygden och leva snålt, så kan du klara dig ganska bra, om du har lite sparade pengar. Boken är roligt och lättsamt skriven med ett driv som gör att den går snabbt att läsa, men ändå stannar kvar i läsaren.

Båda böckerna passar som höstläsning, då de manar till funderingar kring vad som är viktigt och ställer frågor kring hur vi väljer att leva livet. Mariana Mattssons bok är tydligt samhällskritisk och lyfter även lite försiktigt hur våra livsval påverkar klimatet. Framför allt visar båda böckerna på alternativ!

Ringblommor – trädgårdens guld

Ända sedan familjen bodde i lägenhet har mamman odlat ringblommor och tagit frö. Det var ett sätt att föra med något som småbröderna tyckte om ifrån den gamla bostaden till huset – en brygga för trygghet.

Ringblomsbädd i odlingslåda. — Dessa ringblommor fick växa ihop med ärter och bönor i lådan och kvävde alldeles den mangold mamman också försökte odla där.

Ringblomman, Calendula officinalis, är en lättodlad medicinalväxt som vuxit i Sverige sedan medeltiden berättar Hella Nathorst-Böös i boken Häxans trädgård-läkeväxter förr och nu. Ordet officinalis i det latinska namnet är en indikation på att det är en växt med läkande egenskaper. Studier har visat att den kan läka sår och har effekt mot virus och bakterier på huden. Att skaffa sig kunskaper om läkeväxter och hur dessa bäst bereds är också ett sätt att preppa och förbereda sig inför framtiden.

Färska, torkade och inlagda ringblommor — Ringblommor förbereds för olika användningsområden, som torkade och i ringblomsolja.

I sommar har mamman bakat goda småkakor med ringblomma och citronmeliss, Melissa officinalis – en annan växt med medicinska egenskaper. Även citronmelissen är antibakteriell enligt ”Häxans trädgård” och dessutom humörhöjande, avstressande och inlärningsbefrämjande. Kakorna måste ju alltså vara rena hälsokuren! Ringblommans kronblad smakar lite citrus, liksom citronmelissen.

Ringblommor och citronmeliss — Kakväxter.

Våra ringblommor har självsått sig år efter år – och mamman har samlat frön dessutom! Även citronmeliss är en lättodlad växt som sprider sig i trädgården.

Ringblommor är goda i maten och i sallader också med sin lilla citrussmak. Ringblommorna förtjänar alltså namnet trädgårdens guld för sina nyttiga egenskaper och den intensiva guldorangea färgen!

Bi-produkter

Mamman tycker som vi tidigare skrivit om att odla ätbara saker i trädgården. Helst skulle familjen vilja ha höns och bin också, men vi har insett att en trädgård på 150 m2 i tättbebyggt område har sina gränser 🙂

Föräldrarna har i stället etablerat kontakt med biodlare i kommunen, där vi handlar honung och bivax. Det är klimatsmart att stötta biodling, då bina är fantastiska nyttodjur. Dessutom är det klimatsmart att handla på gångavstånd hemifrån!

Mamman har testat att göra både en bit vaxduk av ett gammalt trasigt bomullslakan och egen salva med bivax och citronolja. Det var lättare än mamman trodde – men ganska slabbigt… Vax sätter sig överallt och är knepigt att få bort. Helst vill vi ju inte att det fastnar i avloppsrören!

Den lilla vaxduken är 30×30 cm och ganska styv, för det är mycket vax i den. Mamman använder den till att täcka över mat i kylen med, i stället för plastfolie. Vax har nämligen antibakteriella egenskaper och luktar gudomligt av honung. Duken tillverkade mamman efter sökningar på nätet genom att klippa till lakanet och fålla kanterna. Duken lades på ett smörgåspapper och fick rivet vax ovanpå. Ovanpå vaxet la mamman ytterligare ett smörgåspapper och strök med det som skydd in vaxet i duken, med ett medelvarm strykjärn. Försiktigt, du vill inte ha vax på strykjärnet eller på underlaget!

Salva är ännu enklare. Smält vaxet och rör ner valfri vegetabilisk olja. Beräkna mellan 10-20% vax och 80-90% olja. Tillsätt gärna en droppe e-vitamin för hållbarhet. Mer vax ger fastare salva. Häll salvan i väl rengjord burk och låt den svalna och stelna. Bivaxsalva har antibakteriella och vårdande egenskaper – superbra att smörja torra och trasiga fötter med!

Mamman håller på och förbereder egen ringblomsolja som förhöjer de läkande egenskaperna ytterligare!

Varför händer inte mer fortare?

Mamman läste i somras boken What we think about when we try not to think about Global Warming av Per Espen Stoknes. Den är klart läsvärd och stimulerar till tankar, även om den var lite tuff att ta sig igenom för mamman som sällan läser på engelska.

Bokomslag Per Espen Stoknes What we think about...

