Boktips – Isbergs eko

Havet tystnar allt mer

Mamman har äntligen läst Isabella Lövins bok Tyst Hav – Jakten på den sista matfisken, från 2008, som stått i bokhylla många år. Det var skrämmande och sorglig läsning…

Vi kanske alla har en romantisk bild av fiskaren som stävar ut innan gryningen i sin lilla båt och genom hårt och ärligt arbete hämtar hem dagens fångst? Den bilden har sålts in hårt till politiker och andra som velat värna näringen – trots att fiskeflottan har genomgått en teknisk utveckling som gör att fisket ser helt annorlunda ut än för mindre än 100 år sen.

Isabella Lövin beskriver hur vår oförmåga att ta in det vi inte kan se, som exempelvis livet som finns under havsytan, leder till att vi under en längre tid har överutnyttjat havets resurser och fiskat ut matfisken. Ett allt för tätt band mellan fiskerinäringen och beslutsfattarna, har omvandlat forskarna från oberoende rådgivare till ”motståndarna i debatten” vilkas rekommendationer om till exempel fiskekvoter därigenom omvandlats till en förhandlingsfråga mellan två parter. Torskbeståndet kollapsade i början av 90-talet på grund av överfiske utanför Kanadas Cape Cod, döpt efter den otroliga rikedomen på just torsk. Alla tecken på samma utveckling syns i Östersjön, ändå tilläts kvoter som fiskarna inte ens kunde fylla. Nu på 20-talet har vi äntligen ett tillfälligt stopp för torskfiske. Frågan är om vi kan hoppas på att det varar tillräckligt länge för att beståndet ska kunna återhämta sig? Torsken är viktig för hela Östersjöns ekosystem.

Marina reservat där fiske inte tillåts har visat sig vara ett fantastiskt sätt att säkra återväxten av det marina livet. Exempel finns runt om i världen. I Svenska reservat tillåts ändå fiske, vilket ju uppenbart motverkar syftet.

Utvecklingen av bottentrålar gör att haven dammsugs på liv samtidigt som havsbotten rivs upp. De fiskar som inte är önskvärda slängs tillbaka till döden i havet. Samtidigt finns det metoder som mycket bättre urskiljer den fisk som önskas, exempelvis nät med anpassade maskor. Bottentrålning borde totalförbjudas, tycker mamman! I boken beskrivs hur EU-stöd har lett till allt större fiskeflottor med allt bättre redskap som genom orättfärdigt framförhandlade avtal dammsuger världshaven på matfisk. De stora europeiska fiskeflottorna gör att mindre länders kustbefolkning inte längre får samma fångst som förr och därmed får svårt att överleva.

För information om vilken fisk som bedöms vara hållbar att konsumera se WWF:s fiskguide. Den uppdateras när det kommer nya rön.

Dagens politiska diskussioner om vår tids viktigaste ödesfråga påminner starkt om det Isabella Lövin beskriver, hur debattformatet omvandlar klimatforskarna till enda sidan av en spelplan med vilka tyckare som helst på andra sidan. Kommer vi någonsin lära oss att lyssna på forskarna?

Politiska tankar

Mamman funderar mycket på hur framtiden ska bli, med all oro inför den som självklart finns. Politik är en väg för att skapa gemensamma framtidsvisioner och idéer om hur vi ska nå dit. Mamman har nyss läst Birger Schlaugs bok Vad ska vi ha samhället till och funnit den tänkvärd. Han citerar i varje kapitel författaren Elin Wägner som tydligen var väldigt framsynt när det gällde både jämställdhet och hushållning med naturresurser.

Birger Schlaug presenterar genomtänkt kritik mot att marknadsekonomin tillåts att styra alla livets områden och att globaliseringen gått så långt att det finns mycket vi inte kan besluta om demokratiskt. Tilltron till evig tillväxt får sig självklart en känga av en grön politisk tänkare, det är en omöjlig ekvation. I naturliga sammanhang är ständig tillväxt lika med en cancer, tänker mamman.

