Kategori: Ett hållbart liv

Ett hållbart liv handlar om framtiden men också om sådant vi redan idag kan göra för att nå dit. Vi behöver ha en vision om vart vi strävar när vi står inför stora utmaningar som klimatstörningarna och orättvisorna i vårt samhälle. Vi behöver också förstå de utmaningar vi kommer att stå inför i framtiden och rusta oss för att möta dem.

Vi behöver bli bättre på att ta tillvara jordens resurser. En resurs är en tillgång av något slag. Det kan vara frisk luft, tid eller liv. Det kan också vara pengar, saker eller material av olika slag. Vi bör aldrig använda mer än vi behöver!

Vi behöver tänka mer på tillvarons kretslopp – för exempelvis mat, prylar och livet själv. Ett kretslopp går runt snarare än från en punkt till en annan. Ingenting försvinner egentligen från jorden, utan det dyker bara upp igen i en annan form.

Gotlandssemester – utan bil

Hela familjen tog buss och pendel till Gotlandsfärjan i Nynäshamn för en veckas sol, bad och sevärdheter. Att resa till Gotland är nästan som att resa utomlands! Så otroligt vackert ljus – det påminde mamman om Galápagos där mamman var för länge sedan.

Vi hyrde en stuga av Gotlandstugor (med bara ett s när du söker på nätet!) i Tofta en vecka. Dit går utmärkt att ta sig med en halvtimmes bussresa från busstorget i Visby. Det är en trevlig familjeägd liten stugby om sex stugor, med vänliga värdfolket Anne och Lennart, som engagerar sig på en alldeles lagom nivå. De hade solceller på stugan, välorganiserad sopsortering och erbjuder möjlighet att hyra både lakan och handdukar – vilket är praktiskt när vid resa utan bil. Vi rekommenderar dem varmt!

Stuga 3 som familjen hyrde och vårt värdpar.

Omgivningarna runt stugan bjöd på mer än vi trodde vid första åsynen. Den härliga stranden vid Tofta bad, förstås. Vid stora campingen fanns också en liten mataffär för det viktigaste. Vi hittade också Minimalen, ett litet rart krukmakeri strax söder om oss längs vägen och besökte Toftalagrets välorganiserade antikvitets- och fyndmarknad (finns på Facebook och Instagram). En höjdpunkt var Krokstäde tröskvandring; galleri, café, loppmarknad och gårdshandel i ett. Där mötte vi den mycket trevlig ägaren, en äldre herre vid namn Dag Björkqvist. Han visade oss ett fascinerande gammalt tröskverk och rummet där oxarna förr gått sin tröskvandring är nu ett åttkantigt café.

Vi gjorde förstås även utflykter. Småbröderna hade aldrig varit på Gotland tidigare, så de måste ju se Visby med rosor och ruiner, raukar och Lummelundagrottan! Vi tog lokalbussar på alla utflykter – sammanlagt för vår Gotlandsvecka betalade vi 1 250 kr för fem personers resor.

En dag besökte vi Visby, med det intressanta Gotlands Museum. Mellanbror konstaterade att det var givande med det fördjupade fokuset på en specifik plats och dess historia. Vi åt gott på Brödernas strax bredvid och vandrade sedan längs ringmuren och in i de fantasieggande kyrkoruinerna, innan det var dags för bussen hem.

En heldag spenderade vi med att åka tvärs över ön till Ljugarn och Folhammars raukfält. Resan enkel väg tog cirka en och en halv timma med buss, inklusive ett bussbyte. På ditvägen åkte vi söderut via Hemse och hem åkte vi över Roma, så vi fick se en del av södra Gotland. Tyvärr missade vi de små museerna vid Ljugarns hamn, vi var där innan de öppnade och efter stängning… Däremot hittade vi in i ett annat litet museum över fiskeläget Vitvär och vi fick oss ett uppfriskande dopp på stranden. I Ljugarn åt vi på Bruna dörren, ett avslappnat ställe med inredning som också gav mamman sydamerikanska vibbar. Maten var god och vi skulle gärna återvända dit.