Stoknes börjar med att beskriva varför människor inte tar till sig informationen om klimatförändringarna, trots alla larmrapporter. Vi hamnar i förnekelse, som ju är ett känt begrepp inom psykologin. Förnekelse syftar till att upprätthålla vår självbild och skydda oss mot sådant som hotar. Det beror förenklat på fem saker:

Distans – de flesta av oss befinner oss fortfarande på avstånd från de stora förändringarna. Det är inget vi ser dagligdags, även om vi blir oroligare när sommaren är ovanligt varm, eller vi drabbas av hårda stormar.
Domedag – diskussionen om klimatförändringarna handlar mycket om vad vi kommer att förlora, uppoffringar som måste göras och höga kostnader. När budskapet dessutom saknar praktiska lösningar, känner vi oss hjälplösa och slutar lyssna. Ni känner till sagan om pojken och vargen…
Dissonans – när det jag gör inte stämmer överens med hur jag tänker om saker uppstår dissonans. Jag kan exempelvis tycka att det är viktigt att vara miljövän och bekvämt att åka bil, men till slut blir det uppenbart att dessa två inte går ihop. Det skaver och uppstår dissonans inom oss. Tvärt emot hur vi tror, så är det då mina principer som får ge sig och jag väljer att omförhandla hur jag ser på saker samtidigt som jag fortsätter köra bil… Här i bloggen går det att se hur mamman försöker göra detta när det gäller bland annat bilkörning och shopping…
Förnekelse – när vi förhandlar, undviker eller ignorerar fakta om klimatförändringarna slipper vi rädsla och skuld. Genom att driva med dem som larmar återupprättar vi oss själva. Förnekelse är självförsvar, inte brist på information eller dumhet.
Identitet – vi söker efter sådant som bekräftar vilka vi är. Vi tar lättare till oss fakta från människor vi kan relatera till och skjuter ifrån oss den om budbäraren står långt ifrån oss själva. Om ny information förutsätter att vi ändrar vår livsåskådning är det mer troligt att vi inte tar den till oss. Den blir för annorlunda.

TIPS! Lyssna vidare på Per Espen Stoknes själv. Här är en länk till Vetenskapsradions program Klotet, där Stoknes på ett lättbegripligt sätt sammanfattar bokens huvudbudskap, i synnerhet problemdelen – varför folk inte lyssnar!

Stoknes beskriver tack och lov också olika sätt att ta oss förbi dessa hinder och nå fram med informationen, utifrån ovanstående.

Gör klimatfrågan nära, aktuell och personlig. Använd gärna dig själv som positivt exempel, berätta om saker du har upplevt och hur du påverkats. Du kan lättast påverka i ditt eget sociala sammanhang – till exempel genom en blogg om din familjs klimatresa 😉
Skapa stöttande ramar runt beskrivningarna. Försök beskriva vad vi vinner på att ställa om, omformulera kostnader som försäkringar inför framtiden och fokusera på goda berättelser med möjliga lösningar. Måla upp bilder som skapar positiva känslor.
Gör det lätt att göra rätt. Det finns en hel vetenskap kring begreppet nudging numera, som går ut på att göra positiva val enklast för oss. Det kan handla om så enkla saker som att e-faktura är förval och du får anstränga dig för att få den på papper.
Undvik att trigga skuld och rädsla. Den här är svår, för media älskar ju att koppla ordet ”skam” till allting. Det ska vara flygskam och bondeskam och allt möjligt dumt. Dessutom lever ju massmedia på larmrapporter av olika slag. Det är svårt att nå ut med andra, mer sansade eller positiva budskap. Larmen behövs dessutom samtidigt, för att vi ska se allvaret…
Minska polariseringen i frågan. Tyvärr har klimatfrågan blivit en vänsterfråga för många. Det gör att högerorienterade automatiskt blir skeptiska, vilket gör att vi förlorar viktiga supporters för mänskligheten! Polariseringen sker dessutom i mindre frågor inom rörelsen, i stället för att vi säger ”samtidigt som” och ”tillsammans med”. Det är ju så enkelt och samtidigt så svårt att vi kommer att behöva en mångfald av olika lösningar, det finns inte ett svar eller ett rätt val.

I sista delen av boken lyfter Stoknes fram behovet av känslomässig anknytning till klimatfrågan. Han framhåller att vi måste tillåta oss att sörja och att återknyta till naturen. Stoknes påtalar risken med den kristna inställningen att människan är skapelsens herrar. Han tecknar fram en ny form av andlighet, i anknytning till urbefolkningars uråldriga tro på en besjälad natur. Han föreslår att vi föreställer oss luften som ett väsen och funderar kring hur vi skulle förhålla oss om vi valde att se atmosfären på det sättet. Det är spännande och både bildlikt och bokstavligen högtflygande tankar. Mamman blev varse deras kraft i en diskussion på Fridays For Future med en kvinna uppvuxen i religiösa sammanhang, som påtalade att många troende människor tenderar att ge upp inför klimatkatastrofer. Hon sökte ett nytt sätt att knyta an.