Birger Schlaug ifrågasätter på ett intressant sätt arbetslinjen och den rådande heltidsnormen. Mamman arbetar sedan länge inte egentlig heltid, utan styr sina arbetstider själv i egna företaget. Pappan har gått ner i arbetstid och arbetar för tillfället 60% då studierna är på halvtid. Och visst mår vi bättre av det! Schlaug visar hur arbetslinjen ställer till det för livet på många sätt, exempelvis försvårar den att vara hemma med våra barn. Arbetslinjen hänger ihop med kravet på ständig tillväxt – det är idag produktionsarbete som ger tillväxt. Men vad händer när allt mer produktion automatiseras? Heltidsarbete är en norm som behöver förändras för att vi ska kunna ställa om samhället. Ett alternativ är någon form av medborgarlön.

En sista stor fråga som Birger Schlaug adresserar i boken är militarismen och det faktum att krigsindustrin står för stora utsläpp, miljöförstöring och stora risker för ofred i våra liv. Det är egentligen självklart att fredsrörelsen är en del av klimatkampen och tvärt om!

Att vandra

Mamman läste nyligen boken Under vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson. Det är inte alls en bok som handlar om klimatet, utan om att vandra Camino de Santiago och hitta sig själv.

I boken beskrivs hur Emma genom att ge sig iväg på vandring får nya perspektiv på sitt liv. Hon har varit inne i karriärssnurren och letat efter kärleken, men tappat energin. Under vandringen möter hon flera personer som ger olika typer av erfarenheter och kloka ord till henne. Emma kämpar också med att läsa Eckhart Tolles Lev livet fullt ut – Din väg till andligt uppvaknande under sin vandring. Hon kommer inte särskilt långt i boken och kämpar med att begripa vad han vill säga. Mamman tycker att den är väldigt svårläst, så hon förstår Emma! Poängen tycks dock vara medveten närvaro, fokus på varande. Författarinnan Camilla Davidsson skriver att hon själv också vandrade Camino de Santiago samma år som Emma, 2006.

Bild av pocketböcker av Davidsson och Coelho. — Två böcker om samma vandring med 20 års mellanrum..

Mamman har även läst Paolo Coelhos Pilgrimsresan om samma vandring, som han gjorde redan 1986. Det är hans första bok, skriven som ett resultat av vandringen. Det blev början på Coelhos andligt utforskande författarskap. Det verkar som att vandringen på Camino de Santiago kan vara en livsomvälvande erfarenhet.

Mamman ville skriva om dessa böcker, eftersom de dels berättar om en inbromsning av tempot i livet och dels drömmer familjen om att ge sig ut och vandra. Att vandra är ett klimatsmart sätt att semestra, som dessutom gynnar hälsan! Just nu i Coronatider är inte Caminon aktuell, utan snarare svenska vandringsleder.

Mamman hoppas ändå att det går utmärkt längre fram att ta sig till Camino de Santiago med tåg från Sverige och vandra för dem som är sugna! Och vem vet, det kanske kan bli ytterligare en bok om vandringen år 2026?

Bästa bönorna

Mamman har tidigare skrivit om Eat Lancet och deras förslag till en klimatsmart diet i inlägget Klimatsmart mat. Där framkom att vi bör äta 75 g bönor eller ärtor per dag, eller ett drygt halvkilo baljväxter per vecka. Som så ofta kan mamman konstatera att det som är bra för klimatet också är bra för oss!

Mamman läste för en tid sedan boken Låt bönor förändra ditt liv av Lars-Erik Litsfeldt och Patrik Olsson. Den handlar mycket om att bönor kan påverka blodsockret för diabetiker och de hävdar att bönor till varje måltid kan hjälpa oss att nå vår idealvikt. De förklarar hur tarmfloran påverkas av vad vi äter och att den resistenta stärkelsen i bönor har en positiv effekt. Trots att boken har ett nästan missionerande tilltal, så tycker mamman att den är värd att läsa (låna den på biblioteket!).

