3. Odla egen mat

Mamman har en bok som heter God Jul!- från midvinterblot till Kalle Anka skriven av Lena Kättström Höök. Den beskriver svenska jultraditioner från förr. Där framgår att planeringen inför jul började redan på sommaren, när skörden togs till vara och grisen göddes. Hasselnötter var en sådan sak som plockades med tanke på julen. Nötter, äpplen och marsipan ingick på julgottebordet.

Att odla eget mat i trädgården är tips 304 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv och att skapa mer odlingsyta är tips 308. Generellt har mamman med hjälp av familjen i år varit noggrann med att tillvarata allt ätbart som växer i trädgården. Att odla det familjen äter och att samplantera är tips 309-310 i årsboken. Vi har skrivit om odlingarna i flera inlägg tidigare, bland andra Odla eget på liten yta, Ta tillvara skörden och Ringblommor – trädgårdens guld.

Familjen har en liten hassel i ett hörn av trädgården och i år har den givit några nötter som mamman samlat ihop och sparat – kanske blir det en liten julspecial? Det är tips 305 i årsboken att satsa på perenna ätbara växter/grönsaker.

Mamman har en småkakefavorit med hasselnötter och russin som passar till jul.

Den här nya vanan riktar sig främst mot området Biffen i Världnaturfondens kategorisering. Vi behöver minska mängden animaliebaserad mat i vår kost och många av oss behöver även äta mindre mängder mat.

Den obeboeliga planeten

Det är titeln på en skrämmande bok som mamman läste nyligen, Den obeboeliga planeten – Livet efter uppvärmningen av David Wallace-Wells. Boken beskriver med fruktansvärd tydlighet vilka förändringar i klimatet som redan är här och hur dessa kommer att drabba oss framöver. Boken är full av källhänvisningar och information. Den stannar inte vid år 2100 utan drar ut perspektiven.

David Wallace-Wells påpekar att vi har satt igång förändringar i klimatsystemet vars effekter kommer att pågå över oöverskådlig tid. Han påtalar också att effekterna av dem redan är här. Effekter av klimatförändringarna globalt är exempelvis:

hunger
konflikter
vattenbrist
skogsbränder
luftföroreningar
kraftigare oväder
betydligt högre havsnivå
fler drabbade av sjukdomar
fler värmerelaterade dödsfall
slutet på normaltillstånden – klimatsystemet kommer fortsätta att förändras och effekterna med det…

En viktig sak som David Wallace-Wells klargör redan i första kapitlet är att det inte är någon idé att prata om klimatförändringarnas vara eller icke vara då det lurar oss att tänka antingen eller, när vi snarare bör tänka pågående kontinuerliga förändringar. Varje tiondels grad extra i höjd medeltemperatur gör situationen sämre…

Ett exempel som författaren lyfter fram är att skillnaden mellan 1,5° och 2° högre medeltemperatur är det samma som att 150 miljoner fler människor dör i luftföroreningar (fler än dubbelt så många som alla döda i Andra världskriget). Redan idag dör 7 miljoner människor av luftföroreningar per år… Och det är detta vi kallar vårt bästa scenario.

Att det finns en gräns för hur mycket värme den mänskliga kroppen klarar utan att slås ut och dö är ju ganska självklart. Vi är beroende av att yttertemperaturen är lägre än vår kroppstemperatur för att kunna kyla oss. Sedan 1980-talet har antalet dödliga värmeböljor ökat 50 gånger om enligt David Wallace-Wells. I El Salvador drabbas en fjärdedel av dem som arbetar på sockerrörsplantagerna av njursvikt på grund av uttorkning, där människor förr kunde arbeta utan problem.

Torka och värme kommer leda till försämrade möjligheter att producera mat åt världens växande befolkning. Det kommer också leda till ökade och mer okontrollerbara skogs- och markbränder. Grundvattnet förorenas och misshushållas med, så att vi får stor brist på dricksvatten i utsatta områden. Hungriga, törstiga och varma människor hamnar lättare i konflikter. Det sätter igång spiraler som genererar flyktingströmmar.