Vi hann också med att leta fossiler
vid Ljugarns hamn.

Vi valde Ljugarn för att Folhammar verkade vara det mest bussnära raukfältet och det var en fullträff – både för att Ljugarn bjöd på en hel del annat och för att raukarna verkligen var fina! På en plats påminde naturen om klipporna av lava på Kanarieöarna. Det tog oss ungefär en halvtimme från Ljugarn till raukarna.

En halvdag spenderade vi i och vid Lummelundagrottorna. Vi gick två vandringar en i ljus först och sen mörkerturen. Detta för att NPF-säkra då vi trodde (och hade rätt i!) att mörkerturen var bäst, men gissade (och hade nog rätt i) att det skulle vara en roligare, mer avslappnad upplevelse om alla hade sett grottorna först. Vid grottorna åt vi goda matvåfflor på caféet. Det var ett streck i planeringen att inget av matställena serverade mat just den tiden vi var där på eftermiddagen. Vi passade även på att besöka det lilla vattenhjulsmuseet som faktiskt var värt den lilla entréavgiften för dem som är intresserade av svensk brukshistoria.

Inifrån grottan – Ymers hörntand. Vattenhjulet och ett par av de kvarnhjul det drev.

Gotland är som många förstås redan vet, väl värt ett besök. Vi upplevde att det fungerade jättebra utan bil, även om det som alltid kräver lite mer planering. Mamman hade laddat ner Gotlands kollektivtrafiks app i mobilen, för aktuella tidtabeller. Det gick utmärkt att betala resan för hela familjen med ett betalkort vid påstigningen på bussen.

Liten matträdgård – med bär

Det finns ett begrepp som heter Skogsträdgård eller matträdgård som mamman är intresserad av. Vår trädgård är väldigt liten, men mamman tränger i så mycket det bara går av ätbara saker. Nu i juli går där att hitta mycket gott att stoppa i munnen: smultron (några röda, mest vita i år), hallon, vinbär och jordgubbar.

För något år sedan eller två planterade mamman en buske i trädgården, som är den nya favoriten. Det är en bärhäggmispel Amelanchier alnifolia Honeywood. I år gladde den familjen med vackra vita blommor i slutet av maj och nu har den börjat bjuda på riktigt goda bär – de smakar fruktigt och lite ”grönsakigt” på samma gång, åt blåbärshållet. På hösten får den vacker höstskrud. Just nu är busken knappa metern hög men den ska kunna bli upp till fem meter!

Att odla så mycket som möjligt – och då inte bara bär förstås – är en del i att klimatpreppa. Dels är det en poäng att lära sig odla sin egen mat, men även andra träd och buskar är värdefulla. Naturen är bäst på att binda koldioxid – växter andas ju in det som vi andas syre – och mycket växtlighet sänker temperaturen. Tänk på hur svalt det är i en djup skog även en varm sommardag. Växtytor suger också bättre upp överflödigt regnvatten vid plötsliga skyfall. Mamman tycker att vi har alldeles för mycket hårdgjorda ytor i världen! Vill du veta mer om skogsträdgårdar finns det både en Facebook-grupp, en stor bok av Philipp Weiss och Anneli Sjöberg och en spännande blogg att utforska!

Politiska tankar

Mamman funderar mycket på hur framtiden ska bli, med all oro inför den som självklart finns. Politik är en väg för att skapa gemensamma framtidsvisioner och idéer om hur vi ska nå dit. Mamman har nyss läst Birger Schlaugs bok Vad ska vi ha samhället till och funnit den tänkvärd. Han citerar i varje kapitel författaren Elin Wägner som tydligen var väldigt framsynt när det gällde både jämställdhet och hushållning med naturresurser.