Mamman är mest förtjust i kikärtor, svarta bönor och bondbönor. Linser (både röda och gröna) är goda och gröna ärtor och sockerärtor är gott. Både ärtor, svarta bönor och bondbönor går dessutom att odla själv!

När bönorna är blötlagda och kokade går det att äta dem kalla, i sallad exempelvis. Mamman brukar hälla lite olivolja på kikärtorna, salta och pressa en vitlöksklyfta över. Det blir faktiskt väldigt gott! Av kikärtor är det också enkelt att göra hummus. Linssoppa finns det ju mängder av goda recept på och soppa är en av våra vardagsfavoriter. Storebror gör en väldigt matig Sydamerikansk variant med både potatis, ris och gröna linser i.

Svarta bönor är perfekt om du har exempelvis ris eller couscous över – stek gul lök, ris/couscous och tillsätt svarta bönor efter en stund. Krydda efter smak – mamman gillar curry till detta. Det är dessutom klimatsmart att ta vara på rester! Läs mer om restmat i inlägget Man tager vad man haver…

Det finns ju en mångfald bönor, så prova dig fram till egna favoriter. Familjen gillar verkligen inte alla sorter!

Senaste svälten i Sverige

Mamman läste för en tid sen Magnus Västerbros bok Svälten – Hungeråren som formade Sverige. Den vann Augustpriset 2018 i fackboksklassen. Boken berättar utifrån olika historiska dokument om vad som orsakade svälten (två år av missväxt, på grund av kyla, torka och värme) och också vilka beslut som underlättade respektive försvårade konsekvenserna för de människor som drabbades. Mamman tyckte att det var en skrämmande och intressant bok. Dessutom relevant för nutiden, både i form av att vi fortfarande är beroende av väder och klimat för vår matförsörjning – det kan fortfarande bli missväxt – och i form av hur politiska beslut styr tillgången till och fördelningen av nödvändigheter. Det syns ju inte minst i Corona-virusets konsekvenser.

Magnus Västerbro berättar att svälten först drabbade Sveriges norra landskap och dit skickades så småningom hjälpinsatser, men de allra mest behövande fick inte del av nödhjälpen. Människor gav sig ut för att tigga och dog av hunger. Magnus Västerbro beskriver hur synen på fattigdomens orsaker och på fattiga i grunden orsakade de allvarliga konsekvenser som nödåren fick. Fattiga människor sågs som lata och ovilliga att göra ett hederligt arbete, varför nödhjälpen villkorades så att många i slutänden förlorade både hem och liv – somliga kom dessutom aldrig i åtanke för hjälpen.

När svälten året efter drabbade de södra delarna av Sverige var det väldigt olika hur hjälpen distribuerades. Magnus Västerbro tydliggör hur olika syn på folket påverkar hur de styrande lyckas eller misslyckas med att hjälpa dem ur nöd. I vissa delar av landet blir nöden stor medan andra får del av hjälp som mildrar svårigheterna. Dessutom hade ett system för fördelning av den mat som fanns kunnat avhjälpa mycket lidande. Svälten blev startskottet på den stora emigrationen till Amerika.

Mamman tror tyvärr att dessa frågor kommer att bli mer och mer aktuella i framtiden. Troligen kommer klimatförändringarna göra att det blir mindre mark att producera mat på. Vi kommer att få fler människor som rör sig för att hitta drägliga livsvillkor.

Sanningen

Mamman var i vintras och såg en dramatiserad föreläsning Om Sanning med Åsa Wikforss på dramaten. Därefter har mamman läst hennes bok Alternativa fakta – Om kunskapen och dess fiender. Åsa Wikforss är professor i filosofi vid Stockholms universitet. Hennes föreläsning utgår från hennes bok och båda berör klimatkrisen. Åsa Wikforss stora bidrag i ämnet är att förklara att det faktiskt finns en sanning (och inte flera/alternativa) när det gäller vissa klimatförändringarna. Hon bryter ner det till filosofiska resonemang.