Översvämningar är ett annat stort problem som uppvärmningen leder till. Havsnivåerna kan till 2100 stiga med 2 meter redan inom det optimistiska 2°-målet. Det innebär att stora markområden hamnar permanent under vatten, som större delen av Bangladesh. Dessutom kommer andra regioner att drabbas av återkommande översvämningar. Inom två decennier kan större delen av internets infrastruktur dränkas på grund av sin kustnära placering. Havet fortsätter att stiga även efter år 2100, till det så småningom når 6 meter – även om vi begränsar uppvärmningen till 2 grader… Dessutom dör livet i havet och havet blir sakta försurat av koldioxidutsläppen. Och det verkar som att Golfströmmen också saktar in, vilket leder till höjda vattenstånd vid amerikanska kusten och kallare väder i norra Europa.

När klimatet förändras ändras också förutsättningarna för diverse allvarliga sjukdomar, som malaria, Dengue-feber, Gula febern och zikavirus. När permafrosten tinar i norr, släpps inkapslade virus ut som kan orsaka sjukdomar vi inte sett i modern tid. Dessutom är det okänt hur de bakterier vi lever i symbios med inuti kroppen kommer reagera på ett förändrat klimat skriver David Wallace-Wells och ger exempel på sådant som redan drabbat djurvärlden. Det behövs inte så många fler skrämmande framtidsscenarier för att att mamman ska vilja skrika högt!

Vi har alla verktyg tillgängliga för att undvika den mest extrema utvecklingen menar David Wallace-Wells, men tyvärr saknas viljan att genomföra dem.

Spirande förändringstankar

Så här i oktober tycker mamman att det är väldigt mysigt att krypa upp i soffhörnet med en bra bok, tända ljus och en sprakande kamin. Att det är en klimatsmart sysselsättning att läsa är förstås en bonus!

Oktobermys – fortfarande glädje från trädgården med extra värme från kaminen.

En sån tur att mamman via Facebook råkat hitta två riktigt mysiga böcker att läsa under mörka regniga höstkvällar! Den ena boken dök envist upp i mammans flöde till hon bestämde sig för att läsa den: David Erikssons Höjden av förändring. Den andra boken hittade mamman då favoritkrönikören i tidningen Hemträdgården, Mariana Mattsson är med i Klimatklubben liksom mamman. På så vis fick mamman veta att hon skrivit Det som spirar ur snö.

Boken Det som spirar ur snö av Mariana Mattsson

Mariana Mattssons bok Det som spirar ur snö var en väldigt mysig bok med ett trevligt persongalleri. Vi möter bland andra den unga trädgårdsingenjörs-studenten Mina, den odlingsintresserade nunnan Anna-Maria och den egensinniga trädgårdsdesignern Sara-Kajsa. Dessa tre sammanstrålar i en by i fjällvärlden ”där vägen börjar”. Det är en feelgoodbok som samtidigt adresserar frågorna om ett alternativt liv utanför konsumtionshets och ständig ekonomisk tillväxt. Mamman uppskattar också att det kommer in ett andligt perspektiv i form av ett oväntat kloster och en grupp trevliga nunnor i boken! Mariana Mattsson är en svensk trädgårdsprofil av rang, så det är inte särskilt förvånande att boken handlar väldigt mycket om växter. Kanske lite för mycket för genomsnittsläsaren, men mamman tyckte att det fick boken att blomstra lite extra. Det är roligt att perspektivet är odling på gränsen (i zon 8) och visar författarens kunskap om möjligheterna. Det lär finnas en fortsättning på boken, som mamman absolut vill läsa!

Boken Höjden av förändring av David Eriksson

Både pappan och mamman läste Höjden av förändring med stort nöje. Även den handlar om ett liv bortom storstaden och det förväntade. Vi följer en man som lämnar karriärhetsen, stänger ner all kontakt via telefon och internet och köper ett hus ute i ingenstans (eller långt ut på landet i alla fall). Han har inga särskilda ambitioner om självhushållning eller liknande, utan bara ett behov av att lämna stressen i storstan. Han kan lämna allt bakom sig då han lyckats bli ekonomiskt oberoende. Oberoende vill säga att om du väljer att köpa ett billigt hus utan lån i obygden och leva snålt, så kan du klara dig ganska bra, om du har lite sparade pengar. Boken är roligt och lättsamt skriven med ett driv som gör att den går snabbt att läsa, men ändå stannar kvar i läsaren.

Båda böckerna passar som höstläsning, då de manar till funderingar kring vad som är viktigt och ställer frågor kring hur vi väljer att leva livet. Mariana Mattssons bok är tydligt samhällskritisk och lyfter även lite försiktigt hur våra livsval påverkar klimatet. Framför allt visar båda böckerna på alternativ!