Birger Schlaug presenterar genomtänkt kritik mot att marknadsekonomin tillåts att styra alla livets områden och att globaliseringen gått så långt att det finns mycket vi inte kan besluta om demokratiskt. Tilltron till evig tillväxt får sig självklart en känga av en grön politisk tänkare, det är en omöjlig ekvation. I naturliga sammanhang är ständig tillväxt lika med en cancer, tänker mamman.

Birger Schlaug ifrågasätter på ett intressant sätt arbetslinjen och den rådande heltidsnormen. Mamman arbetar sedan länge inte egentlig heltid, utan styr sina arbetstider själv i egna företaget. Pappan har gått ner i arbetstid och arbetar för tillfället 60% då studierna är på halvtid. Och visst mår vi bättre av det! Schlaug visar hur arbetslinjen ställer till det för livet på många sätt, exempelvis försvårar den att vara hemma med våra barn. Arbetslinjen hänger ihop med kravet på ständig tillväxt – det är idag produktionsarbete som ger tillväxt. Men vad händer när allt mer produktion automatiseras? Heltidsarbete är en norm som behöver förändras för att vi ska kunna ställa om samhället. Ett alternativ är någon form av medborgarlön.

En sista stor fråga som Birger Schlaug adresserar i boken är militarismen och det faktum att krigsindustrin står för stora utsläpp, miljöförstöring och stora risker för ofred i våra liv. Det är egentligen självklart att fredsrörelsen är en del av klimatkampen och tvärt om!

Renovering av soffan

Mamman har länge drömt om att fixa till soffan i vardagsrummet, vilket jag skrev om redan i detta inlägg om att vårda, laga och fixa till. I mars i år 2022 fyller den 20 år!

Mamman var väldigt förtjust i det tyg som satt på soffan som skydd för armstöden – vi har katter därav att det blivit så trasigt. För att bevara tyget så använde mamman det till att uppdatera andra saker i hemmet. Pappan tog för ett par år sedan, hem ett par landstingsstolar som skulle slängas, från sin arbetsplats. Dessa fick nu äntligen ett nytt utseende med hjälp av sofftyget. Även en kudde på sängen fick ett nytt överdrag av mammans älskade tyg.

Mamman vill passa på och peppa dem som läser detta med att det faktiskt inte alls är så svårt som det kan verka att klä om möbler. Det är en ganska intuitiv syssla som ger fint resultat!

Soffan fick i sin tur en ordentlig förvandling med ett enligt tygaffären mer slitstarkt typ på armstöden och enhetligare soffkuddar. Nu håller den säkert i 20 år till!

Sommaren 2021 – utflykterna

Under sommaren 2021 hemestrade vi och var mestadels hemma i vårt hus. Det gör sig väldigt bra på sommaren tack vare egna trädgården och närheten till både skog och bad. Det är lätt att gå ut och vara i sommaren!

I somras gjorde vi en större klimatsmart investering, nämligen en elcykel med tillhörande stadig cykelvagn. Cykeln är en Ortler och vagnen en Roland, båda från Tyskland. Tanken med investeringen var framför allt att ersätta korta resor hemifrån till centrum med cykeln, bland annat för veckohandlingen. Tack vare pappans ihärdighet fungerade denna nya vana jättebra ända till det blev snö och is på vägarna! För oss passar cykel och lös kärra bättre än en lådcykel, eftersom det är mer flexibelt. Cykeln ersätter lätt bilen alla gånger när mamman besöker mormor till exempel – det går lika fort och är mycket enklare dörr till dörr!

Cykel med kärra täckt av presenning med karta på.

Cykeln med kärra använde vi också för att göra en härlig utflykt i skogarna nära vår bostad. Vi fick plats med tält och annan utrustning i vagnen och drog iväg på äventyr! Det är roligt att laga mat utomhus och sedan sitta i skymningen och se fladdermöss flyga fram och tillbaka över huvudet.

Fören av en kanot med en röd paddel på väg i en kanal.