Lappa och laga jeansen

Mamman har två par jeans som sitter bra och som hon trivs med. Tyvärr fick det ena ett slitagehål i grenen under sommaren. Och plötsligt en dag gick dragkedjan på det andra paret sönder 🙁 Mamman mindes då att hon hört talas om en sömmerska i området där familjen bor och efterlyste henne på Facebook. Att laga jeansen är tips 35 i årsboken.

Lagade jeans - ny dragkedja och lapp — Ny dragkedja och lapp i rumpan på mammans jeans!

Mamman fick snabbt kontakt med sömmerskan, som tog emot de trasiga byxorna. Redan samma kväll fick mamman tillbaka sina byxor, med ny dragkedja och redigt lagade i grenen (även förebyggande då de var på väg att gå sönder mer). Hela kalaset gick på 400 kr (vitt, med kvitto). Riktig vardagslyx! Sömmerskan förklarade särskilt att sömmarna över lappen var i samma riktning som stretchen i tyget. Fördelen med att gå till ett proffs!

Vi har inte använt sömmerskans tjänster tidigare, men det kommer absolut att bli en ny vana. Det gäller bara att tänka tanken att ”detta kanske går att laga” så att vi söker upp en reparatör i stället för att slänga och köpa nytt. Det är många vinster med att lappa och laga. Mamman sparar här in kostnaden för två par nya jeans. Dessutom får hon behålla byxor som hon trivs med. Och så klart glädjer sig mamman åt att ha sparat lite på jordens resurser. Cirkulär ekonomi och kretsloppstänk i praktiken.

Med tanke på hur otroligt mycket resurser ett par jeans kostar, bland annat drygt 10.000 liter vatten och en yta av 10 m2 odlingsmark, så tycker mamman att det känns otroligt bra att kunna förlänga livet på dessa byxor så långt det går. Sömmerskan kommenterade att stretchjeanstyg har sämre hållbarhet än vanliga jeans, vilket ju är värt att tänka på om det blir aktuellt att köpa fler. Naturskyddsföreningen har en guide till en mer hållbar jeansanvändning. De skriver också i sin artikel om klädernas miljö- och klimatpåverkan att vi köper 13 kg kläder och textil per år – och slänger 8 kg! Det går åt stora mängder vatten, kemikalier och energi för att tillverka kläder, så det gäller att vårda och använda dem länge. Hushålla precis som mormor gjorde!

Här är en lite längre, men sevärd film med Stacy Dooley som på ett väldigt tydligt sätt visar våra kläders påverkan på vår livsmiljö. Till exempel visas hur en stor del av Aralsjön har torrlagts av bomullsodlingar i området (bild från filmen):

TIPS! Kolla om du har en sömmerska eller butik i närheten som kan hjälpa dig att lappa och laga – om du inte själv kan förstås! Ofta kan skomakaren göra mer än vi tror 🙂 Det finns även små verkstäder som till exempel lagar hushållsapparater och annat, så kolla alltid om det går att laga innan du byter ut!

Stor klimatdemonstration 27/9

Mamman och pappan deltog i klimatdemonstrationerna den 27 september. Det kändes jätteviktigt att lyssna på Greta Thunberg och Fridays For Future som uppmanade alla vuxna att strejka med dem den här dagen. Pappan tog därför ledigt från sitt jobb och mamman planerade så hon kunde sluta tidigare. Att demonstrera är också Naturskyddsföreningens årsboks tips 95.

Vårt budskap: Lyssna på forskarna. Vår jord = Vårt ansvar!

Demonstrationerna blev jättestora över hela världen den här dagen – sannolikt skriver vi historia nu. Totalt tros upp emot två miljoner människor ha deltagit under fredagen, från Bangladesh till Chile, från Nya Zeeland till Kanada och förstås i Sverige. I Stockholm, där föräldrarna deltog, uppger arrangörerna att 60.000 deltog, polisens siffror säger försiktigare 30.000 deltagare. Det betyder att det var en enorm uppslutning!

Känslan på gatan var fantastisk! Så många människor samlade för klimatet. Vi träffade ett par kamrater på plats och även fastern var där med ett barnbarn. Vi träffade också några genom den facebookgrupp för sin yrkesgrupp som mamman skapat. Det finns en styrka i att gå samman.

Även hunden Rufus deltog för att stötta världens isbjörnar, som inte kan demonstrera.

Vi väljer att gå ut på gatorna och demonstrera för att det är viktigt att visa makthavarna att vi är många som står bakom klimatrörelsen och faktiskt vill förändring – även obekväm sådan. Det måste bli ett stopp för förbränningen av fossilt bränsle snarast. Ju fortare vi börjar ställa om på allvar, desto större chans har vi att göra det utan stora konflikter.

TIPS! Fortsätt stötta din lokala Fridays For Future manifestation. Och finns den inte, så skapa en!