Ta tillvara skörden

Det vore ett förfärligt resursslöseri om vi odlade en massa saker i trädgården och sedan inte tog tillvara på dem! Från juni till september har familjen kunnat hämta en hel del av maten i trädgården, vilket vi bland annat nämnt i våra månadsvisa rapporter. Vad har vi då gjort med allt som växer?

Squash, chili, soppa och bröd — Squashen mognar tidigt och ger riklig skörd.

Squash är en fantastiskt rikgivande växt om den får tillräckligt med näring. Det är inte alltid lätt att komma på vad en ska göra med all squash, men mamman hittade i sommar tre recept – där även den starka chilin vi odlat hade en plats! Enklast är att skära upp gul lök, tärna squash, skära upp en liten chili och fräsa tillsammans i stekpannan. Häll på 2 dl matgrädde eller motsvarande och en msk buljongpulver. Salta efter smak och servera till valfri mat! Mamman provade också att göra grönsakssoppa med squash och chili i samt att baka Sara Bäckmos supergoda squashbröd. Rekommenderas!

Till midsommar kunde vi äta vår egen potatis med dill och gräslök. Vi hade också egen sallad och strax efter mognade de första bondbönorna. De var jättegoda snabbförvällda i hett vatten i två minuter och sen saltade! I slutet av juli hittade vi både de första kantarellerna och blåbär och lingon i skogen. Mellanbror är en fantastisk bärplockare – handen blir alldeles blå!

I början av september gick mamman på måfå ut i trädgården och samlade grönsaker: en morot, en liten rödbeta med blast, sockerärter, en chilifrukt och persilja. Dessutom slank ett par pumpa-blommor och några ringblommor med. Mamman wokade alltihop snabbt tillsammans med en charlottenlök och rapsolja – supersmarrigt tyckte föräldrarna! Särskilt wokad persilja var en succé.

I mitten av september var det dags att få in det mesta från trädgården, eftersom nätterna blivit kyliga.

Familjens trädgård har i år givit 1/2 dl sojabönor respektive svarta bönor, massor med chili, tomater (fler mognar i fönstret), morötter, sockerärter, en liter björnbär och minst en halvliter blåbär (vi har en blåbärsbuske av sorten Emil som ger gott om bär).

Bokomslag Det Nordiska Skafferiet av Johan Björkman

Mamman torkar chili och ringblommor medan bär och ärtor hamnar i frysen. Vissa kryddor hamnar i frysen som dill och persilja, medan andra torkas, som citronmeliss och timjan. Bönorna är torrvaror, som måste blötläggas innan användning – om de inte blir nästa års utsäde! I boken Det nordiska skafferiet av Johan Björkman har mamman hittat många tips på hur vi kan ta tillvara och använda sånt som växer i Sverige. Boken är helt inriktad på växter och har en avslutande receptdel. Här används inte frysen, utan vi lär oss om gamla metoder som inläggning, konservering och torkning bland annat – bra metoder för att hushålla med resurserna!

OBS! Mellanbror säger att vi lyckas få maten att se riktigt god ut på bloggen: ”kanske godare än den faktiskt var… fast allt utom svamparna är i alla fall ätbart.” Så vet ni!

Ringblommor – trädgårdens guld

Ända sedan familjen bodde i lägenhet har mamman odlat ringblommor och tagit frö. Det var ett sätt att föra med något som småbröderna tyckte om ifrån den gamla bostaden till huset – en brygga för trygghet.

Ringblomsbädd i odlingslåda. — Dessa ringblommor fick växa ihop med ärter och bönor i lådan och kvävde alldeles den mangold mamman också försökte odla där.

Ringblomman, Calendula officinalis, är en lättodlad medicinalväxt som vuxit i Sverige sedan medeltiden berättar Hella Nathorst-Böös i boken Häxans trädgård-läkeväxter förr och nu. Ordet officinalis i det latinska namnet är en indikation på att det är en växt med läkande egenskaper. Studier har visat att den kan läka sår och har effekt mot virus och bakterier på huden. Att skaffa sig kunskaper om läkeväxter och hur dessa bäst bereds är också ett sätt att preppa och förbereda sig inför framtiden.

Färska, torkade och inlagda ringblommor — Ringblommor förbereds för olika användningsområden, som torkade och i ringblomsolja.