Vi har också paddlat kanot i sommar. Kanotuthyraren finns på cykelavstånd och vi har många fina vattenvägar att utforska. Det är något magiskt med att ljudlöst glida fram över vattnet och smyga in i en liten vik för att pausa och fylla på energi. Det är också spännande att se välkända miljöer, stigar vi brukar vandra, från vattnet. Dessutom skadar det inte att det är så lätt att hoppa i vattnet efter ansträngningen att paddla över mer öppet vatten! Särskilt pappan är glad i att ta sig ett dopp när vi är ute.

En annan oväntat lyckad utflykt var en tur till pappans syster som bor fem mil norr om oss ute på en ö. Vi har alltid tagit bilen dit, vilket tar ett par timmar. Mellansonen tycker att det är oerhört påfrestande med bilresor på grund av åksjuka och mamman vill alltid koldioxidbanta. Därför provade vi att åka turbåt istället. Pappan var skeptisk, då det innebar en längre tids resa och flera byten för att komma till båten – men oj så trevligt det blev! Själva resan blev en utflykt i sig och bröderna kunde hänga i soffor och kolla mobilen medan båten sakta stävade norrut. Mamman njöt i fulla drag av att färdas på vatten och pappan gladdes åt caféutbudet (trots att vi hade matsäck med oss!).

Alla dessa nya sätt att ta oss fram på börjar så sakteliga innebära ett nytt sätt att planera utflykter på. Båtresan kommer vi definitivt att göra om, cykel- och kanot också. Och mamman märker att det blivit en vana att kolla hur vi tar oss fram med kommunala färdmedel hellre än bilen!

Hur gick maj?

Vi börjar med bostaden. Under maj har vi köpt 816 kWh, sålt 461 kWh solel och själva använt ytterligare 523 kWh solel. Det innebär en total elförbrukning på 1.339 kWh under maj och motsvarar ungefär 174 kg koldioxidutsläpp (29 kg/person). Förra året hamnade vi på 1.329 kWh under maj, så det är ju relativt stadigt. Vi har förbrukat 19 m3 vatten under maj eller motsvarande 107 liter per person och dag. Mer långa duschar från tonåringarnas sida, är den snabba analysen.

Vi har kört sammanlagt 632 km med bilen under maj, motsvarande 73 kg CO2. Det är en halvering av snittet för de tre föregående årens majmånader (1.248 km). Pappan åker numera buss till jobbet igen, eftersom han är vaccinerad. Mamman jobbar mest hemifrån fortfarande. Den största förändringen gällande bil är att familjen håller på och byter till en mindre bilmodell. Den kommer vara bensindriven, då den är tänkt som övningskörningsbil för storebror och därför behöver manuell växel. Förhoppningen är dock att den inte kommer dra mer bensin än vår nuvarande (runt halvlitern milen). Vi har börjat komma igång med cyklandet och mamman nämnde cykelvagn för pappan här om dagen. Det är ju en rätt stor omställning, så vi får se när det blir av…

I maj har familjen firat två födelsedagar och varit mycket utomhus i närområdet. Våren är en härlig årstid och det finns alltid mycket att upptäcka! Runt vårt äppelträd har det varit en väldig aktivitet från bin och humlor under soliga dagar – hopppas det ger många äpplen i år!

Biffen och butiken är svåra att räkna på den här månaden, då pappan gjort flest inköp. Totalt sett har vi lagt i princip samma summa som i april, så mamman räknar för enkelhetens om utsläppen utifrån pengarna vilket för maj blir cirka 488 kg koldioxid totalt.

Börsen är som sagt lite uppdaterad sen i april och mamman har kontakt med en ny storbank för våra bankaffärer, som ligger bättre till vad gäller utsläpp och flera andra viktiga parametrar. Bankmöte är bokat. Dock tar det ett år innan vi kan flytta våra bostadslån, som känns som ytterligare en stor faktor för utsläpp (ger banken pengar som de kan investera i saker familjen inte väljer…). Mamman är också med i några Facebook-grupper kring att downshifta, det vill säga hushålla bättre, leva på mindre och få ett mer hållbart liv. Det inspirerar till ett annat tänk kring pengar och tid. Nu när sommarledigheten står för dörren planerar mamman att ägna tid åt att läsa mer om samhälle och klimatfrågor.