Åsa Wikforss pekar på att en farlig tendens i nutiden är att tänka att allt är relativt, allt beror på vilken synvinkel vi har och att vi inte lyssnar till forskning, eftersom vi tycker oss kunna ta reda på allt själva – information finns ju bara en knapptryckning bort! Samtidigt är vi dåliga på att avgöra vad som är sant av allt vi ser och hör.

Fakta, skriver Åsa Wikforss, talar om hur världen ÄR. Det finns många fakta som vi inte har kunskap om, men som ändå är fakta. Åsa Wikforss tar som exempel antalet hårstrån på huvudet och antalet planeter i universum. Det finns ett korrekt svar, men det är omöjligt eller onödigt att ta reda på.

Kunskap, fortsätter Åsa Wikforss, kan delas in i praktisk och teoretisk kunskap och förhåller sig till fakta så att du har kunskap om fakta. Kunskap skiljer fantasi och övertygelse åt. För att ha kunskap om något måste jag vara övertygad om att det är så. Det räcker alltså inte att någon berättar fakta för mig, jag behöver bli övertygad om dem för att få ny kunskap.

Häri ligger en av svårigheterna med det som kallas klimatförnekelse. Det spelar ingen roll hur mycket fakta som presenteras om personen inte blir övertygad. Här är viktigt att hålla i minnet att det finns en sanning – det finns fakta som berättar hur verkligheten (tyvärr) är. Det är inte en fråga om perspektiv eller personlig tro. Grunden för denna sanning är evidens eller belägg för vår övertygelse – bevis eller goda grunder om en så vill.

Mamman vill varmt rekommendera Åsa Wikforss bok Alternativa fakta, då den är relativt lättläst och väldigt intressant för att reda ut olika fallgropar när det gäller förnekelse av fakta. Hon använder bland annat USAs president Donald Trump och klimatkrisen som exempel.

Koppla ner

Av en slump kom mamman över boken Nedkopplad – en familj, ett experiment, ett liv utan teknik av Susan Maushart (2011) på biblioteket. Med tanke på familjens medievanor var det kanske ”guds hand” som pekade henne dit? Vilken valfri stund som helst i vår familj hittar vi de flesta vid en skärm.

Full aktivitet vid dataskärmarna, mellanbror och storebror spelar.

Susan Mausharts bok berättar om hur hon får sig själv och sina tre tonårsbarn att logga ut helt från sociala medier och vilka effekter det får på familjelivet. Hon blandar berättelsen med fakta från forskning kring skärmanvändningens effekter. Hon nämner bland annat hur viktigt forskning visar att det är för barnens studieresultat att vi äter middag tillsammans i familjen, jämfört med att alla äter framför varsin skärm. Tack och lov är vi inte där i vår familj, även om det ibland med tanke på NPF blir en tillfällig lösning när någon kraschar.

Lillebror och pappa är kreativa tillsammans – på PS4 och skärm.

Boken avslutas med tio budord, bland annat: var inte rädd att ha tråkigt, låt bli att göra flera saker samtidigt, slösurfa inte och låt sovrummet vara en mediefri zon.

I Susan Mausharts familj gick barnen på ett halvår från skärmzombies till sociala tonåringar som utvecklade olika intressen (musik, matlagning) och som framför allt förbättrade sina skolresultat märkbart. Det sista hängde förmodligen ihop med att de brukat göra sina läxor samtidigt som de typ laddade ner film, var aktiva på sociala nätverk, googlade annan information och chattade. Susan själv blev också varse hur skärmberoende hon var och hur annorlunda hon upplevde världen utan ständig tillgång till sin Iphone.

Den stora vinsten för tonåringarna var en klart förbättrad sömn! Sömnen är som bekant nyckeln till kreativitet och livslust, så att skärmlivet får gå ut över den är katastrofalt.

Boken var rolig och lättläst samtidigt som den fick mamman att tänka över våra medievanor. Som flera gånger förr är det tydligt att klimat, miljö och vår egen hälsa gynnas av samma saker. Familjen är dock inte så pigg på ett liknande experiment… 🙂

Växla ner

Vintertid är boktid. Det är härligt att ligga i soffan under yllefilten och läsa och bli inspirerad, tycker mamman!