I sommar har mamman bakat goda småkakor med ringblomma och citronmeliss, Melissa officinalis – en annan växt med medicinska egenskaper. Även citronmelissen är antibakteriell enligt ”Häxans trädgård” och dessutom humörhöjande, avstressande och inlärningsbefrämjande. Kakorna måste ju alltså vara rena hälsokuren! Ringblommans kronblad smakar lite citrus, liksom citronmelissen.

Ringblommor och citronmeliss — Kakväxter.

Våra ringblommor har självsått sig år efter år – och mamman har samlat frön dessutom! Även citronmeliss är en lättodlad växt som sprider sig i trädgården.

Ringblommor är goda i maten och i sallader också med sin lilla citrussmak. Ringblommorna förtjänar alltså namnet trädgårdens guld för sina nyttiga egenskaper och den intensiva guldorangea färgen!

Varför händer inte mer fortare?

Mamman läste i somras boken What we think about when we try not to think about Global Warming av Per Espen Stoknes. Den är klart läsvärd och stimulerar till tankar, även om den var lite tuff att ta sig igenom för mamman som sällan läser på engelska.

Bokomslag Per Espen Stoknes What we think about...

Stoknes börjar med att beskriva varför människor inte tar till sig informationen om klimatförändringarna, trots alla larmrapporter. Vi hamnar i förnekelse, som ju är ett känt begrepp inom psykologin. Förnekelse syftar till att upprätthålla vår självbild och skydda oss mot sådant som hotar. Det beror förenklat på fem saker:

Distans – de flesta av oss befinner oss fortfarande på avstånd från de stora förändringarna. Det är inget vi ser dagligdags, även om vi blir oroligare när sommaren är ovanligt varm, eller vi drabbas av hårda stormar.
Domedag – diskussionen om klimatförändringarna handlar mycket om vad vi kommer att förlora, uppoffringar som måste göras och höga kostnader. När budskapet dessutom saknar praktiska lösningar, känner vi oss hjälplösa och slutar lyssna. Ni känner till sagan om pojken och vargen…
Dissonans – när det jag gör inte stämmer överens med hur jag tänker om saker uppstår dissonans. Jag kan exempelvis tycka att det är viktigt att vara miljövän och bekvämt att åka bil, men till slut blir det uppenbart att dessa två inte går ihop. Det skaver och uppstår dissonans inom oss. Tvärt emot hur vi tror, så är det då mina principer som får ge sig och jag väljer att omförhandla hur jag ser på saker samtidigt som jag fortsätter köra bil… Här i bloggen går det att se hur mamman försöker göra detta när det gäller bland annat bilkörning och shopping…
Förnekelse – när vi förhandlar, undviker eller ignorerar fakta om klimatförändringarna slipper vi rädsla och skuld. Genom att driva med dem som larmar återupprättar vi oss själva. Förnekelse är självförsvar, inte brist på information eller dumhet.
Identitet – vi söker efter sådant som bekräftar vilka vi är. Vi tar lättare till oss fakta från människor vi kan relatera till och skjuter ifrån oss den om budbäraren står långt ifrån oss själva. Om ny information förutsätter att vi ändrar vår livsåskådning är det mer troligt att vi inte tar den till oss. Den blir för annorlunda.

TIPS! Lyssna vidare på Per Espen Stoknes själv. Här är en länk till Vetenskapsradions program Klotet, där Stoknes på ett lättbegripligt sätt sammanfattar bokens huvudbudskap, i synnerhet problemdelen – varför folk inte lyssnar!

Stoknes beskriver tack och lov också olika sätt att ta oss förbi dessa hinder och nå fram med informationen, utifrån ovanstående.