Ovanstående koldioxidutsläpp blir ”bara” 735 kg. Mamman vet dock att det inte är hela bilden, då tonåringarna handlar en väldigt massa saker och mat själva och vi inte heller har hela bilden gällande vår egen konsumtion. Svalna vill inte samarbeta med mamman idag, så vi får se om det blir en uppdatering med deras siffror senare.

Förra årets guld

Pumpa med en bit bortskuren. — Vår största pumpa 2020.

Ända till mars i år hade vi kvar en av de tre halloweenpumpor vi odlade i trädgården. Vi skördade pumporna i oktober. Den 21 mars bestämde sig mamman för att det var dags att ta tillvara den sista (och största) av pumporna. Den gav nästan 2 kg pumpakött!

Mamman gjorde pumpabiffar, rostade pumpafrön, kokade pumpasoppa och bakade pumpapaj. Bäst betyg fick de rostade pumpafröna och pajen. När det gäller maträtterna måste mamman hitta bättre smaksättare att kombinera med pumpans söta smak. Soppan smakade nästan bara citron, vilket var lite gott men lite märkligt för en matsoppa. Biffarna blev lite smaklösa. Recepten googlade mamman fram.

Soppa, rostade frön, biffar och efterrättspaj.

I pajfyllningen med pumpan står det i de flesta recept att det ska vara ägg. Förra året använde mamman det, men det smakade väldigt mycket ägg, så i år använde mamman lite majsmjöl i stället. Julkryddor som kanel, ingefära och nejlika är gott ihop med pumpans sötma.

Att rosta pumpafrön är enkelt. Gör dem först så rena som möjligt från pumpaköttet. Lägg dem sedan i en het stekpanna med lite matolja och salt. Passa så de inte bränns! Det går på några minuter och är ett uppskattat snack/tillbehör i vår familj.

Här kommer årets pumpaplantor, mamman har fem stycken på gång. Hittills har varje planta producerat en stor pumpa och massor av blommor (som också går att äta)! Pumpor ger mycket mat, som går att spara i månader, så de känns smarta att odla också som klimat-prepp. Lätt att ta frön från ett år till nästa och lätta att odla (men de kräver utrymme när de växer!).

Jevons paradox

Rubriken syftar på ett intressant fenomen som har stor betydelse för klimatfrågan. Jevons paradox tillskrivs enligt Wikipedia ekonomen William Stanley Jevons, som redan 1865 upptäckte att teknologiska förbättringar som ökade effektiviteten vid användningen av kol samtidigt ledde till en ökad användning av kol. Hans slutsats var att energisnålare teknik inte automatiskt ledde till minskad förbrukning.

Effektivitet möjliggör tillväxt, ny teknologi gör att vi kan producera mer från en given resurs. Det här är hemligheten bakom industriell kapitalism och tillväxt. Paradoxen är att vi föreställer oss att ju effektivare vi blir desto mindre av resursen kommer vi att förbruka, vilket stämmer i liten skala, som privatpersoner. Det motsatta sker dock på samhällsnivå. (Recilience.org)

Jevons paradox syns även när det gäller exempelvis utbyggnad av vägar för att förbättra framkomligheten. Ju bredare vägar, desto mer trafik. För klimatets skull bör alla motorvägsprojekt som syftar till att ”öka framkomligheten” därför läggas ner.

Jevons paradox är skälet till att inte känna någon överdriven optimism när det gäller att klimatet ska räddas av teknologisk utveckling. Som det ser ut nu behöver vi hitta sätt att ta bort koldioxid från atmosfären och behöver därför uppfinna bra teknik för att göra det. Problemet är bara att vi samtidigt måste se till att förbjuda nya utsläpp.

Vi måste förhålla oss till att ALLA resurser på jorden är ändliga. Det innebär som mamman ser det att vi måste hitta hållbara sätt att leva inom planetens gränser. I vår del av världen innebär det att omvärdera vår syn på livets goda, på levnadsstandard och livskvalitet. Vi måste begränsa oss för vår överlevnads skull.