Mamman har på sista tiden hittat många texter som handlar om att ställa om livet och sakta ner, eller ”downshifting” som det kallas. Tidningen Land har en hel artikelserie om downshifting, en amerikansk rörelse från 1990-talet som går ut på att leva enklare. Exakt vad leva enklare betyder är upp till var och en. En artikel i tidningen Land handlar om en kvinna i Småland som valt att leva utan förvärvsinkomst. Hon lever på 27.000 kr – per år! Hennes man arbetar, men de har delad ekonomi så hon vet vilka utgifter hon orsakar. Samma upplägg hade gymnasielärare Åsa Axelsson, som mamman tidigare länkat till en artikel i tidningen Land om.

Nu har mamman läst Åsa Axelssons bok Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete. Boken är intressant för att hon både beskriver hur hon reflekterar över hur vi ”får” leva (enligt normen), ger räkneexempel på hur stor skillnad nya vanor gör och berättar om sina olika steg mot ett liv fullt av meningsfullhet. Eller så uppfattar i alla fall mamman hennes text!

Mamman har också läst andra delen av Mariana Mattssons berättelse om fjällbyn Akkatjärn, Att kunna känna doft av frostrosor, där människor gör motstånd och odlar hopp. Mamman fick boken i julklapp, direkt beställd från författarinnan, vilket gör det hela lite extra värt. Det var roligt att möta alla personer från första boken igen. De var mer uttalat radikala i den här boken och hade mycket tankar om svensk byråkrati och myndigheter långt från deras verklighet. Samtidigt beskriver den ett fantastiskt samhälle där alla verkligen hjälps åt och hittar sin nisch i helheten.

Bloggen Ett annat liv skriver också en artikelserie om downshifting och tankarna på vad vi unnar oss respektive egentligen är värda. Detta att unna sig är ett bedrägligt begrepp som egentligen är skapat av smarta reklammakare. Del tre i serien handlar om Marcus som hoppade av storstadslivet till förmån för ett mer hållbart liv i ett mikrohus. Han beskriver fint den skillnad han ser i sin livskvalitet. Han reflekterar också över att vi konsumerar mer när vi tjänar mer, vilket inte är bra för klimatet, medan ett deltidsarbete möjliggör en annan livsstil. Mamman tycker att det känns tilltalande och viktigt att fundera över värdet av tid respektive pengar, hur vi vill leva våra liv och vad som är viktigt på riktigt. Hur kan vi leva fullt ut och i harmoni med vår omvärld?

Hoppfullt

2040-framtidsfilmen och boken ”Det smarta landet”

Familjen tittade för några dagar sedan på dokumentären 2040 – framtidsfilmen. Den är gjord av Damon Gameau, en australiensisk pappa som vill hitta hopp inför sin fyraåriga dotters framtid, i klimatförändringarnas tid. Föräldrarna och småbröderna såg den tillsammans och alla tyckte att den var bra och hoppingivande.

I filmen 2040 lyfter Damon Gameau fram olika innovationer som ger hopp inför framtiden. Han visar oss micro-elnät i Bangladesh, regenerativt jordbrukande i Australien, marin permakultur i form av sjögräsodling vid USA:s kust och stadsträdgårdar i New York samt självkörande bilar i Singapore. Just brunalgsodling är hoppfullt, då de binder koldioxid, skapar livsmiljöer för vattenlevande djur, går att äta och växer 50 cm om dagen!

Filmen är tyvärr inte längre tillgänglig via länken ovan.

Lillebror fastnade mest för odlingarna av sjögräs. Han tyckte om filmen för att den ”inte sa att allt är hemskt och alla kommer att dö, utan den gav hopp”. Mellanbror tyckte att det regenerativa jordbrukandet var mest intressant. Pappan fastnade för micro-elnäten. De skapar både större motståndskraft mot olika väderhändelser och ger makten tillbaka till folket.