Gör klimatfrågan nära, aktuell och personlig. Använd gärna dig själv som positivt exempel, berätta om saker du har upplevt och hur du påverkats. Du kan lättast påverka i ditt eget sociala sammanhang – till exempel genom en blogg om din familjs klimatresa 😉
Skapa stöttande ramar runt beskrivningarna. Försök beskriva vad vi vinner på att ställa om, omformulera kostnader som försäkringar inför framtiden och fokusera på goda berättelser med möjliga lösningar. Måla upp bilder som skapar positiva känslor.
Gör det lätt att göra rätt. Det finns en hel vetenskap kring begreppet nudging numera, som går ut på att göra positiva val enklast för oss. Det kan handla om så enkla saker som att e-faktura är förval och du får anstränga dig för att få den på papper.
Undvik att trigga skuld och rädsla. Den här är svår, för media älskar ju att koppla ordet ”skam” till allting. Det ska vara flygskam och bondeskam och allt möjligt dumt. Dessutom lever ju massmedia på larmrapporter av olika slag. Det är svårt att nå ut med andra, mer sansade eller positiva budskap. Larmen behövs dessutom samtidigt, för att vi ska se allvaret…
Minska polariseringen i frågan. Tyvärr har klimatfrågan blivit en vänsterfråga för många. Det gör att högerorienterade automatiskt blir skeptiska, vilket gör att vi förlorar viktiga supporters för mänskligheten! Polariseringen sker dessutom i mindre frågor inom rörelsen, i stället för att vi säger ”samtidigt som” och ”tillsammans med”. Det är ju så enkelt och samtidigt så svårt att vi kommer att behöva en mångfald av olika lösningar, det finns inte ett svar eller ett rätt val.

I sista delen av boken lyfter Stoknes fram behovet av känslomässig anknytning till klimatfrågan. Han framhåller att vi måste tillåta oss att sörja och att återknyta till naturen. Stoknes påtalar risken med den kristna inställningen att människan är skapelsens herrar. Han tecknar fram en ny form av andlighet, i anknytning till urbefolkningars uråldriga tro på en besjälad natur. Han föreslår att vi föreställer oss luften som ett väsen och funderar kring hur vi skulle förhålla oss om vi valde att se atmosfären på det sättet. Det är spännande och både bildlikt och bokstavligen högtflygande tankar. Mamman blev varse deras kraft i en diskussion på Fridays For Future med en kvinna uppvuxen i religiösa sammanhang, som påtalade att många troende människor tenderar att ge upp inför klimatkatastrofer. Hon sökte ett nytt sätt att knyta an.

Aldrig mera tråkigt…

I uppdragslådan låg Aldrig mer tråkigt-boken. Mamman har påmint mellanbror och lillebror om att titta i den när de haft tråkigt och inte kommit på vad de kan göra utan skärm. Lillebror hittade tips om att göra pappersflygplan som han testade på lovet.

Mellanbror fick som forskningsledare i uppdrag att läsa boken och se om han kunde hitta fler idéer som de kunde använda och ha roligt med. Han läste och antecknade bra sidor på ett papper bredvid, som en riktig forskare.

Lillebror tycker mycket om att rita och allra helst att rita av. Det är något han gärna gör både ensam och tillsammans med andra. Bäst tycker han om att rita olika djur.

Lillebror tecknar en tiger. En surfplatta dubblar avstängd som bildstöd under tiden.

Det visade sig finnas flera saker som gick att göra i stället för att hålla på med skärm. Småbröderna har bland annat provat skuggteater med händerna, jonglering, molnskådning och att göra konst av stenar.

Klapperstenar travas på varandra — Lillebror bygger ett stentorn

Mamman tänker att vi moderna människor har förlorat förmågan att ha lite tråkigt, att ”bara vara” och att vänta på saker. Numera finns nästan allt inom räckhåll så fort vi önskar, en knapptryckning på en skärm bort. Det gör oss samtidigt mer stressade, för det skapas ju inga luckor i tillvaron när vi får gå omkring och vänta. Det sägs att väntandet inför något ofta är mer lyckoframkallande än själva resultatet. Kanske är det därför lyckomätningar inte visar att vi är lyckligare trots att vi har mer nu än någonsin förr?

Träd är klimatsmarta

… och underbara levande varelser! De ger oss skydd, mat, bränsle, skugga och goda jordar. Träden är värda vår vördnad och respekt.

Avskogningen är tyvärr en faktor som driver på klimatförändringarna. På en del platser avverkas mer skog än den som återplanteras. Organisationen Global Forest Watch förser oss med data kring avverkningarna på olika håll i världen. De skriver att skogar kan bidra med 30% av lösningen på världens klimatkris. Regnskogen i brasilianska Amazonas är ett sorgligt och skrämmande exempel just nu. I en intressant artikel från The Guardian beskrivs president Bolsonaros syn på Amazonas som Brasiliens egendom att exploatera, men också hans perspektiv att även ursprungsfolken i regnskogen har rätt till utveckling. Det synliggör konflikten mellan vår livsstil och rätten för andra människor världen över att också ta del av en förbättrad standard. Det är pengarna som styr.