Att vandra

Mamman läste nyligen boken Under vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson. Det är inte alls en bok som handlar om klimatet, utan om att vandra Camino de Santiago och hitta sig själv.

I boken beskrivs hur Emma genom att ge sig iväg på vandring får nya perspektiv på sitt liv. Hon har varit inne i karriärssnurren och letat efter kärleken, men tappat energin. Under vandringen möter hon flera personer som ger olika typer av erfarenheter och kloka ord till henne. Emma kämpar också med att läsa Eckhart Tolles Lev livet fullt ut – Din väg till andligt uppvaknande under sin vandring. Hon kommer inte särskilt långt i boken och kämpar med att begripa vad han vill säga. Mamman tycker att den är väldigt svårläst, så hon förstår Emma! Poängen tycks dock vara medveten närvaro, fokus på varande. Författarinnan Camilla Davidsson skriver att hon själv också vandrade Camino de Santiago samma år som Emma, 2006.

Bild av pocketböcker av Davidsson och Coelho. — Två böcker om samma vandring med 20 års mellanrum..

Mamman har även läst Paolo Coelhos Pilgrimsresan om samma vandring, som han gjorde redan 1986. Det är hans första bok, skriven som ett resultat av vandringen. Det blev början på Coelhos andligt utforskande författarskap. Det verkar som att vandringen på Camino de Santiago kan vara en livsomvälvande erfarenhet.

Mamman ville skriva om dessa böcker, eftersom de dels berättar om en inbromsning av tempot i livet och dels drömmer familjen om att ge sig ut och vandra. Att vandra är ett klimatsmart sätt att semestra, som dessutom gynnar hälsan! Just nu i Coronatider är inte Caminon aktuell, utan snarare svenska vandringsleder.

Mamman hoppas ändå att det går utmärkt längre fram att ta sig till Camino de Santiago med tåg från Sverige och vandra för dem som är sugna! Och vem vet, det kanske kan bli ytterligare en bok om vandringen år 2026?

Städkvarten

Mamman sitter allt för mycket av sin lediga tid och scrollar på Facebook. En dag fick mamman faktiskt ett väldigt bra tips tack vare denna ovana. Det heter städkvart. Den har kanske inte en direkt koppling till klimatet, utan bara indirekt genom att ge mer tid över till engagemang!

Familjen äter middag eller kvällsmat tillsammans och direkt efter den börjar städkvarten. Vi har ett schema som vi följer på ett ungefär, för att hela huset ska bli städat på en vecka. Rutiner är bra vid NPF. En eller två tar hand om köket; ställer undan maten, fixar disken (det mesta i diskmaskinen på ekoprogram enligt årsbokens tips 54) , torkar bänkar och bord samt torkar av golvet med enbart trasa och vatten. De andra ägnar tid åt andra rum i huset – de större utrymmena dammas en dag och dammsugs nästa. Vi passar på att dammsuga datorernas hårddiskar, så flåsar de mindre och drar mindre el. Badrummen städas ordentligt en gång i veckan under ledning av en förälder. Vi använder bara miljömärkta rengöringsmedel (årsbokens tips 25). Uppgifterna är varierande och anpassas lite efter de yngre familjemedlemmarna, men tanken är att alla lär sig att göra allt. Det måste ju inte bli lika noga gjort varje gång!

För familjen har detta blivit ett stort lyft, då städningen alltid blev lidande tidigare. En kvart om dagen känns dock inte som någonting – och när vi är sex personer innebär det en och en halv timmes städning om dagen eller 7,5 timmar per vecka (vi tar ledigt på helgerna). Det är ungefär lika mycket tid som vi föräldrar brukade lägga på en städdag på helgen – och nu har vi den tiden fri till annat! Småbröderna påminner oss till och med om städkvarten – det är inte så dumt att känna att en hjälper till!