Mamman tyckte att det som var mest intressant var att det som skulle göra absolut störst skillnad för framtiden och mot klimatförändringarnas negativa effekter är: jämlikhet! Rättvisa förhållanden för kvinnor och flickor och tillgång till utbildning även för flickor, leder till att kvinnor föder färre barn och att barns och kvinnors hälsa generellt blir bättre. Detta har vi skrivit om tidigare i inlägget Kvinnor kan.

Jämlikhet är viktigaste faktorn mot klimatförändringarna!
Bild från 2040 – framtidsfilmen.

Om du vill göra en insats för en mer rättvis värld kan du exempelvis stötta Action Aid, som arbetar för en rättvis, jämlik och hållbar värld.

Mamman har även läst boken Det smarta landet – Perspektiv på ett hållbart Sverige som Anders Källström och Maria Soxbo redigerat (2019) i samarbete med LRF. Boken lyfter genom 13 olika svenskar fram den svenska landsbygdens mångfacetterade och rika möjligheter och hur kombinationen stad och land kan bli vinnande i stället för konkurrensbetonad.

Mamman blev lite provocerad av den klämkäcka tonen i boken till en början. Dessutom finns det en viss tendens att framhålla lösningar som passar oss snarare än lösningar som kanske måste till. Samtidigt är det en hoppingivande och positiv bok. Och budskapet att inte bara fokusera på städerna när det gäller att bygga hållbarhet är jätteviktigt!

Även i Det smarta landet lyfts självkörande bilar som en del av en hållbar framtid. Tanken är att vi inte längre kommer äga bilar, men att förarlösa fordon kan beställas för att föra oss direkt dit vi vill och möjliggöra att vi umgås eller arbetar under tiden.

Boken lyfter vårt lands resurser i form av skog och jordbruksmark, vilka har stora möjligheter att bidra till Sveriges koldioxidbantning, men också att vi ligger i framkant när det gäller innovationer. Det talas om att Sverige har möjlighet att visa på en hållbar utveckling för hela världen tack vare dessa förutsättningar. Budskapet är att vi inte ska backa på grund av vår relativa litenhet utan vara föregångare när det gäller omställningen!

4. Ät mer vegansk mat

Enligt boken God Jul- från midvinterblot till Kalle Anka av Lena Kättström Höök skulle julgrisen slaktas vid sista nymånen innan jul. Det är med andra ord hög tid nu – eller så låter vi bli julskinkan även i år! Det är ju mer klimatsmart att inte äta kött eller mejeriprodukter och det är även tips 129 i Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv att ha mer vego på tallriken. De lyfter fram den stora klimatpåverkan som köttet innebär och vikten av att minska eller sluta äta det. De tipsar också om att välja naturbeteskött om kött ska ätas.

Mamman har varit vegetarian i många år, pappan har börjat äta mer vegetariskt i och med familjens klimatresa. Vi har skrivit om vår resa mot mer hållbar mat i flera inlägg, kanske framför allt de månadsvisa. Ett i somras handlade om snabbmaten och klimatet, och i vintras skrev vi om klimatsmart mat och att det kanske inte alltid är lätt att göra mat-rätt. Vi har förändrat både i stort och smått.

Vi försöker generellt minska på mjölkprodukterna hemma (eftersom de hänger ihop med djurhållningen) och har därför börjat köpa mjölkfritt smörgåsmargarin och blanda nyponsoppa till frukost. Lillebror dricker endast havremjölk sen tidigare. Hur gott havremjölk är i kaffe och te har pappan och storebror upptäckt under året! Mamman har övergått från favoriten hushållsost till ekologisk prästost när hon äter ost. Dessutom river vi ostkanterna när osten är ”slut” och fryser in, så vi har riven ost färdigt vid behov! Det har blivit många deciliter som tidigare gick direkt i komposten.

Den här vanan riktar sig främst mot området Biffen i Världnaturfondens kategorisering. Vi behöver minska mängden animaliebaserad mat i vår kost och minska mängden matsvinn. Vi slänger alldeles för mycket mat i onödan.