Att vi behöver värna om träden blir ännu tydligare efter att ha läst Peter Wohllebens (2015) bok Trädens hemliga liv som verkligen fördjupar synen på dessa varelser. Författaren är en tysk skogvaktare med lång erfarenhet och många egna exempel på det han beskriver. Peter Wohlleben berättar att träden samarbetar med varandra. Många av dem lever i familjer och hjälper varandra via rötterna. En trädindivid kan exempelvis få extra näring överförd från de omgivande träden av samma sort om den angrips av skadedjur. Forskare har också noterat någon sorts knackningar i trädrötter, som kan vara en form av kommunikation träden emellan. De varnar varandra för faror genom att ”skrika” och sända ut doftsignaler vilket får de andra träden att aktivera sitt försvar mot angripare.

Trädens livscykel är långsam. Ett bokträd lever i cirka 500 år och vinner på att växa upp långsamt. Det är gynnsamt för bokar att ha större träd nära, som hämmar deras tillväxt genom att begränsa ljusflödet. Veden håller bättre om den inte växt för snabbt. En ek kan leva i 900 år. Mamman och pappan gifte sig under en gammal ek, så just ekar hälsar vi gärna på. När familjen var på Öland besökte vi Trolleken, som sägs vara runt 900 år gammal. Där står att läsa på en skylt att en ek växer i 300 år, lever gott i 300 år till och sedan sakta dör under minst lika lång tid… Det är något speciellt att träffa så gamla individer!

En helt gratis och ganska mysig sysselsättning som familjen ägnar sig åt ibland är att gå ut i skogen och krama träd. Det är lugnande och en tydlig motvikt mot dagens ganska hetsiga samhälle.

TIPS 1! Hjälp till att bevara gamla träd och att återbeskoga Afrika! Klicka på ikonen ”Bevara gammelskog” och på Naturarvets räkneverk, så bidrar du helt gratis till deras arbete med att skydda skog i Sverige. Klicka på ikonen ”Vi-skogen” som leder till deras hemsida, där du kan välja att bidra genom en engångsgåva eller som månadsgivare till deras fantastiska arbete. Mamman har valt att bli månadsgivare hos Vi-skogen som ett ytterligare sätt att ”klimatkompensera” för vår livsstil.

TIPS 2! Installera sökmotorn Ecosia på din dator, så planterar du träd medan du söker på internet. Smart och enkelt!

TIPS 3! Bevara och skydda de uppvuxna träd som finns nära din bostad – i den egna trädgården eller i bostadsområdet. Tyvärr ser vi ibland på träd som någon form av ”inredning” som vi kan ta bort om de står fel… glöm inte att de är levande varelser som dessutom dammsuger atmosfären på koldioxid! Låt dem stå!

Stjärnklart

Utifrån mammans intresse för prepper-kulturen, att vara förberedd på någon form av katastrof, hittade mamman boken Stjärnklart av Lars Wilderäng. Den är första delen i en trilogi. Mamman har läst alla tre, men det rekommenderas bara till dem som likt mamman är roade av science fiction och fantasy. Första boken kan dock läsas med viss behållning av alla, tänker mamman. Det är en mycket spännande berättelse om en snabb samhällsomvälvning när allt som drivs av elektricitet slutar att fungera.

Vi följer flera olika personers öde från den första tidens oförståelse inför vad som sker, till fullbordat faktum. Vi möter bland annat en specialtränad grupp militärer, en grupp poliser, en vanlig familj och några ungdomar. Vi träffar också på en ung prepper-kille som förberett sig för alla eventualiteter, nästan. Alla av dem överlever inte den första krisen. De som överlever måste förhålla sig till ett helt nytt samhälle.

Boken beskriver människors sökande efter först information och senare mat och vatten och visar hur olika människor kan tänkas reagera på krissituationers utmaningar och möjligheter. Den är fascinerande på flera nivåer, både politiskt, psykologiskt och praktiskt, samtidigt som den är spännande nästan oavbrutet. Mamman fick nya synvinklar på tillvaron genom läsningen, vilket väl kännetecknar en bra bok!

Titeln lyfter något som även David Jonstad nämner i sin bok Jordad – enklare liv i kollapsens skugga, nämligen att stjärnorna syns så mycket bättre när elljuset inte skymmer dem. Den handlar också på många sätt om samhället efter kollapsen, som David Jonstad också skriver om. Läs mer om hans mer faktabetonade böcker i inlägget Ett enklare liv.

Ett enklare liv

Mamman har nyligen läst två böcker av David Jonstad som hon fått nys om via Facebooks Klimatklubben. Den första heter Kollaps – livet vid civilisationens slut (2012) och den andra Jordad – ett enklare liv i kollapsens skugga (2016). Båda är väldigt intressant läsning som ger en historisk tillbakablick på människans utveckling från jägare-samlare till nutid, dels ur perspektivet civilisationers uppgång och fall i Kollaps och dels ur perspektivet jordbrukets utveckling och förändrade förutsättningar i Jordad.

David Jonstad håller för sannolikt att vår nuvarande civilisation håller på att kollapsa, likt Romarriket och Mayakulturen före den. Han visar med stöd av andra forskare att det sker när ett samhälle blivit för komplext. De tre stora områden som belyses är energi, ekologi och ekonomi som samverkar för att skapa och fälla civilisationer. David Jonstad lyfter också fram de myter vårt samhällsbygge vilar på och synar dem. Texten blir naturligtvis i viss mån politisk och en del kan provocera dem som tänker på annat vis. Mamman tycker att båda böckerna är läsvärda och stimulerar till många funderingar.

Energi handlar ytterst om förmågan att utföra arbete, skriver David Jonstad. Förr var det energi i form av muskelkraft som förbrukades, idag är det fossil energi. Den lättillgängliga fossila energin håller på att ta slut, och priserna stiger eftersom efterfrågan på energi är fortsatt hög. Ekologin är som bekant hårt ansat nuförtiden, men även förr påverkades samhället av både klimatet och tillgången på mat – som ytterst alltid är beroende av de ekologiska systemen. Energi och ekologi är på kollisionskurs idag och mångas hopp står till nya tekniska lösningar som ska ge massor av ren energi så vi kan fortsätta som förut. Det kräver dock ytterligare komplexitet och ännu mer resurser – och möjligen är gränsen nådd? Vi behöver börja spara in på energiuttagen och låta ekosystemen återhämta sig.

Ekonomin är ett fenomen som idag rusar som av egen kraft. Vi lever i ett samhälle där de ekonomiska spelreglerna kan tyckas ha eget liv, beroende på de föreställningar vi har om dem. David Jonstad pekar på flera faktorer som tyder på att luften kommer gå ur vårt nuvarande komplexa system. En faktor är låneekonomin. Många människor och länder är hårt skuldsatta idag och ekonomin bygger även den på lån från framtida generationer. Det har redan fått konsekvenser för exempelvis Grekland och Island. Det vi ser är kanske början på kollapsen, menar David Jonstad. Ett sätt att förbereda sig är att betala av bostadslån och försöka minska sina utgifter.

I Jordad skriver David Jonstad om jordbrukssamhället förr och hur utvecklingen gått från bysamhället till dagens storjordbruk, där mycket handlat om att jorden fick ett pris. Det blev intressant ur ekonomiskt hänseende att begränsa människors tillgång på jorden, så småningom framför allt för att få arbetskraft till de framväxande fabrikerna. I dag är många människor helt frikopplade från jorden i sin dagliga tillvaro, samtidigt som all vår mat fortfarande produceras ur jorden på ett eller annat sätt. En annan av faktorerna som David Jonstad menar tyder på kollaps och förändring är att företag och länder börjar köpa jordbruksmark där den finns till salu, ofta i fattiga länder. Han tror att tillgång till jord kommer att bli den nya maktfaktorn framöver.

För mamman var det nytt och intressant att all antropologisk forskning enligt David Jonstad överbevisar idén om byteshandel som det som föregått pengarnas uppkomst. Det visar sig i stället enligt forskningen ha varit gåvor och relationer som stod i fokus för samhällets utbyte förut. Människor som kände och litade på varandra såg också till varandras behov. Den som behövde nya kläder fick det av någon som hade. Den som behövde potatis fick det. De som fick var de som gav i någon annan del av hjulet. Mamman har en väninna som redan för många år sedan lärde henne tanken om det stora utbytet. Väninnan framhöll att det jämnar ut sig i det stora perspektivet, även om vi inte håller räkningen på tjänster och gentjänster, gåvor och gengåvor. Mamman tänker idag något liknande om de saker hon kunnat skänka vidare i området – en annan gång får mamman saker vi behöver! I en klimatförändrad framtid är det inte omöjligt att vissa saker får ett högre värde än de har idag och det kan vara klokt att redan nu preppa med tanke på det.